Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ernst August (konung av Hannover) - Ernst Ludvig (storhertig av Hessen) - Ernst, greve av Lippe-Biesterfeld - 1. Ernst (kurfurste av Sachsen) - 2. Ernst I, den fromme (hertig av Sachsen-Gotha och Altenburg) - 3. Ernst III (I) (hertig av Sachsen-Koburg och Gotha) - 4. Ernst II (hertig av Sachsen-Koburg och Gotha) - Ernst II (hertig av Schwaben) - Ernst, Jacob Frederik Marius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Ernst, J. F. M.
1000
år i Berlin men återvände till England efter
Georg IV :s tronbestigning (1820). Hans
inflytande på den engelska
politiken upphörde,
då hans broder
hertigen av Cambridge
1830 blev konung
(Vilhelm IV). Efter
dennes död 1837 blev E.
konung i Hannover —
som då till följd av
olika arvslagar skildes
från England — och
upphävde s. å.
egenmäktigt landets 1833
erhållna liberala
för
fattning, en åtgärd, som ledde till en
ryktbar protest av sju professorer i Göttingen (bland
dem Dahlmann och bröderna Grimm) och dessas
avsättning. Författningsstriden bilades tills
vidare genom utfärdandet av en ny, av
konungens egen maktfullkomlighet oktrojerad
författning (1840), som dock ej på långt när
tillfredsställde de frisinnade. Under
revolutionsåret 1848 sanktionerade han emellertid en ny
liberal grundlag, vid vilken han sedermera
höll fast, trots sin personliga konservatism
och adelns reaktionära krav på författningens
upphävande. Jfr Wilkinson, »Reminiscences
of the court and times of king Ernest of
Hannover» (2 bd, 1886—87; ty. övers. 1902). —
Om hans sonson Ernst August, hertig
av Cumberland (1845—1923), se C u m b e
r-1 a n d, sp. 208.
I Hessen. Ernst Ludvig, f. d.
storhertig av Hessen (f. 1868), son till storhertig
Ludvig IV. E. efterträdde 1892 sin fader som
storhertig och förklarades nov. 1918 avsatt,
då ett arbetar- och soldatråd i Darmstadt
proklamerade republiken Hessen. Han var en
strängt konstitutionell regent och spelade vid
några tillfällen en förmedlande utrikespolitisk
roll genom sina släktförbindelser (tsar
Nikolaus II var hans svåger, exkejsar Vilhelm II
och konung Georg V äro hans kusiner).
I Lippe. Ernst, greve av
Lippe-Bies-t e r f e 1 d, regent i furstendömet Lippe (1842
—1904). Efter konflikt med en till regent
utsedd frände, kejsar Vilhelm II :s svåger
prins Adolf av Schaumburg-Lippe, vann E.
genom skiljedomsutslag 1897 regentskapet i
Lippe i den sinnessvage furst Alexanders (d.
1905) ställe och förblev regent till sin död.
I Sachsen. 1. Ernst, kurfurste av
Sach-sen (1441—86), äldste son till Fredrik den
saktmodige. E., som 1455 jämte sin broder
Albrekt utsattes för det s. k. sachsiska
prins-rovet (se d. o.), blev 1464 kurfurste och
regerade gemensamt med Albrekt över Meissen
och Thüringen till 1485. De bägge bröderna
företogo s. å. i Leipzig en delning, genom
vilken E. fick Thüringen. Han var stiftare
av ernestinska linjen (se d. o.).
2. Ernst I, den fromme, hertig av
Sachseu-Gotha och Altenburg (1601—75),nionde
Ord, som saknas under
son till hertig Johan av Weimar. E. deltog
först under Gustav II Adolf och sedan under
sin yngre broder
Bernhard av Weimar
i trettioåriga kriget, i
vilket han utmärkte
sig vid Lech (1632),
vid Lützen (s. å.) och
i flera andra slag. 1635
biträdde han freden i
Prag, varför hans
land brandskattades
av svenskarna. Efter
delningen av huset
Gothas besittningar
(1640) hade han sitt
residens i Gotha. Han ärvde 1644 hälften av
furstendömet Eisenach och 1672 större delen
av Koburg-Altenburgska området; 1674
överlämnade han regeringen åt sin son Fredrik.
— E. sökte avhjälpa de olyckor kriget
medfört; bl. a. anlade han spannmålsmagasin,
främjade jordbruket och arbetade för att höja
skolväsendet. Biogr. av Schrödel och Möller
(1901).
3. Ernst III (I), hertig av
Sachsen-Ko-burg och Gotha (1784—1844). E. tillträdde 1806
regeringen i Sachsen-Koburg, förlorade s. å.,
när han förenade sig med Preussen mot
Napoleon, sitt land men återfick det i freden i
Tilsit (1807). Han måste inträda i
Rhenför-bundet men övergick efter slaget vid Leipzig
(1813) till de allierade. Efter huset Gothas
utslocknande tillföll honom genom
statsför-drag hertigdömet Gotha (1826), och han blev
då som E. I grundare av huset Koburg-Gotha.
E. var fader till prins Albert, drottning
Viktorias av Storbritannien gemål.
4. E r n s t II, hertig av Sachsen-Koburg
och Gotha (1818—93), den föregåendes son. E.
efterträdde 1844 sin fader, förenade Koburg
och Gotha genom gemensam författning och
stod 1866 på Preussens sida mot Österrike.
Han gjorde sig känd som tonsättare, särskilt
som kompositör av operor, och utgav
värdefulla memoarer (»Aus meinem Leben und aus
meiner Zeit», 3 bd, 1887—89). Jfr minnestal
av Voretzsch (1904).
I Schwaben. Ernst II, hertig av
Schwa-ben (1007—30), son till hertig Ernst I och
Gisela, som efter sin makes död gifte sig med
Konrad av Franken (senare kejsar Konrad II).
E. gjorde två ggr uppror mot denne sin
styvfader, blev 1027 förklarad i riksakt, miste
sitt hertigdöme och stupade under den
fortsatta striden. E. är hjälten i den gamla tyska
folkboken »Herzog E.» och i ett sorgespel av
Uhland. Biogr. av Bartsch (1870). (E. G-hn.)
Ernst, Jacob Frederik Marius,
dansk ingenjörofficer (1820—97). Blev officer
1835, kapten 1844, var 1865—70 chef för
offi-cersskolan samt 1877—90 general och chef för
ingenjörkåren. E. ledde från 1858
uppförandet av Köpenhamns sjöbefästningar och
använde vid fortens byggande betong, vilket
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
