Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epidemi - Epidemidistrikt, Epidemilag, Epideminämnd - Epidemisjukhus - Epidemisjukhuset i Stockholm - Epidemisk - Epidermis - Epidermisfjäll - Epidermomykoser - Epidiaskop - Epididymis - Epidot - Epifanes - Epifani, Epifania - Epifanios - Epifenomen - Epifragma - Epifyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Epidemidistrikt—Epifyller
914
genom att nedsätta befolkningens
motståndskraft eller öka smittans vimlens. En mera
rationell profylax, d. v. s. bekämpande av
e:s spridning, har först blivit möjlig, sedan,
främst under 1880-talet, ett flertal viktigare
infektionssjukdomars smittämnen upptäckts
och visat sig vara bestämda slag av
bakterier eller protozoer (encelliga djur). I kalla
och tempererade delar av jorden äro
bakteriesjukdomarna helt dominerande, medan i de
varma länderna ett flertal
infektionssjukdomar vållas av protozoer, som oftast
överföras genom stick av blodsugande insekter.
Alltefter de olika sätt, varpå smittan vid
olika sjukdomar sprides från person till
person (»de olika infektionsvägarna»), måste
profylaxen inriktas åt olika håll. Främst
gäller det dock alltid att isolera den sjuke
och oskadliggöra hans uttömningar och
avsöndringar samt att desinficiera allt, som
varit i beröring med honom, ofta även hans
bostad (jfr Desinfektion). Med den
sjuke samboende personer liksom även
rekon-valescenter kunna vara »bacillbärare» utan
att visa sjukdomssymtom (särskilt vid
difteri); även dessa måste, om möjligt, hållas
isolerade för att ej sprida smittan. De friska
ha att skydda sig på olika sätt alltefter
in-fektionsvägen: t. ex. vid tyfus genom
kokning av dricksvatten och mjölk; mot
smittkoppor, tyfus, kolera etc. brukas vaccination
(se d. o.). Djur, som spela en roll vid
spridningen av e., måste förföljas, vid pest
råttorna, som bära »pestloppor», vid fläckfeber
och återfallsfeber lössen genom avlusning,
vid malaria myggorna. Bostadshygieniska
åtgärder motverka kraftigt e., som gynnas
av trångboddhet, smuts, brist på sol etc.
— Olika e. av samma sjukdom visa ofta
starka växlingar med avseende på
dödligheten. Även under olika skeden av samma e.
kan dödligheten starkt växla. Som
anledningar til) att en e. upphör, som det tyckes
utan påvisbar orsak, kan tänkas, att alla, som
ej redan förut varit immuna, blivit det genom
att genomgå sjukdomen eller att bakterierna
förlora sin vimlens.
Epidemidistrikt, Epidemilag,
Epideminämnd, se Sjukvård.
Epidemisjukhus, se Sjukhus och
Sjukvård.
Epidemisjukhuset i Stockholm
öppnades 18 sept. 1893 och är beläget vid
Valhalla-vägen nära Roslagstull inom Engelbrekts
för-saml. på en genom sprängnings- och
fyllnads-arbeten jämnad bergsplatå. Sjukhusområdet
har flera gånger utvidgats, och ett komplex nya
sjukhusbyggnader anlades 1907—09. Ny
ob-servationsavd. för 30 patienter byggdes 1926
—27. Vid öppnandet var E. beräknat för 175
patienter och kan numera mottaga 600. 1926
utgjorde antalet patienter 2,379. Från
sjukhusets öppnande till 1 jan. 1927 ha där
mottagits 103,189 patienter. Samtliga patienter,
som enl. epidemilagen skola våraas på
epide
Ord, som saknas under
misjukhus och som insjuknat i Stockholm, ha
rätt att, oberoende av hemortsrätt, få
kostnadsfri vård å allmän sal. I övriga fall
upptagas avgifter, t. ex. för patienter från
Stockholm 10 kr. per dag för enskilt och 5 kr.
per dag för halvenskilt rum. I spetsen för
sjukhuset står en överläkare; 3 andra läkare
äro där anställda. (A. Ln.)
Epidemisk, som har karaktären av epidemi;
som utbreder sig likt en farsot. Jfr Epidemi.
Epide’rmis (av grek, epi’, utanpå, och de’rma,
hud), överhud. 1. Hos människan och djuren
det yttersta, av epitelceller bildade lagret av
huden; se Epitelvävnad och Hud. —
2. Hos växterna en överhud, som urspr.
täcker de högre växternas samtliga delar. Se
vidare Växtanatomi.
Epidermisfjäll, se Hud.
Epide’rmomyköser, se
Svampsjukdomar i huden.
Epidiasköp, se Skioptikon.
Epidi’dymis, bitestikel; se T e s t i k e 1.
Epidöt, mineral av sammansättningen
H Ca2 (Al, Fe)3 Si3 Ois.
Halten av järnoxid överskrider ej 17 %. E.,
som till färgen är grön till svartgrön, bildar
monoklina kristaller, utsträckta efter
sym-metriaxeln (se K ris t al Isy ste m).
Praktfulla kristaller av e. påträffas ej sällan, t. ex.
i Untersulzbachtal (Salzburg). E. förekommer
som väsentlig beståndsdel i vissa kristallina
skiffrar men påträffas även i andra
silikat-bergarter liksom ej sällan i samband med
järnmalmsförekomster. En starkt
mangan-haltig e. går under namn av piemontit.
Till samma mineralgrupp som e. (e p i d o
t-gruppen) höra även zoisit och ortit (se
dessa ord). G. A-ff.
Epi’fanes (grek. Epifanés, »den lysande»),
se Antiochos IV och Ptolemaios V.
Epifanl, Epifanla, se Trettondagen.
Epifa’nios, österländsk kyrkofader (omkr.
315—403), f. i Palestina. Grundläde ett
kloster och blev 367 biskop i Constantia
(Salamis) på Cypern. Han bekämpade kätterierua
med mera nit än skarpsinne och uppträdde
ofta obehärskat, särskilt i de origenistiska
stridigheterna. Hans förnämsta arbete,
»Pa-narion» (Apotekslåda), ett rikhaltigt och lärt
men oredigt verk, innehåller en från många
äldre källor sammanförd framställning av 80
olika kätterier; trots alla brister äger den på
grund av sina många citat av nu förlorade
skrifter värde som historisk källa. M. Pf.
Epifenomèn (av grek, epi’, vid, och
falno’-menon, part, till fäfnein, synas), bifenomen,
något osjälvständigt, som beledsagar ett
annat. — Epifenomenteori, psykisk
åsikt, som fattar de psykiska företeelserna
som osjälvständiga bihang till kroppsliga
processer. Se Psykologi. C. H-m.
Epifra’gma, se Mossor.
EpifyTler, epifyter (se d. o.), som växa på
blad. De utgöras av svampar, lavar, alger och
mossor samt förekomma allmännast i de
regn
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
