Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericson, Gustaf Eric - Ericson, Håkan Hans Kristian - Ericson, Johan Erik - Ericson, John - Ericson, John Filip - Ericson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Ericson, H. H. K_____Ericson, N.
956
1897—1905 samt huvudredaktör för Vårt
Land 1904—08. E. är sedan 1911 ägare av
Lunds Dagblad samt dess redaktör sedan
1923; han var 1911—12 och 1917—21 verkst.
dir. i Göteborgs Morgonposts a.-b. I
tullstriderna deltog han som ivrig protektionist.
Ericson, Håkan Hans Kristian,
sjö-militär, statsråd, rederichef (f. 1868 16/2)- Blev
1889 underlöjtnant vid flottan, befordrades
1917 till kommendör och tog 1921 avsked
(kvarstår i reserven). Under sin tjänstetid
i flottan bestred E. flera viktiga befattningar
i marinens överstyrelse, varunder han
särskilt nedlade ett fruktbringande arbete för
att höja flottans stridsberedskap och, som
chef för Marinförvaltningens
artilleriavdelning, för utvecklingen av Sveriges sjö- och
kustartillerimateriel. E. har därjämte som
sakkunnig deltagit i försvarskommittéer och
andra utredningar om sjökrigsmaterielen.
1915 var han sv. ombud vid minkonferensen
i Oslo. Han var 1911—19 led. av Första
kammaren (höger) och ägnade sig där särskilt åt
försvars- och sjöfartsfrågor. 1914—19 var
han led. av statsutskottet, 1914 led. av
försvarsutskottet och 1918—19 led. av särskilda
utskott. 1917 blev E. sjöminister i ministären
Swartz. Efter ministärskiftet s. å. återgick han
till Marinförvaltningen men utsågs snart till
verkst. dir. för Stockholms rederi-a.-b. Svea,
vars ledning han 1921 definitivt övertog. E.
har sedan anlitats som sakkunnig i flera
in-och utländska sjöfartskongresser och
kommittéer. Han är ordf, i Sveriges allmänna
sjö-fartsförening (från 1926) samt styrelseled. i
åtskilliga sjöfarts- och varvsföretag. (ö-g.)
Ericson, Johan Erik, målare (1849—
1925). Studerade vid Konstakademien i
Stockholm från 1872 och vistades i Paris 1878—84,
var sedan verksam i Göteborg, från 1885
teck-ningslärare vid Chalmersska institutet, 1889
—90 föreståndare för Valands målarskola. I
Frankrike slöt sig E. till A. Wahlbergs
riktning och målade en följd landskap från
Paristrakten, vackert studerade och med känslig
färgbehandling. Sedermera målade han i olja
eller akvarell bohuslänska berg, fjordar och
fisklägen samt även motiv från Visby och
Skåne. Representerad i Nationalmuseum och
Göteborgs museum. — Hans hustru, Anna
Maria E., f. Gardell, målarinna (f. 1853
lo/io), kallar sig Gardell-E.; studerade i
Stockholm och Paris, målar uteslutande i
akvarell stämningar från Frankrike, Gotland
och västkusten. Representerad i
Nationalmuseum och Göteborgs museum. G-g N.
Ericson, John, svensk-amerikansk
ingenjör (f. 1858 21/io). Utexaminerades 1880 från
Tekniska högskolan, begav sig 1881 till
Förenta staterna, fick 1884 anställning vid
Chicagos byggnadskontor och har sedan 1887
beklätt olika ledande tekniska platser vid
denna stads offentliga arbeten. E. har
vunnit anseende som en av Amerikas skickligaste
kommunaltekniker, särskilt i fråga om vatten-
och avloppsledningar, samt är en av de mera
bemärkta personligheterna inom den
svenskamerikanska ingenjörkåren. G. H-r.
Ericson, John Filip, friherre, politiker,
ämbetsman (1834—95), son till Nils E. Blev
1854 underlöjtnant, 1866 kapten vid Västgöta
regemente och tog 1870 avsked. E. ägde
Nygård vid Vänersborg
och var 1870—83 ordf,
i Älvsborgs läns n.
hushållningssällskap.
1866—75 tillhörde han
Andra kammaren och
var led. av olika
utskott (bl. a. av
särskilda utskott i
försvarsfrågan 1867,1869,
1871 och 1875 samt av
statsutskottet 1872—
75); han slöt sig till
lantmannapartiet men
var i rösträttsfrågan ganska radikal. 1882—86
var han en av Älvsborgs läns representanter
i Första kammaren och understödde där sin
vän greve A. Posses politik. Av denne
utnämndes E. 1883 till landshövding i
Jämtlands län och ägnade sig sedan mest åt dess
angelägenheter. Vid majriksdagen 1887 var
han (frihandelsvänlig) led. av Andra
kammaren för Östersund och Hudiksvall. V. M.*
Ericson, Nils, friherre, ingenjör, väg- och
vattenbyggare (1802 31/t—70 8/9); jfr
släktöversikten. Han föddes nära Långbanshyttan,
Färnebo socken, Värmlands län, fick liksom
sin broder, uppfinnaren John Ericsson, sin
första utbildning under B. v. Plåtens ledning
vid arbetena på Göta kanal, blev 1823
underlöjtnant vid Ingenjörkårens
fortifikationsbri-gad och övergick 1830 till flottans
mekaniska kår, där han 1850 blev överste. E. ledde
1830—50 anläggandet av åtskilliga viktiga
kanalleder i Sverige (vid Stallbacka, Säffle,
Karlstad och Albrektsund) samt byggde om
Trollhätte kanal (fullb. 1844) och Stockholms
sluss (fullb. 1850). Sedermera utförde E. i
Finland kanalen mellan Saima och Finska
viken (fullb. 1855). Vid dessa för sin tid
mycket betydande ingenjörsarbeten ådagalade
E. framstående egenskaper och tillvann sig
samtidens synnerliga erkännande. E.
upphöjdes i adligt stånd 1854. Vid samma tid
uppstod i Sverige fråga om
järnvägsanläggningar i större skala, och riksdagen beviljade
medel till påbörjande av vissa stambanor för
statens räkning. Oaktat E. icke hade någon
erfarenhet av dylika arbeten, var det
allmänna förtroendet för hans förmåga som
ingenjör och teknisk-ekonomisk ledare så stort,
att han kallades till chef för statens
järnvägsbyggnader med mycket vidsträckt
handlingsfrihet. Efter ett omfattande
planlägg-ningsarbete, som föranledde mycken
meningsskiljaktighet bl. a. om den av E. framförda
idén till den s. k. sammanbindningsbanan
genom Stockholm mellan Norra och Västra
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
