Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Equity - Equus - Er (kemi) - Era - Eragrostis - Eran - Eranos - Eranos - Eranthis hiemalis, Vinternarr - Érard, Sébastien - Erasistratos - Erasmus av Rotterdam, Desiderius Erasmus Rotterdamus (Geert Geertz.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Equus—Erasmus
936
bruk, som tillämpades och utbildades vid
kanslersdomstolarna {chancery courts’). Redan
på 1200-talet spåras en viss motsats mellan
den stränga rätten (ius strictum) i common
law (se d. o.) och den efter förekommande
omständigheter sig smidigare anpassande
bil-lighetsrätt, som skipades (och vid behov
skapades) vid kanslerns domstol. Denna
billig-hetsrätt avsåg att giva nödigt rättsskydd åt
sådana rättsförhållanden, som, ehuru med
billighet och rättvisa överensstämmande, icke
voro erkända och skyddade av common law.
Genom domstolsreformen 1873 ha common
law och e. i viss mån sammansmält, så att
numera båda dessa rättsregler enligt vissa
då givna riktlinjer tillämpas sida vid sida,
oberoende av inför vilken domstol målet
behandlas. Litt.: F. W. Maitland, »’Equity’>
also the forms of action at common law»
(1909). Se vidare Storbritannien,
rättskipning. L. A.*
Equus [e’kvus], hästsläktet, se
Hästdjuren.
Er, kem. tecken för en atom e r b i u m.
Era (lat. aè’ra), tideräkning, tidevarv; inom
geologien tidrymd av första ordningen i
jordens utvecklingshistoria; dess underavd. äro
perioderna.
Eragro’stis, grässläkte med mångblommiga,
vanl. smala småax i gles vippa. Omkr. 100
arter i varmare länder, många med mycket
vidsträckt utbredning; några, t. ex. E. pilosa,
tillfälligt funna i s. Sverige. Som
prydnads-gräs odlas E. mexicana m. fl. E. abyssinica,
t e f, sannolikt en kulturform av E. pilosa,
har av gammalt odlats i Abessinien som trots
de små kornen värdefull brödsäd. G. M-e.
Erän, se Iran.
E’ranos (plur. e’ranoi), hos forntidens
greker en måltid, till vilken varje deltagare
lämnade sitt bidrag; även en sluten förening el.
klubb för sällskapligt umgänge och
ömsesidigt bistånd. Sådana eranoi funnos till stort
antal i Aten. A. M. A.*
E’ranos (jfr föreg. art.), med undertitel Acta
Philologica Suecana, tidskrift för klassisk och
bysantinsk filologi; utg. från 1896 av prof.
Vilhelm Lundström. Dess huvudspråk äro
latin och svenska.
Era’nthis hiemälis, Vinternarr, liten,
flerårig ranunkelväxt (från Sydeuropa) med
trefingrade el. fingerlikt delade blad och
ensam, gul blomma på bladlös stjälk. Odlas
ofta i trädgårdar och blommar samtidigt med
snödroppen. G. M-e.
Érard [erä’r], Sébastien, fransk
instru-mentmakare (1752—1831). Byggde 1777 det
första pianofortet i Frankrike och grundade
1785 tills, m. sin broder Jean Baptiste
É. (d. 1826) en pianofabrik, som snart vann
världsrykte. 1823 uppfann han
»repetitions-mekaniken» på pianot. 1811 gjorde han
harpan populär genom att förbättra pedalen
(dubbelpedalharpan). Firman åtnjuter ännu
högt anseende. T.N.
Ord, som saknas under
Erasi’stratos, grekisk läkare från Keos (310
—250 f. Kr.). Verkade i Ålexandria, skilde
mellan sensoriska och motoriska nerver samt
gav den första riktiga beskrivningen av
hjärtat. Sina stora anatomiska upptäckter nådde
han genom vivisektioner på djur och på
förbrytare. I terapien var E. bestämd
motståndare till alla våldsamma medel och tillät
därför blott undantagsvis åderlåtning. Han
grundade en skola, som kan spåras ända in
i 2:a årh. e. Kr. Jfr R. Tigerstedt,
»Medicinens utveckling till en naturvetenskap», I
(1924), sid. 63. E. N-n.
Era’smus av Rotterdam, D e s i d
è-rius E. Rotterdämus, nederländsk
författare, den mest lysande representanten för
humanismen (1466 28/10—1536 12/7).
Föddessan-nclikt i närheten av Rotterdam (därav
tillnamnet) och hette eg. Geert Geertz.
(Gerhard Gerhardsson) men tog sig det lat.
namnet Desiderius (den efterlängtade) och det
grek. Erasmus (den åtrådde). Efter avslutade
skolstudier ingick han i ett augustinkloster
men lämnade snart klosterlivet för att
fortsätta sina studier i Paris. Av vänner sattes
han i stånd att 1499—1500 företaga en resa
till England, där han knöt vänskap med män
som John Colet och Thomas Morus. Genom
deras inflytande riktades hans intresse mer än
förut på de religiösa spörsmålen. 1506—09
företog han en resa till Italien, erhöll i Turin teol.
doktorsvärdighet och knöt nära förbindelse
med romerska hierarkiens högst stående män.
Ända till 1521 var hans liv fyllt av ständiga
resor; han delade sin tid mellan England,
Nederländerna, Frankrike och Tyskland, lät
sig ingenstädes varaktigt kvarhållas men
antog gärna under något längre uppehåll de
platser, som hans förnäma andliga och
världsliga gynnare tävlade att erbjuda honom.
Under tiden utövade han en storartad
författarverksamhet. Bland hans
filologisk-pedagogiska skrifter från denna period må nämnas
»Adagia» (1500), »De ratione studii et
insti-tuendi pueros commentarius» (1512; sv. övers,
av Hambræus 1620), »Antibarbarorum liber»
(1518) m. fl., editioner av och kommentarer
till Cicero och Seneca sarnt flera kyrkofäder,
särskilt Hieronymus, och översättningar från
grekiska till latin (tragöderna). Genom sin
outtröttliga verksamhet som utgivare och
grammatiker grundläde E. hela den nyare
tidens klassiska studium. Till samma
tidrymd höra ock E:s två populäraste
arbeten, »Encomium moriæ» (1509; »Dårskapens
låf och beröm», 1728) och »Colloquia
fami-liaria» (1518; sv. övers., »Förtroliga samtal»,
1910), i vilka han svänger satirens gissel över
sin tids alla svagheter, särskilt på det
kyrkliga området. Men även på allvarligare och
positivare sätt hade han ingripit i tidens
religiösa och kyrkliga reformsträvanden, så
genom sina skrifter »Enchiridion militis
christi-ani» (1502), »De contemptu mundi» (1509)
o. s. v. och framför allt genom sin för hela
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
