Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epworthförbundet - Epyllion - Epålett - Eques - Equidae - Equisetaceae - Equisetales - Equisetum - Equites - Equity
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Epyllion—Equity
934
pastor G. Wagnsgon, som till 1914 var sekr.
i förbundsstyrelsen. Denna utses av det
sedan 1894 årl. sammanträdande
Epworthkon-ventet, där de olika föreningarna äro
representerade i mån av sitt medlemsantal. Även
distriktskonvent hållas årl. Varje förening
arbetar på fyra avd. (religiös verksamhet,
socialt arbete, mission, studier och
sällskapligt samkväm). I Sverige, vars
Epworthför-bund är underordnat The board of control of
the Epworth league, den metodistiska
ung-domsrörelsens centralstyrelse, funnos 1925 143
föreningar med 5,503 medl. och 133
»juniorföreningar» med 5,286 medl. E. Nwn.
Epy’llion, grek., litet epos.
Epåle’tt (av fr. épaulette, av épaule, axel),
på vardera axeln buren, med galonväv el. dyl.
(»epålettmatta») beklädd uniformspersedel,
bestående av en ofta med fransar och
gradbeteckning försedd rundad
skiva och en inre, över
axeln i riktning mot
halsen löpande, vid
uniformsrocken genom en slejf el.
en kedja fasthållen
jämnsmal del. Föregångare till
e. var ett på livplagget
buret axelstycke, avsett
till skydd för axeln eller
till prydnad (sannolikt
oftast för båda ändamålen).
Detta bestod av ett
tygstycke med fransar eller
av snören, slutande i en knut. Av axelstycken
av det senare slaget uppstod den röda vävda e.
med fransar, som under franska revolutionen
anlades i Frankrike och som där fortlevat ända
till senaste tid. Bruket av e. överfördes till
de flesta länder (dock icke till t. ex.
Österrike-Ungern); dess form och utseende blevo mycket
växlande och bestämdes alltmer med hänsyn
till det prydliga utseendet. I svenska armén
ingår e. blott i vissa paraduniformer av äldre
modell; från den nya fältmässiga uniformen
är den utesluten. M. B-dt.
Inom svenska marinen bäras numera e. till
paraduniform av alla officerare och
civilmilitära personer med officers tjänsteställning.
De olika kårernas e. skilja sig genom
beteckningar (emblem) på desamma; sålunda ha
officerskårens vid flottan ett ankare och vid
kustartilleriet två korslagda kanoner,
marin-intendenturkårens en stjärna o. s. v. ö-g.
E’ques, lat., ryttare, se E q u i t e s.
Equldae, se H ä s t d j u r e n.
Equisetäceae, se Fräkenväxter.
Equisetäles. 1. (Bot.) Se Fräkenväxter.
2. (Paleobot.) Det nutida släktet Equisetum
och fam. Equisetaceae utgöra blott en
försvinnande obetydlig återstod av klassen
Equise-tales, som under äldre geologiska perioder
var en av de dominerande växtgrupperna på
jorden. Under stenkoistiden representerades
klassen främst av calamiterna (Calamites-, se
d. o.), som ofta voro trädartade och hade väl
Ord, som saknas under
utvecklade blad. De verkliga calamiterna dogo
ut med slutet av den paleozoiska tiden, men i
början av den följande mesozoiska eran
före-kommo former, t. ex. Neocalamites och
Schizo-neura, som likaledes hade väl utvecklade
blad och nådde betydande storlek (bortåt
ett par dm tjocka stammar), ehuru det ej är
känt om de hade förmåga av sekundär tjock
-lekstillväxt. Samtidigt med dessa och till
ett ringa antal redan under stenkolsperioden
levde även arter med bladen reducerade och
förenade i en sammanhängande slida vid varje
led. Dessa arter, vilkas stammar ofta voro
1 dm i genomskärning, föras till släktet
Equisetites, som alltså erinrar om Equisetum.
De äldre arterna av Equisetites hade
emellertid en stambyggnad, som i viss mån avviker
från det nutida släktets och erinrar om
cala-miternas. Det är därför möjligt, ehuru ej
säkert, att de små nutida formerna äro
degenererade avkomlingar av stenkoistidens stora
calamiter. I alla händelser är klassen E:s
historia ett märkligt ex. på tillbakagång i
stort sett under utvecklingens lopp. — Äldre
tiders fräkenväxter, särskilt calamiterna,
bidrogo i stor utsträckning att bilda
stenkol, vilket torde sammanhänga med att de
(liksom många nutida arter) voro
sumpväxter. Th. H-e.
Equisetum, se Fräkenväxter.
E’quites, lat. (plur. av e’ques, ryttare). 1.
Rytteriet hos forntidens romare. En mindre
styrka skall ha uppsatts av Romulus; från
Servius Tullius’ tid omtalas 18 centurior (se
d. o.) e., således 1,800 man, uttagna bland
yngre förmögna medborgare. För inköp och
underhåll av häst erhölls bidrag av staten.
De 18 ryttarcenturiorna hade 18 röster i
co-mitia centuriata (se C om i ti a); de mönstrades
vart femte år av censorerna. Deras militära
betydelse minskades från 2:a årh. f. Kr., i
det att man lät bundsförvanter och
provin-cialer göra krigstjänst till häst; romerska e.
tjänade numera blott som högre befäl el. i
fältherrens följe. E. blev nu särskilt
beteckning för ett mellan senatorerna och
menigheten stående medelstånd, riddarståndet, o’rdo
eque’ster, omfattande den friborna och bildade
medelklassen med s. k. riddarcensus (400,000
sestertier, se d. o., omkr. 70,000 kr.),
huvudsaki. affärsmän, särskilt förpaktare av
statsinkomsterna (publicänt), egendomsägare o. dyl.
(som ex. må nämnas Atticus, Maecenas och
Ciceros fader). Ståndets politiska betydelse
berodde mest på rättigheten att sitta som
domare. Riddarna hade som utmärkelsetecken
guldring och tunica med smala purpurremsor
(se C 1 a v u s 2); på teatern sutto de på de
14 bänkarna bakom orchestra, senatorernas
plats. Under kejsartiden utgjorde e. till
stor del ett kejserligt officers- och
ämbets-mannastånd. H. Sgn.
2. (Zool.) Se Papilionidae.
Equity [e’kmiti], eng., »billighet»,
sammanfattande namn på rättsregler och
rätts-E, torde sökas under Ä.
Epålett för kommendör
vid svenska flottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
