Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Historia - Huset Stuart åter regerande (1660—88) - Efter 1688 års revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
England
862
parlament upplöstes nu i rask följd 1679,
1680 och 1681 i samband med vid dem väckta
förslag om att från tronföljden utesluta
Jakob. Under dessa strider nödgades Karl
1679 sanktionera
habeas-corpus-ak-t e n, som innehöll skyddsbestämmelser för
alla medborgares personliga frihet. 1680
bestormades regeringen med petitioner för och
emot inkallande av ett nytt parlament. De,
som påyrkade ett sådant, kallades petitioners,
de, som uttryckte sin avsky för varje
påtryckning på konungen, abhorrers, benämningar,
som snart avlöstes av partinamnen whigs
och tories (se dessa ord). Misstankar mot
whigs för att förbereda uppror vållade ett
omslag i allmänna opinionen, och
upptäckten av en attentatssammansvärjning mot
konungen och hans broder (»Rye house plot»,
1683) föranledde våldsamma förföljelser mot
whigs. Karls broder Jakob II (reg. 1685
—88), en jesuiternas lekboll och Frankrikes
understödstagare, ville till varje pris vidga
sin makt och bereda katolicismen rum i E.
Då parlamentet uttalade den önskan, att han,
enl. testakten, ej måtte använda katoliker i
sin tjänst, tillerkände en slavisk domarkår
honom rätt att ge dispens; han intog katoliker
i rådet och utfärdade slutligen (april 1687)
en indulgensförklaring, som befriade både
dis-senters och katoliker från alla mot dem
riktade tvångslagar. Då konungen påbjöd, att
en i april 1688 utfärdad ny
indulgensförklaring skulle uppläsas i rikets samtliga kyrkor,
gjorde sju av högkyrkans biskopar en
allvarsam föreställning däremot (maj 1688) och
insattes då i Towern. De sju biskoparna
ställdes inför domstol men frikändes av juryn
(30 juni 1688). Samma dag avsändes en av
sju lorder, både tories och whigs,
undertecknad skrivelse till nederländske ståthållaren
Vilhelm av Oranien, som var gift med Jakobs
dotter Maria; han uppmanades att i spetsen
för en armé landstiga i E. för att återställa
nationens kränkta rättigheter. Vilhelm antog
inbjudningen. Oroad därav, gjorde Jakob en
del eftergifter, men de kommo för sent.
E. efter 1688 års revolution. 5 nov. 1688
landsteg Vilhelm i E. med 15,000 man, sedan
han förklarat sig ej komma för att erövra
utan endast för att få ett fritt och lagligt
parlament sammankallat. Folk, här och flotta
sällade sig till Vilhelm, som 18 dec. s. å.
ryckte in i London; Jakob flydde till
Frankrike. Ett convention parliament
sammanträdde på Vilhelms kallelse i London (22 jan.
1689) och uppsatte Declaration of rights (se
d. o.) el. rättighetsförklaringen, i vilken
tronen förklarades ledig, engelsmännens fri- och
rättigheter fastställdes samt Vilhelm och
Maria (d. 1694) erkändes som konung och
drottning av E. (febr. 1689). Vilhelm skulle
i bägges namn utöva verkställande
makten. Efter att ha godtagit en liknande skotsk
förklaring, Claim of rights, bestego de tronen
även i Skottland (maj 1689). Denna stats-
Ord, som saknas under
välvning, av engelsmännen kallad the glorious
revolution (den ärorika revolutionen), var en
försvarsåtgärd av de maktägande klasserna för
deras hotade politiska och kyrkliga fri- och
rättigheter. Utrikespolitiskt betydde den, att
E. nu inträdde i de makters led, som bekäm
pade Frankrikes strävan efter övervälde i
Europa. Under Vilhelm III:s regering
(1689—1702) utvecklade sig raskt ett allt
friare samhällsskick: religionsförföljelserna
upphörde, ministeransvarighet stadfästes,
treåriga parlament infördes. Emedan Vilhelm
var själen i 1689 års koalition mot
Frankrike, gav Ludvig XIV sitt stöd åt Jakobs
försök att återerövra sina riken. Jakob
landsteg 1689 på Irland, men hans anhängare
besegrades av Vilhelm 1690 vid floden Boyne.
Striden mellan Vilhelm och Ludvig
utkämpades sedan dels till sjöss, dels i
Nederländerna. Ludvig erkände genom freden i
Rijs-wijk 1697 Vilhelm som E:s konung, men då
han efter Jakob II :s död (1701) förklarade
dennes son Jakob (»den äldre pretendenten»)
för rättmätig engelsk konung, voterade
parlamentet åt Vilhelm stora bevillningar till
Ludvigs bekämpande i spanska
tronföljds-kriget (1701—13). Engelsmännen togo en
lysande del i detta krig under Vilhelm III:s
svägerska och efterträderska, Anna (reg. 1702
—14). Under hennes regering förvandlades per
sonalunionen mellan E. och Skottland till en
närmare sammanslutning. Genom E:s
mer-kantilistiska ekonomiska politik och de
privilegierade handelsbolagens gynnade ställning
voro skottarna utestängda från nästan all
andel i den brittiska handeln. Vilhelm III
hade velat bereda dem del i E:s
handelsförmå-ner, på samma gång han genom en
närmare sammanslutning mellan de båda rikena
hoppades korsa alla jakobitiska och franska
intriger i Skottland. Skottarna höllo
emellertid hårt på sin självständighet. Först 1706
genomdrevo whigstatsmännen upptagandet av
unionsförhandlingar. Dessa ledde till anta
gandet av en u n i o n s a k t, som godkändes
av skotska parlamentet 16 jan. 1707 och i
febr. s. å. genomdrevs även i engelska
parlamentet. 1 maj 1707 trädde den nya unionen
i kraft, genom vilken E. och Skottland
förenades till ett rike, Storbritannien,
med gemensam, till protestanter inskränkt
tronföljd och gemensamt parlament.
Skottland behöll sina särskilda lagar och
domstolar samt sin särskilda kyrkoförfattning.
Om E:s historia efter 1707 se
Storbritannien.
Litt.: »The political history of E., edited
by W. Hunt and R. L. Poole», V—IX (1906—
10; V, 1485—1547, av H. A. L. Fisher, VI,
1547—1603, av A. F. Pollard, VII, 1603—60,
av F. C. Montague, VIII, 1660—1702, av R.
Lodge, IX, 1702—60, av I. S. Leadam);
W. Busch, »E. unter den Tudors», I (1892);
James Gairdner, »Henry the seventh» (1889);
J. S. Brewer, »The reign of Henry VIII» (2
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
