Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erasmus av Rotterdam, Desiderius Erasmus Rotterdamus (Geert Geertz.) - Erasmus Montanus - Erasmus Nicolai - Erastfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Erasmus Montanus—Erastfer
938
reformationsarbetet utomordentligt
betydelsefulla, med lat. övers, och kort kommentar
försedda uppl. av N. T. på grekiska (»Novum
instrumentum omne ...», 1516).
För att själv övervaka sina skrifters
tryckning (hos Froben) tog E. 1521 sin
stadigvarande bostad i Basel. Tidigare hade E. i vida
kretsar gällt som*den reformatoriska rörelsens
egentlige upphovsman och ledare vid sidan av
Luther och själv vid många tillfällen givit
uttryck åt sin väsentliga överensstämmelse med
reformatorerna. Men i samma mån som
reformationen antog en från kyrkolärans
ståndpunkt öppet heretisk karaktär och därtill
utvecklade sig till en folkrörelse med delvis
revolutionärt inslag, drog han sig tillbaka
därifrån. Luthers våldsamma uppträdande hade
för honom, den förnämt tillbakadragne
kosmo-politen, alltid haft något motbjudande. De
frågor, som det här gällde, borde, menade han,
diskuteras bland de lärde men ej för tidigt
bringas ut bland folket. E. representerade
visserligen en gentemot mycket i den katolska
läran kritisk ståndpunkt, vilket f. ö. många
av de ryktbaraste medeltidsteologerna även
gjort, men han var dock i grunden romerskt
sinnad (ehuru kanske snarare episkopalist än
papalist) och ville på intet sätt bidraga till en
ny schism. I kritiken gick han stundom längre
än Luther, men för dennes religiösa
grundtankar saknade E. alldeles sinne. Kristus
var för honom väsentligen blott förebilden och
vishetsläraren, till vars enkla sedelära man
från skolastikens spetsfundigheter borde gå
tillbaka. E:s hållning sammanhängde med
vissa brister i hans karaktär: ävlan efter de
mäktigas ynnest och räddhågad omsorg om
den egna tryggheten och arbetsron. Han drevs
alltmer avgjort över i motreformationens läger
och lät sig slutligen övertalas att framträda
med ett öppet angrepp på Luther. Detta skedde
i skriften »De libero arbitrio» (1524), av Luther
besvarad i »De servo arbitrio» (1525).
Därjämte fullföljde E. alltjämt oförtröttat sina
filologiska arbeten. Reformationens
genomförande i Basel tvang honom 1529 att lämna
denna stad och bosätta sig i Freiburg (i
Breis-gau), där han tillbragte återstoden av sitt liv.
Beatus Rhenanus utgav den första samlingen
av E:s skrifter (9 bd, 1540—41); den bästa
uppl. av dem ombesörjde Le Clerc (10 bd, 1703
—06). Univ. i Gent har utgivit en stor bibliogr.
över E :s skrifter, »Bibliotheca Erasmiana» (3
bd, 1897—1901). Hans brev, »Opus
epistola-rum Des. Erasmi Roterodami», utgivas i
Oxford sedan 1906 av P. S. Allen (bd 6, 1926;
går t. o. m. 1527). Till sv. översattes 1612 E:s
»Trogna förmaning til alla christna, att the
skole.. . vyrda Gudz H. ord» och 1721 »En
christelig furstes uptuchtelse». De viktigaste
nya bidragen till kännedomen om E:s
verksamhet och ställning ha lämnats av Paul
Kal-koff (se nedan), vilken i flera livligt omstridda
arbeten framlagt en mängd nya synpunkter
på såväl E. som Luther och Ulrieh von Hutten.
Ord, som saknas under
Erasmus av Rotterdam. Målning av Hans Holbein
d. y. 1523.
— E:s porträtt återges dels här ovan, dels
på vidstående plansch.
Litt.: J. A. Froude, »Life and letters of E.»
(ny uppl. 1895); M. Richter, »Desiderius E. und
seine Stellung zu Luther» (1907); P. S. Allen,
»The age of E.» (1914); N. Bergius, »E. av
Rotterdam» (i Verdandis Småskrifter, 206,
1915); P. Kalkoff, »Die Vermittlungspolitik
des E.» (i Archiv für Reformations-Geschichte,
I, 1904), »E., Luther und Friedrich der Weise»
(1919) och »Werner, E. und Hutten in ihrem
Verhältniss zu Luther» (i Historische
Zeit-schrift 1920); W. Kaegi, »Hutten und E.»
(i Historische Vierteljahrschrift, årg. 22,
1924). C. v. F. (O. W-n.)
Era’smus Montänus, lustspel av L. Holberg.
Era’smus Nicoläi, biskop (d. 1580). Var
hovpredikant hos hertig Johan (sedermera Johan
III), blev 1554 rektor i Arboga, 1560 mag. i
Wittenberg och s. å. rektor i Västerås,
kyrkoherde där 1565, i Tuna 1567, domprost i
Västerås 1571 och biskop där 1574. Två gånger
underskrev E. liturgien, 1576 tills, m.
ärkebiskopen, 1577 tillika med rikets samtliga
biskopar, och biträdde konungen vid dess
införande genom att (1577) förmå sitt stifts
prästerskap att antaga den. E. efterlämnade
bl. a. en självbiografi, tr. i Kungl. Bibl:s
Tidningar om Lärda Saker 1757. A. G-w.
Erastfer, gods i ö. Livland (nu republ.
Lettland). En rysk här (12,000 man rytteri och
något infanteri under Sjeremetjev) besegrade
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
