Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Engelbrekt Engelbrektsson
792
Engelbrekt Engelbrektsson. Staty av Qvarnström, rest
i brons i Örebro. Efter gipsmodellen i Nationalmuseum.
gjorda försök att genomgräva näset vid
Södertälje ocb där skapa en kanal för djupgående
fartyg, medelst vilken det hinder för
kommersiell och ev. önskvärd sjömilitär samfärdsel
mellan Mälaren och Saltsjön, som det alltjämt
i konungens besittning varande Stockholm
erbjöd, skulle kunna neutraliseras. Det
sålunda påbörjade kanalbygget, vilket f. ö.
snart måste nedläggas som ogenomförbart,
bör näml, ses mot bakgrunden av E:s på
samverkan med hansestäderna inriktade
utrikespolitik. Inom kort blev det uppenbart, att
det hopp han satt till hanseaterna icke skulle
gå i uppfyllelse; lockade av fördelaktiga
fredsanbud, hade dessa småningom närmat
sig konungen och ingingo juli 1435 definitiv
förlikning med Erik. Under inflytande därav
började även i Sverige, särskilt bland
stormännen, den uppfattningen vinna utbredning,
att man borde försona sig med Erik och mot
lämpliga garantier återtaga honom som
konung, och han blev också i okt. 1435 ånyo
hyllad som Sveriges härskare. Ehuru E.
därvid tillförsäkrades Örebro slott med Närke
som livstidsförläning, ogillade han den skedda
uppgörelsen, och utan tvivel på tillskyndan
av honom började allmogen i svealandskapen
snart åter resa sig i akt och mening att
omstörta den. Då därtill kom, att konungen
på viktiga punkter bröt de löften han vid sitt
återinsättande nödgats avge, gav
aristokratiens flertal småningom sin anslutning till
denna nya folkrörelse, varefter ett allmänt
uppror mot konungen åter utbröt i början
av 1436. Det visade sig nu, att E:s ställning
i förhållande till stormännen icke var lika
stark som under den förra resningen. De
stora ätternas medl. voro med få
undantag icke längre benägna att tillerkänna
den jämförelsevis lågbördige bergsmannen
främsta platsen i riket, och i spetsen för
detta stormannaparti framträdde den unge
ärelystne marsken Karl Knutsson (Bonde).
Följden var, att den sistnämnde vid det i
Stockholm i febr. 1436 förrättade
rikshövits-mannavalet, som verkställdes av 30 därtill
utsedda prelater och frälsemän, erhöll stor
majoritet (endast 3 röster avgåvos för E.).
E:s missnöje med utgången och
allmogehärens partitagande för honom framtvingade
dock en kompromiss, enl. vilken
hövitsman-naskapet skulle utövas av E. och Karl
Knutsson gemensamt och den förre i stort sett
inneha ledningen av själva resningen. I
överensstämmelse med detta avtal blev riket för
andra gången befriat av E., som under ett
härtåg från Stockholm söderut inneslöt alla de slott,
som innehades av konungens utländska fogdar.
Efter väl fullbordat värv styrde han åter
kosan mot n. för att på sitt slott Örebro genom
någon tids vila söka bot för en iråkad
sjukdom men möttes där av ett brev från
riksrådets i Stockholm varande medl., vari han
kallades att skyndsamt inställa sig i
huvudstaden för viktiga överläggningar. Ehuru
fortfarande besvärad av ohälsa, hörsammade
han kallelsen. Under färden blev han (27
april) på en holme i Hjälmaren (den nu s. k.
E n g e 1 b r e k t s h o 1 m e n), där han sökt
nattläger, svekfullt överfallen och nedhuggen
av Måns Bengtsson (Natt och Dag), son till
E:s personlige fiende riddaren Bengt
Stensson till Göksholm. Nidingen blev märkligt
nog aldrig bestraffad för sitt dåd. Men av
den sörjande allmogen firades den mördade
som ett helgon, och hans grift i Örebro
stadskyrka förblev ända till reformationen
ett mål för vallfärdande pilgrimer, vilka där
trodde sig hämta läkedom för kropp och själ.
Delvis ett uttryck för denna Engelbrektskult
är den gripande dikt (se Engelbrekt
s-visan), vari biskop Tomas i Strängnäs några
år efter E:s död förhärligade den store
folkbefriaren och hans gärning.
Mot det dunkel, som i flera avseenden höljer
E:s enskilda förhållanden, kontrasterar den
utomordentliga betydelsen av hans livsverk.
Han skapade grundförutsättningarna för
svenska folkets konsolidering till en självständig
och inom sig sluten nation; genom främlings-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
