Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eneroth, Per Olof Emanuel - Enervera - Eneström, Gustaf Hjalmar - En face - En famille - Enfant - Enfantin, Prosper - Enfants de France - Enfants sans souci - Enfasström - Enfida - Enfield - Enfilerbatteri - Enfin - En flagrant délit - Engadin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Enervera—Engadin
784
gårdar och seminariiträdgårdar» (1862; 3:e
uppl. 1864). E:s betydelsefullaste verk är
det stora, för den svenska pomologien
grundläggande arbetet »Handbok i svensk
pomo-logi» (2 bd, 1864—66; d. 1 i 2:a uppl. 1877;
omarb. av A. Smirnoff 1896—1902). Som ett
bihang därtill utgavs »Bidrag till Europas
Pomona vid dess nordgräns» (1880). Biogr.
i Tidskrift för Hemmet 1881. C. G. D.
Enervera (lat. enerväre), oroa, göra nervös;
försvaga, göra kraftlös.
Eneström, Gustaf Hjalmar,
matematiker (1852—1923). Föddes i Nora, studerade
i Uppsala och blev fil. kand, där 1871.
Amanuens dels vid Uppsala univ. och dels
vid Kungl. biblioteket.
Fil. hedersdr i Lund
1918. E. ägnade sina
(kunskaper och krafter
åt ett djupgående
kritiskt studium av
matematikens historia.
Resultaten härav, ett
femtiotal
avhandlingar och uppsatser,
återfinnas till största
delen i den av E.
grundade och utgivna
internationella tidskrif
ten Bibliotheca Mathematica. Vid sidan av
dessa, forskningar bidrog E. även med
undersökningar av statistiska och
försäkringstek-niska spörsmål. Den relativt obemärkta
ställning, som E. genom sitt tillbakadragna liv
intog inom sitt eget land, står i bjärt motsats
till den internationella auktoritet, som han
genom sitt synnerligen vederhäftiga arbete
förskaffade sig på den matematiska
historieforskningens område. T. B.
En face [ä fa’s], fr., rakt framifrån (t. ex.
om en porträttbild).
En famille [ä fami’j], fr., i familjekretsen,
i vardagslag; förtroligt.
Enfant [äfä’], fr., barn. — E. p e r d u [-[-pär-dy’],-] {+[-pär-
dy’],+} »förlorat barn», sorgebarn,
avsigkommen ung familjemedlem. — E. terrible
[-täri’bl], »förskräckligt barn», olycksfågel;
barn, som alltid ställer till förargelse (genom
odygd, lösmynthet o. s. v.).
Enfantin [äfätä’], P r o s p e r, vanl. kallad
Père E., fransk socialreformator (1796—
1864). E., som studerat vid École
polytech-nique, blev
handelsresande och
banktjänsteman samt en av
Saint-Simons ivrigaste
lärjungar. Han var
med-utgivare av tidningen
Le Producteur 1825—
26, varjämte han och
A. Bazard 1829
ut-sågos till den
saint-simonistiska sektens
»pères suprèmes». I
kritik och
samhälls
planer gingo de vida längre än Saint-Simon.
Då Bazard var politiskt’ intresserad men
E. utvecklade en fullständig religiös kult och
hävdade »den fria kärlekens» lära, kom det till
brytning 1831. E. blev ensam »fader»,
grundade en saint-simonistisk koloni utanför Paris
och utgav tidningen Le Globe, tills han jämte
en del anhängare 1832 dömdes bl. a. för att
ha hållit olagliga sammankomster. Han
frigavs inom kort, for till Egypten, återvände
senare till Frankrike och blev
järnvägsdirek-tör. E. var en fåfäng, ärelysten svärmare,
utan betydelse som tänkare. Saint-Simons och
E:s skrifter utkommo i 47 bd 1865—78. Litt.:
G. Weill, »L’école Saint-Simonienne» (1896).
Jfr Saint-Simon.
Enfants de France [äfä’ de frä’s],
»Frankrikes barn», kallades de franska
konungarnas barn, barnbarn, brors- och systerbarn.
Enfants sans souci [äfä’ sä sosi’], fr., »de
bekymmerslösa barnen», ett lustigt sällskap
unga klerker i Paris; det tycks ha stiftats
omkr. 1380 och upplösts omkr. 1600.
Medlemmarna kallades även sots (narrar), ledaren
le prince des sots (narrfursten), hans närmaste
man mère sotte (narrmamman). Under
fastlagen ställde sällskapet till med komiska
upptåg och utförde korta dramatiska narrspel,
sotties, fulla av aktuell satir. Omkr. 30
sådana ha bevarats (utg. i 3 bd, 1902—12, av
E. Picot). Jfr Basoche. J. M.*
Enfasström, se Elektriska maskiner.
Enflda, område i ö. Tunisien, omkr. 100,000
har. Var under romartiden tätt befolkat, en
verklig kornbod, med 17 städer, varav
ruiner kvarstå. Huvudstad: Enfidaville (omkr.
425 europ. inv.), 150 km s. s. ö. om Tunis;
däromkring vin- och fruktodling.
Enfield [e’nflld], stad i eng. grevsk.
Midd-lesex, 16 km n. om London bridge; 60,743
inv. (1921). I E. en statens gevärsfabrik.
Enfilérbatteri, ett under en belägring
anlagt batteri, vars bestyckning är avsedd att
längs efter bestryka en försvarslinje.
Enfin [äfä’], fr., äntligen, nog av.
En flagrant délit [ä flagrä’ deli’], fr., på
bar gärning. Jfr Flagrant.
Engadin, rätorom. Engiadina, alpdal i ö.
Schweiz, kantonen Graubünden, genomflytes
av övre Inn och begränsas i n. v. av
Albula-och Silvrettaalperna, i s. ö. av Berninaalperna
m. fl. Passövergångar äro mot n. v. Julier-,
Albula- och Flüelapassen, mot s. ö.
Bernina-och Ofenpassen; i s. v. leder Malojapasset
(1,817 m ö. h.) till Val Bregaglia. Övre E.
(ovanför Puntota) har en bred, flat dalbotten
(flera sjöar), där byarna ligga tätt. Nedre E.
är trång och smal; byarna ligga här på
terrasser högt över floden. Klimatet är milt och
torrt; stark insolation. Besökta klimatiska
kurorter och vintersportplatser äro S :t Moritz
(1,778 m; se d. o.), Pontresina och Samaden i
övre E., Schuls (1,244 m) och Tarasp i Nedre E.
E. förbindes genom Rätiska banan med Chur,
genom Berninabanan med Val Tellina. Med
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
