Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ericson, Nils - Ericson, Sigfrid - Ericsson, Axel Emil Mårten - Ericsson, Johan, i Vallsta - Ericsson, Johan Edvard - Ericsson, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Ericson, S___Ericsson, J.
958
stambanorna, påbörjades 1855 arbetet på
Västra och Södra stambanorna. 1856
öppnades för trafik de första bandelarna, Göteborg
—Jonsered och Malmö—Lund, samt 1862 hela
banan mellan Göteborg och Stockholm. Sedan
E. därmed fullbordat det första stora ledet
i stambanenätet och lagt grunden till en
teknisk och administrativ organisation för
statens järnvägar, begärde och fick han 1862
entledigande från sitt chefskap för
järnvägs-arbetena. Riksdagen beviljade honom en
livs-tidspension av 15,000 rdr årl., och Karl XV
hade vid sin kröning 1860 tilldelat honom
friherrevärdighet. Intill 1866 behöll E.
över-mekanikustjänsten vid Trollhätte kanalverk,
vilken han innehaft sedan 1830 och städse
omfattat med stort intresse. — E:s staty,
av J. Börjeson, restes 1893 invid
Centralstationen i Stockholm. Ett nära Långbanshyttan
1867 uppfört järnmonument hugfäster minnet
av E. och hans broder, John Ericsson. Biogr.
av C. Adelsköld i »Lefnadsteckningar öfver K.
Vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamöter»,
II (1878—85); jfr uppsats av H. Wieselgren i
Ord och Bild 1893. E:s porträtt återges på
vidstående plansch. G. H-r.
Ericson, Sigfrid, arkitekt (f. 1879 7/io).
Studerade vid Chalmersska institutet i
Göteborg och vid Konstakademien, slog sig ned
i Göteborg som arkitekt och lärare, är sedan
1913 rektor vid Slöjdföreningens skola. Bland
hans arbeten märkas flera kyrkor i Bohuslän
och Västergötland (Lyse, Surte, Hunnebo och
Skene). Framför allt berömd är
Masthuggs-kyrkan i Göteborg (1910—14). Utmärkt
lämpad efter terrängen, av genomgående enkel
och strängt allvarlig hållning, byggd av
kullersten och timmer samt med ett fast, slutet
torn av sten, är kyrkan ett originellt tänkt
och konsekvent genomfört verk (se bild vid
art. Göteborg). I Göteborg har E. sedan
i samarbete med A. Bjerke (f. 1880) uppfört
det nya Konstmuseet och Konsthallen vid
Götaplatsen (se bild vid art. Göteborg)
samt jämte Bjerke m. fl. utfört byggnader
vid jubileumsutställningen 1923. E. har
dessutom gjort ritningar till privatbyggnader och
villor, uppgjort plan till folkpark med
friluftsmuseum i Umeå m. m. G-gN.
Ericsson, Axel Emil Mårten,
ämbetsman (f. 1871 31/7). Avlade i Uppsala fil.
kand.-examen 1895 och kansliexamen 1898,
anställdes 1896 som e. o. tjänsteman i
Generalpoststyrelsen, avancerade där till sekreterare
(1909), blev 1914 t. f. och 1916 ord.
expeditionssekreterare i Ecklesiastikdep. samt 1917
kansliråd i Justitiedep. E. var konsultativt
statsråd mars—okt. 1921 i ministären Swartz
och okt. 1920—okt. 1921 i ministärerna De
Geer och v. Sydow, innehade från 1918 flera
löneregleringsuppdrag, bl. a. som ordf, i
för-svarsväsendets och allmänna
civilförvaltningens lönenämnder 1921—24, samt är sedan
1924 generaltulldirektör. E. är ordf, för 1926
års besparingssakkunniga.
Ericsson, Johan, i Vallst a,
riksdagsman, ordenschef (f. 1852 4/6), son till Erik
Ersson (se d. o.) i Vallsta. Erhöll i
hemorten kommunala uppdrag, besegrade vid
valen 1896 som folkpartiets kandidat Olof
Jonsson i Hov och var led. av Andra
kammaren 1897—1917, först för Västra Hälsinglands
domsaga, sedan för Hälsinglands norra
valkrets. Han var 1906—17 led. av
konstitutionsutskottet och 1907—17 led. av Liberala
samlingspartiets förtroenderåd. Av ett klart
frisinnat men sansat och betänksamt kynne,
var han högt respekterad och icke utan
inflytande. Han tillhörde sitt läns landsting
1893—96 och 1903—22. E. var 1909—14 chef
för Templarorden i Sverige. (Gl.)
Ericsson, Johan Edvard, medaljgravör
och skulptör (1836—71), elev i Stockholm av
Molin och Qvarnström, i Köpenhamn av
Jeri-chau och Conradsen, i Paris av Tasset.
Bosatte sig efter sina utländska studier 1869 i
Stockholm. E :s fåtaliga medaljer visa hans
stora begåvning för gravörkonsten, så
medaljen över Letterstedt 1861 och den av
Konstakademien 1867 slagna medaljen över Karl
XV. Som friskulptör utförde han statyetter
och mindre grupper, t. ex. »Moder, som leker
med sitt barn» (1870). E. L-k.
John Ericssons barndomshem vid Långbanshyttan.
Ericsson, John, ingenjör, mekanisk
uppfinnare (1803 31/7—89 8/3), bror till Nils
Ericson (se d. o., sp. 956). Han föddes nära
Långbanshyttan i Färnebo socken, Värmlands län,
fick sin första utbildning under B. v. Plåtens
ledning vid arbetena på Göta kanal och
inträdde 1821 som fänrik vid Jämtlands
fältjägarkår. 1826 fick han permission och
överflyttade till England. Följ, år fick han
förlängd permission och erhöll kaptensfullmakt.
Redan som ung djupt intresserad av
mekaniska ämnen, gjorde han under sin militärtid
åtskilliga uppfinningar, bl. a. »eldmaskinen», en
med förbränningsprodukterna i eldstaden i
st. f. ånga driven motor, vilken idé han sedan
utvecklade i den s. k.
varmluftmaskinen (se d. o.). Han sökte vinna understöd
för utveckling av sina idéer i England
och vann medverkan av Braithwaites
maskinverkstad, uppfann en tubångpanna med konst-
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
