Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Energetik - Energi - Energico - Energisk - Energumener - Eneroth, Per Olof Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Energetik—Eneroth
782
Energetik (jfr Energi), läran om energien
och dess förvandlingar. Vissa forskare, främst
Ostwald och Helm, ha genomfört en särskild
åskådning, speciellt kallad e., enl. vilken
energien är det fundamentala inom
sinnevärlden; massan (materien) är exempelvis
endast förnimbar som bärare av energi. På
samma sätt skulle de förut som
grundläggande ansedda begreppen kraft och
hastighet o. s. v. böra anses såsom härledda ur
energibegreppet. S. A-s.*
Energi [ JT] (fr. énergie), kraft, styrka;
driftighet; bestämdhet, uthållighet,
arbetsförmåga. — Energibegreppet har framgått
ur mekaniken; det kan spåras redan hos
Aristoteles, vidare hos Lionardo da Vinci,
Galilei och Kepler. Den sistnämnde använde
(1618) just ordet e. som benämning på en
massas rörelseenergi (av Leibniz kallad
»levande kraft»). Omöjligheten av ett perpetuum
mobile uttalades av flera forskare mer el.
mindre direkt, och denna tanke har varit
mycket fruktbärande för mekaniken. Genom
självständiga spekulationer kom R. Mayer (se d. o.)
på 1840-talet till den övertygelsen, att e. är,
om än förekommande i olika former, till sitt
väsen oförstörbar (energiprincipen);
han beräknade även det kvantitativa
sambandet mellan värmemängd och mekaniskt arbete
(jfr Arbete). Dansken Colding och
engelsmannen Joule gjorde de första experimentella
bestämningarna. Den senare fann 1 kg kalori
ekvivalent med 427 kilogrammeter.
Helm-holtz var den, som först gjorde
energiprincipen fullt fruktbärande för vetenskapen. — I
sin nuv. allmänna betydelse infördes ordet e.
först 1855 av W. J. M. Rankine. Dessförinnan
och långt senare nyttjades ordet kraft som
liktydigt med e. Därav ha många
missförstånd orsakats, helst som ordet kraft (se d. o.)
även begagnas i andra betydelser (mekanisk
kraft och effekt).
Man talar om olika slag av e., t. ex.
Lägesenergi (= potentiell e.), t. ex.
hos lodet i ett ur, hos vattnet i en
kvarndamm, hos en pendel vid dess vändpunkt.
Rörelseenergi (= »levande kraft»),
t. ex. hos vattnet i ett vattenfall, ångstrålen
i en turbin, hos en pendel, då den passerar
medelläget, hos en gevärskula i rörelse, hos
ett svänghjul.
Elastisk e., t. ex. hos en spänd fjäder.
Alla ovan nämnda räknas till mekaniska
energiformer.
Värmeenergi. Alla kända
energiformer kunna omvandlas i denna form, t. ex.
genom friktion, strålningsabsorption m. m.
Kemisk e. Kemiska omvandlingar äro
alltid åtföljda av förändring av
värmetillståndet, vanl. en värmeutveckling, t. ex.
förbränning.
Smältvärme, ångbildningsvärme
(kondensa-tionsvärme), lösningsvärme kallas de
värmeeffekter, som uppträda vid förändring av ag-
Ord, som saknas under
gregationstillstånd, med ett gemensamt namn
även sammanförda som strukturenergi.
Elektrisk e. eller elektriskt
arbete (förr även kallad »elektrisk kraft»)
kännetecknas som produkten av strömstyrka,
spänning och tid för en elektrisk ström (se
Elektriska enheter) el. halva
produkten av spänning och elektricitetsmängd för den
elektriska fältenergien i en laddad kondensator.
Strålningsenergi. Ljuset el.
allmänt varje strålning (jfr Ljus och
Radioaktivitet) medför en viss energimängd.
All disponibel e. på jorden (vattenfall, vindar,
stenkol) har levererats från solen i form av
strålningsenergi (jfr Solarkonstanten).
E. mätes i erg, joule, kilogrammeter,
kilogram- el. gramkalorier, kilowattimmar m. fl.
enheter (se C. G. S. - s y s t e m e t, Effekt
och Elektriska enheter).
Litt.: G. Helm, »Die Energetik» (1898); W.
Ostwald. »Die Energie» (1908; sv. övers. 1910);
M. Siegbahn, »Elektricitet, materia, e.» (1921;
2:a uppl. 1922); Hj. Tallqvist, »E. och entropi»
(2:a uppl. 1924). J. T.
Energico [enäTd^ikå], it., mus., med
kraftigt markerat föredrag. Jfr Con energi a.
EneTgisk (jfr Energi), kraftfull, driftig,
ihärdig; eftertrycklig.
Energumèner (grek. energu’menoi), i gamla
tidens kristna kyrkospråk beteckningen för
demonbesatta.
Eneroth, Per Olof Emanuel,
skriftställare, pomolog (1825—81). Blev 1854 fil.
dr i Uppsala, 1856 lärare vid Svenska
trädgårdsföreningens elevskola och sekr. i
föreningens styrelse samt
var 1858—63
föreståndare för
föreningens skola och
trädgård. E. utgav bl. a.
två serier studier,
kallade »Liter atur och
konst» (1860 o. 1876),
texten till
planschverket »Herregårdar och
slott uti
Södermanland» (1864—69) samt
»Dikter och smärre
prosaiska stycken»
(1881). E. var varmt intresserad för
skolväsendets utveckling (han donerade en
betydande summa till Stockholms högskola för
upprättande av en professur i »läran om
sambandet mellan naturlagarna och människans
sedliga och fysiska natur med särskild
hänsyn till det uppväxande släktets uppfostran
till andlig och kroppslig hälsa») samt för
vidgande av kvinnans verksamhet; han
författade också ett antal skrifter i dessa ämnen,
bl. a. »Om folkskolan i Sverige» (4 dir, 1863
—69). På den svenska trädgårdsodlingen ha
hans skrifter utövat ett väsentligt inflytande.
Bland dem märkas »Trädgårdsbok för
allmogen» (1857; 4:e uppl. 1867), »Om skolträd-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
