Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epifyller - Epifys - Epifyter - Epigastrium - Epigenes - Epigenetisk - Epiglottis - Epigoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Epifys—Epigoner
916
rika tropiska skogarna. I Sverige finnas
endast få e., t. ex. arter av svampsläktet
Fu-mago, s o t d a g g (se d. o.) och algen
Pleuro-coccus vulgaris, som bekläder äldre granbarr.
Epifys (av grek, epi’, på, vid, och fy’sis,
tillväxt). 1. Mer el. mindre broskklädda delar
av ben, vilka uppstå från egna
förbenings-punkter och sedan sammanväxa med det
övriga benet, så att de slutligen utgöra ett
därmed sammanhängande helt. På de långa
cylindriska benen bilda e. de yttersta ledändarna.
Stycket (»skaftet») mellan dessa kallas d i
a-f y s. Jfr Bindesubstansvävnad, sp.
312 och bild 4. G. v. D.*
2. (E p i’p h y s i s.) Dets. som glandula
pine-alis. Se Hjärna; jfr Parietalorgan.
Epifyter (av grek, epi’, på, vid, och fyto’n,
växt), växter, som utveckla sig uppe på andra
växter utan att hämta näring från dem. I
länder med skarpt utpräglad torrperiod el. där
nederbörden under någon större del av vintern
består av snö, utgöras e. av mossor, lavar och
alger, vilka ha förmågan att efter en långvarig
intorkning åter leva upp. På gamla
trädstammar el. mellan grenar, där någon jord
samlats, kan dock, t. ex. i Sverige, tillfälligtvis
anträffas en el. annan fanerogam, vars frön
förts dit av fåglar el. med vinden, men några
särskilda anpassningar för epifytiskt
levnadssätt äga dessa växter icke. Jfr V. B.
Witt-rock, »Om den högre epifytvegetationen i
Sverige» (i Acta Horti Bergiani, 2: 6, 1894).
En rikare flora av epifytiska fanerogamer
och ormbunksartade växter finns endast i de
regnrika skogarna mellan vändkretsarna och
i vissa varmtempererade länder, ss.
Sydbrasi-lien, Argentina, Japan och Australien, samt
i tempererade områden i Sydchile och på Nya
Zeeland, och den består huvudsaki. av
ormbunkar, lummerväxter, orkidéer, piperacéer
(släktet Peperomia) och gesneracéer samt i
Sydamerika även bromeliacéer och
kaktusväxter. Är skogen gles, kunna de bekläda
stammar och grenar ända från marken; i tätare
skog hålla de sig företrädesvis uppe i
trädkronorna. Samma arter uppträda ofta på större
stenblock i skogen el. på fuktiga klippväggar.
Ett gemensamt drag för alla högre e. är,
att fröna äro försedda med långa hår el. små
och ytterst lätta, så att de kunna
transporteras även av obetydliga vindstötar, el. att
frukterna äro köttiga och uppsökas av djur,
som sprida fröna. Vanl. uppvisa de också
anordningar av ett el. annat slag för att
magasinera vatten el. för att uppsamla och
kvar-hålla humuspartiklar. Med avseende
huvudsaki. fäst härvid har man urskilt flera
grupper ave. Hemiepifyterna gro och leva
till en början på andra växter men sända förr
el. senare rötter ned till marken och taga sin
näring därifrån. Så förhålla sig flera
Ficus-arter, vilka med förkärlek slå sig ned på
palmer och döda dessa, varefter de uppbäras av
sina kraftiga »styltrötter» och upptaga
behövlig näring med dem. Nästepifyterna
ha särskilda anordningar för att uppsamla
humus. En mycket märklig sådan är
ormbunken Platycerium grande, hos vilken en
del blad äro korta, breda och bleka samt
tryckta intill trädstammen, så att de tills, m.
denna bilda nischer, där humus samlar sig.
Hos cisternepifyterna tjäna rötterna
endast till att fasthålla växten; vatten och
däri lösta näringsämnen upptagas av de vanl.
i rosett ställda bladen, vilkas nedre, slidlika
del ofta bildar en cistern, där vatten står
kvar även efter flera dagars (t. o. m. veckors)
uppehållsväder. Hos bromeliacéerna, som
utgöra huvudmassan av cisternepifyterna, äro
bladen försedda med särskilda för vattnets
uppsugande utbildade hår. Medelst dessa hår
kunna de även tillgodogöra sig vatten i form
av dagg. Så är särskilt fallet med Tillandsia
usneoides, vilken till utseendet påminner om
en hängande grå skägglav och fäster sig vid
trädgrenarna genom att stammen vrider sig
om dessa; rötter har den endast som mycket
ung, och då bladen äro strödda längs
stammen, bildas inga cisterner. Flera ormbunkar,
som företrädesvis växa nedtill på
trädstammarna i urskogen, visa inga andra
anpassningar för epifytiskt levnadssätt, än att de,
i likhet med mossor och lavar, kunna uthärda
en tids intorkning. Till dessa, som betecknas
som protoepifyter, ansluta sig talrika
Peper omia-axter, en mängd orkidéer m. fl., hos
vilka finns utvecklad en särskild
vattenma-gasinerande vävnad, vattenvävnad,
antingen i bladen el. i stammen, vilken senare
då ofta är knöllikt ansvälld. Hos flera arter
av det ostindiska asklepiadacésläktet
Dischi-dia äro vissa blad ombildade till urnelika
cisterner, där regnvatten samlar sig och dit
rötter växa ned från stamlederna. Hos många
epifytiska orkidéer äro luftrötterna beklädda
med en vattenabsorberande vävnad, velamen,
och den underliggande barken är vanl.
klorofyllförande. I torrt tillstånd äro dessa rötter
vita; fuktade bliva de gröna, emedan den
gröna barken då lyser igenom. De tjänstgöra
icke blott som vattenuppsamlande utan även
som assimilerande organ. Hos den på Java
växande Taeniophyllum Zollingeri och några
andra orkidéer ha dylika rötter h. o. h.
övertagit bladens roll vid assimilationen. — Jfr
vidstående färgplansch. G. M-e.
Epiga’strium, den övre, i vinkeln mellan
revbenen belägna delen av buken, »mag-»,
»bröst-» el. »hjärtgropen».
Epigenes, individens el. ett organs
utveckling ur ett odifferentierat anlag; se
Embryologi och Utvecklingsmekanik.
Epigenètisk (av grek, epi’, efteråt, och
ge’-neln, alstra, bilda) säges en malmförekomst
vara, om den är bildad senare än de
omgivande bergarterna, syngenetisk, om den
uppstått samtidigt med dessa. — Om
epigene-tiska dalar se Dal, sp. 340. N. Zn.
Epiglo’ttis, struplock, se Struphuvud.
Epigoner (grek. epi’gonoi, eg. »senarefödde»),
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
