Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enskede trädgårdsstad - Enskifte - Enskiftesbruk el. Ensädesbruk - Enskilda banker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Enskifte—Enskilda banker
882
Enskede kyrka.
Området står i direkt spårvägsförbindelse med
den inre staden. I E. finnas en kyrka (uppf.
1913—15 av Sällskapet för kyrklig själavård)
samt Hemmet för gamla (tillhörigt sällskapet
De gamlas vänner). I stadsplanerna äro
inlagda flera större parker och allmänna platser.
Jordbruksegendomen Enskede
har sedan 1781 tillhört släkten Odelberg.
Genom kungl. sekr. Axel Odelberg, som ägde den
1827-—84, blev den en av de bäst skötta och
i förhållande till arealen (617 har) mest
inkomstbringande jordegendomarna i Sverige.
Stockholms stad, som 1890 förvärvat ett
område av Enskede för anläggning av Södra
begravningsplatsen, inköpte våren 1904 hela
egendomen för 2 mill. kr. i syfte att
möjliggöra upplåtande el. försäljande av tomter
på sådana villkor, att bostadsförhållandena i
Stockholm därigenom skulle förbättras. —
1906 avsattes där ett område för Stockholms
stads slakthus samt avstyckades för
bebyggande med enfamiljshus omkr. 150 tomter, varav
ett 30-tal försåldes. Efter 1907 ha endast
tomträttsupplåtelser tillämpats. Av egendomen
återstående jordbruksareal (tax.-värde 470,000
kr. 1926) är utarrenderad. G. Wbg.
Enskifte, se Skifte.
Enskiftesbruk el. Ensädesbruk kallas
att utan trädning årl. beså jorden med säd,
vilken stundom till någon mindre del utbytes
mot potatis och lin. Detta brukningssätt —
det äldsta och ofullkomligaste av alla — är
numera så gott som övergivet utom så tillvida,
Ord, som saknas under
som här och där förekommer, att på mossjord
å efter år odlas havre. H. J. Dft.
Enskilda banker ha i Sverige haft en
specifik betydelse av sedelutgivande bankbolag med
solidariskt ansvariga lottägare. Efter
sedelutgivningens upphörande genom lag av 12 maj
1897 kunna e. definieras: solidariska
bankbolag med grundfond av minst 1,000,000 kr.
Bildande av e. el. privatbanker
möjliggjordes genom k. kung, av 14 jan. 1824, vari bl. a.
förordnades, att bolag, som ha till ändamål att
utlåna penningar, skulle till K. m:t inlämna
tillståndsansökan, åtföljd av bolagsregler och
utlåningsreglemente, varefter oktroj kunde
beviljas på högst tio år. Enl. kungörelsens
ordalydelse synes meningen ha varit att till
bestridande av utlåningen utom eget kapital
endast använda upplånade medel. Om
sedelutgivningsrätt nämnes i densamma intet. Men
då denna rätt ansågs som nödvändig
förutsättning för en lönande bankrörelse, dröjde
det till 1830, innan den första privatbanken,
Skånska privatbanken i Ystad (sedermera
Skånes enskilda bank), kom till stånd. Den
synes redan från början ha inriktat sig på
att utgiva sedlar, som emellertid de första
åren hade form av räntelösa depositionsbevis
under 20 rdr, ställda till innehavaren. Detta
djärva tilltag blev icke beivrat, och något
förbud i lag mot sedelutgivning existerade ej.
Den därnäst grundade banken, Wermlands
provincialbank (Värmlands enskilda bank),
ok-trojerad 1832, utgav även sedlar, ehuru intet
därom nämndes i dess reglemente. Men i
koncessionen för Stora Kopparbergs läns och
bergslags enskilda bank (Kopparbergs enskilda
bank) tilläts uttryckligen utgivande av sedlar.
1837 fingo ytterligare tre sedelbanker
koncession, därav en, östgötha bank (Östergötlands
enskilda bank), utan bestämmelsen om
solidariskt ansvar för delägarna.
Först genom k. kung, av 9 jan. 1846 om
»enskilda banker, vilka utgiva egna
kreditsedlar» kom en verklig banklag till stånd.
Den stadgade bl. a., att grundfonden skulle
utgöra minst 250,000 rdr silver (1,000,000 kr.),
varav minst 25 % skulle kontant inbetalas;
för återstoden skulle godkänd säkerhet lämnas
och deponeras i lantränteriet eller annat
allmänt förvar. Delägarna skulle vara
solidariskt ansvariga; banken ägde ej driva handel
med annat än guld och silver. Beloppet av
utgivna sedlar och anvisningar på Rikets
ständers bank finge ej överskrida följ, tillgångar:
behållning i kassa och i Rikets ständers bank,
den icke inbetalade, med hypotek täckta delen
av grundfonden samt fordringar på
kassakre-ditiv intill 50 % av grundfonden. Översikt
av bankens ställning skulle varje kvartal
uppgöras och insändas till K. m:t.
Genom nya lagar gjordes tid efter annan
vissa ändringar av dessa bestämmelser,
varibland må nämnas k. f. av 1855 om rätt till
handel med allmänna räntebärande papper
samt in- och utländska växlar. K. B. hade
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
