Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erich, Rafael Waldemar - Erichsen (Eiríksson), Jón - Erichsen, L. Mylius - Erichsen, Thorvald - Erichsen, Vigilius - Erichthonios - Ericson, ätt - Ericson, Carl Wilhelm - Ericson, Carl Wilhelm - Ericson, Gustaf Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Erichsen—Ericson, G. E.
954
Under världskriget arbetade E. 1915—18 i
Sverige och Tyskland för Finlands
självständighet och nödgades för en tid av politiska
skäl lämna sin professur. Efter landets
frigörelse har han
spelat en framträdande
roll i det politiska
livet som
representant för finska
samlingspartiet vid
riksdagarna 1919—24
och som
statsminister i en
samlingsregering mars 1920
—april 1921. E.,
som 1918
förordnades till konsultativ
tjänsteman och
envoyé i disponibilitet
vid
utrikesministe
riet, har företrätt Finland vid ett stort antal
internationella konferenser (vid
fredsunderhandlingarna med Tyskland och Ryssland 1918,
i Nationernas förbund m. m.) samt är sedan
1926 envoyé i Schweiz, med bibehållande av
professuren. H. E. P.
Erichsen (Eiriksson), Jön, dansk-isländsk
lärd och ämbetsman (1728—87). Föddes på
Island, var 1759—71 prof, i juridik vid Sorö
akademi, 1771—73 kommitterad i »det norske
kammer» (kollegium för Norges finanser), hade
därefter överledningen av de nordliga danska
biländernas angelägenheter, blev 1777
deputerad i Rentekammeret, 1779 assessor i
Höie-steret och 1781 överbibliotekarie vid Det store
kongelige bibliothek. Som led. av flera statliga
kommittéer hade E. del i många viktiga
reformer, bl. a. universitetets och skolväsendets
omorganisation, landboreformen samt den
isländska handelns frigivande. E. var en av sin
tids mest frisinnade statsmän samt en lärd
kännare av Islands litteratur. Han arbetade
nitiskt för sina landsmäns upplysning och
skrev en mängd avh. samt företal och
anmärkningar till »Kongespeil» (1768), som han
översatte och utgav, m. fl. verk. C. R.*
Erichsen, L. M y 1 i u s, se M y 1 i u
s-Erichsen.
Erichsen, Thorvald, norsk målare (f.
1868). Studerade till en början juridik, idkade
därefter konststudier i Oslo hos Bergslien, i
Köpenhamn hos Zahrtmann, i Paris och
Italien. E. började som landskapsmålare,
målade senare även figurer, naket, porträtt och
blommor. Med utgångspunkt i
impressionis-ternas luftstudium blev han en den renodlade
färgens dyrkare, rör sig med harmonier av
ljusa, klara, mättade, klangfulla färger och
reflexer. Bland hans arbeten märkas ett
storstilat Telemarkslandskap och vidare motiv
som »Middagssol», »Aftonsol», »Sol i rum»,
»Badande gossar», »Naken man och två
kvinnor». Representerad i norska
nationalgalle-riet och i Göteborgs museum (»Fiolspelare»
m. fl.). G-g N.
Ord, som saknas under
Erichsen, V i g i 1 i u s, dansk målare (1722
—82). Var en skicklig porträttmålare, 1757
—72 verksam i Petersburg, där han blev
hovmålare hos Katarina II, och sedan i
Köpenhamn. Hans alster äro av mycket olika värde,
några betänkligt maniererade (Katarina II i
Amalienborg). Ett av hans bästa verk är det
fullödiga, känsligt utförda lilla porträttet av
drottning Juliana Maria i helfigur
(Köpenhamns konstmuseum). G-g N.
Erichtho’nios, se Erechtheus.
Ericson, svensk ätt. Härstammar från
gruvfogden Sven Svensson Stadig (d. 1682)
i Nordmark (Värmland), vars sonsons sonson
bruksidkaren Olof Ericsson (1778—1818)
blev fader till Nils E. (se nedan), adlad 1854
och frih. 1860 med namnet E., samt till John
Ericsson (se nedan).
Ericson, Carl Wilhelm, frih., militär
(f. 1840 28/a), son till Nils E. Blev
underlöjtnant vid Västgöta reg:te 1858, tjänstgjorde
från sept. 1862 vid ett franskt zuavreg:te,
deltog i kriget i
Mexiko juni 1863—april
1864 och var därunder
två gånger omnämnd
på arméns dagorder
för tapperhet. Efter
hemkomsten blev han
ordonnansofficer hos
Karl XV och fick den
svenska medaljen för
tapperhet i fält. 1866
var han anställd vid
italienska armén och
bevistade fälttåget i
Italien s. å. E. blev 1881 överstelöjtnant vid
Västgöta reg:te, 1887 dess överste och chef,
1893 generalmajor och 1896 chef för 3:e
arméfördelningen. Han erhöll 1902 avsked från
beställning på stat och utnämndes s. å. till
generallöjtnant. 1903—06 var han inspektör för
trängen. E. var 1876—78, urt. 1892, 1893 och
1900—02 led. av Andra kammaren. Han var
led. av flera kommittéer, ss.
lantförsvarskom-mittén 1881—82 och kommittén för revision
av den militära strafflagen; han tillhörde
länge Skaraborgs läns landsting. E. deltog
en tid ivrigt i dryftandet av frågor rörande
försvaret, arméns utbildning m. m. samt
utgav flera skrifter, däribland »Om försvaret
af Sveriges själfständighet» (1911). M. B-dt.
Ericson, Carl Wilhelm, tidningsman
(f. 1879 1/io)- Studerade i Uppsala, var
medarbetare i Vårt Land 1905—08, i Stockholms
Dagblad 1908—15, var huvudredaktör för
Nya Wermlands-Tidningen 1915—21, blev
huvudredaktör i Stockholms Dagblad 1921 och är
sedan okt. 1926 dess politiske huvudredaktör.
Ericson, Gustaf Eric, tidningsman (f.
1861 2/3). Var efter studier i Uppsala
medarbetare i Aftonbladet 1884—86, ägare och
utgivare av Motalaposten 1886—93,
huvudredaktör för Svenska Dagbladet 1893—96,
ägare och utgivare av Helsingborgsposten
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
