Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emund gamle - Emys - Emån - En (grekisk preposition) - En (fransk preposition) - En (barrträd) - Enafors - Enakiter, Anakiter, Anaks barn - Enallage - Enander, Johan Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Emys—Enander, J. A.
764
En, Juniperus communis.
som ärkebiskop omedelbart under påven.
Sannolikt under E:s tid ägde den
gränsreglering med Danmark rum, vilken omtalas
i äldre Västgötalagen och som skall ha
inneburit såväl Blekinges som Skånes och
Hallands skilsmässa från Sverige. En till
äldre Västgötalagen fogad kungalängd ger E.
tillnamnet »den slemme» och skildrar honom
som girig och ej god att trotsa i det, som han
ville främja. Med E., som dog omkr. 1060,
utslocknade den gamla konungaätten i
Sverige. B-e. (S. T-g.)
E’mys, se Kärrsköldpaddor.
Emån, se E m m å n.
En, grekisk preposition, i, vid, på, nära (i
sammansättningar, t. ex. entropi).
En [ä], fransk preposition, i, ini, med;
i sammansättning framför b, m och p antager
den formen em.
En, Juni’perus, släkte av fam. Pinaceae
(underfam. Cupressineae) bland
barrträden, igenkänt därpå, att fruktbladen under
frönas utveckling sammanväxa med varandra
till en köttig, stenfruktslik bärkotte. Omkr.
30 arter, samtliga på n. halvklotet, monoika
el. dioika buskar el. träd med motsatta el. i
tretaliga kransar sittande barr. Av
fruktbladen, som äro flera och stå i tretaliga
kransar el. äro motsatta, uppbära vanl. endast de
innersta fröämnen, i regel ett på varje.
Bärkottarna innehålla oftast tre el. två frön och
kräva för sin mognad två år.
I Sverige växer
vild vanliga enen,
J. communis, en
dioik buske el. ett
mindre träd med
rakt utstående,
korta, vassa barr i
tretaliga kransar.
Hanblommorna
utsläppa sitt ymniga
ståndarmjöl i
slutet av maj el. i
juni (»enen ryker»).
Bärkottarna,
»enbären», som
innehålla tre frön, äro
ärtstora, med ett
trestråligt ärr i
toppen och som
mogna brunsvarta
med ett blåaktigt
daggöverdrag. I en
del trakter antar
enen ofta trädform
(var. suecica) och kan nå en ansenlig storlek,
över 10 m hög, med stammen omkr. 1/3 m i
genomskärning. På blåsiga platser i fjällen och
på de yttersta skären blir den krypande, med
korta, mera tilltryckta barr (var. nana).
Vanliga enen är utbredd runt hela norra
halvklotet och växer vild i hela Europa. E:s
ved har en egendomlig, behaglig lukt samt är
synnerligen hård, seg och motståndskraftig mot
röta. Envirke nyttjas därför, när det kan
erhållas i tillräckliga dimensioner, till allehanda
sJöjdföremål (skedar, kannor m. m.); av mindre
enar göras störar o. dyl. och förfärdigas
flätverk av flera slag (korgar, kolryssar m. m.).
Enbären innehålla harts, druvsocker och
flyktig olja samt ha sötaktig men tillika något
bitter smak och aromatisk lukt. De äro sedan
gammalt kända som urin- och svettdrivande
medel samt upptagas fortfarande i Sv.
farma-kopén (fructus juniperi); de användas bl. a.
till beredning av enbärssirap, som ofta
sättes till urindrivande mixturer. På grund
av sockerhalten kan av enbär bryggas ett av
många omtyckt enbärsdricka.
Brännvin med enbärsarom (g e n e v e r, gin) fås
genom tillsats av enbär till mäsken eller till
första destillatet.
Nära den vanliga enen står J. oxycedrus (i
medelhavsländerna), som lämnar den i
veterinärmedicinen använda kadoljan (pyroleum
oæycedri), Sv. farmakopéns e n t j ä r a.
I trädgårdar odlas, mera sällan i Sverige, J.
sabina, sävenbom, en buske med små,
motsatta, fjällika barr, vilken växer i
bergstrakter i mellersta och s. Europa. De unga
grenarna äro giftiga; detta gift utgör ett
beryktat och farligt fosterfördrivningsmedel.
Närbesläktad men trädartad är J. virginiana,
virginisk el. röd ceder (i ö.
Nordamerika), vars välluktande ved brukas till
cigarrlådor, blyertspennor m. m. G. M-e.
Enafors, järnvägsstation och turistort i v.
Jämtland, 13 km ö. om Storlien, 553 m ö. h.,
intill Enaälven. Utgångspunkt för bestigning
av Snasahögarna, Sylarna o. s. v. Nära
stationen Enaforsen.
Enaklter, Anakiter, Anaks barn, i
G. T. beteckning på en folkstam av okänt,
förmodligen kanaaneiskt ursprung, vilken i
de olika källorna framställes på olika sätt.
EnaTlage, nlat., retorisk figur, utbyte av
ett uttryck mot ett annat, t. ex. ett abstrakt
i st. f. ett konkret, t. ex. tapperheten (i st. f.
de tappra) vann segern. R-n B.
Enander, Johan Alfred,
svensk-amerikansk skriftställare (1842—1910). Var f. i
Skaraborgs län, 1861—65 skrivare hos en
häradshövding i Vänersborg, började skriva i
tidningar och gick ett
par år i allmänt
läroverk. For 1869 till
Amerika, blev s. å.
red. för
Chicagotid-ningen Hemlandet, då
Augustanasynodens
organ, som han ledde
till 1889. E.
redigerade därjämte 1874—
77 den illustrerade
månadsskriften När
och Fjerran och 1871
—81 Ungdomsvännen.
E. var en livlig svenskvän, god festtalare
och förfäktade under flera presidentkampan-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
