Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estremadura - Estrid - Estrup, Hector Frederik Janson - Estrup, Jacob Brönnum Scavenius - E-sträng - Estuarium, Aestuarium - Estuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Estrid—Estuna
1096
av en rad bergskedjor, Sierra de Guadalupe
(1,736 m) ocb Sierra Montänchez m. fl. Från
ö. till v. flyta genom Alta E. Tajo, genom Baja
E. Guadiana, båda med talrika bifloder.
Huvudnäring boskapsskötsel (svin och merinofår).
Estrid, dansk prinsessa, Sven Tveskäggs
och Sigrid Storrådas dotter, blev omkr. 1015
g. m. Ulf jarl (d. 1026) och hade med honom
sonen Sven (Sven Estridsen, 1047 konung i
Danmark). Genom honom blev hon stammoder
för den senare konungaätten, vars manslinje
dog ut 1375. Hon gifte 1031 om sig med
hertig Robert II av Normandie (Robert le Diable)
men försköts redan 1032 och återvände till
Danmark. E. Ebg.*
E’strup, Hector Frederik Janson, dansk
historiker (1794—1846), far till J. B. S. E.
Blev 1822 lektor i historia och geografi samt
var 1830—37 direktor vid Sorö akademi och
sedan 1835 godsägare. E. författade bl. a.
en lärobok i allmän världshistoria (även i sv.
övers.). Sami. skr. i 3 bd 1851.
E’strup, Jacob Brönnum Scavenius,
dansk statsman (1825 ie/4—19 1 3 24/iz), son till
H. F. J. E. T^g 1844 forst- och 1847
lant-mätarexamen, ärvde 1846 herrgården
Kongs-dal efter fadern och
köpte 1852 Skafögaard
i Jylland. Han gjorde
sig känd som en
duktig lantbrukare och
deltog f. ggn i
politiken som folketingsman
1854—55, då han var
motståndare till den
konservativa
ministären örsted. 1864
invaldes han i landstinget
och blev nu en av
ledarna för den grupp
av »nationella godsägare», som efter krigets
olyckor uppträdde mot de nationalliberala. Han
var jämte greve C. E. Frijs den egentlige
upphovsmannen till den reviderade grundlagen av
1866, vars landsting präglades av E:s politiska
huvudtanke, att landets framtid berodde på de
besuttna, särskilt de jordägande klasserna.
Bönderna ville han dock ej medtaga bland de
privilegierade väljarna. Som inrikesminister
i ministären Frijs (1865—69) visade han stor
energi och praktisk insikt, genomdrev bl. a.
en ny kommunallagstiftning, anläggandet av
Esbjergs hamn och av flera järnvägslinjer
m. m. Men spänningen mellan stora och små
jordbrukare blev allt större, och E. förmådde
med sin oböjliga godsägarsjälvkänsla och sitt
kyligt matematiska huvud icke vinna de
alltmera grundtvigianska vänsterjordbrukarna.
Han var inom ministären en av de starkaste
motståndarna till det krav på
parlamentarism, som vaknade upp hos vänstern, och han
blev mer och mer godsägarnas samlingsmärke.
Då kampen hotade på allvar, övertog E. 1875
konseljpresidiet och finansministerposten
samt innehade dem till 1894. Hans mål var
att nedslå vänsterns krav på
folketingspar-lamentarism, och han använde i sin kamp
härför bl. a. försvarsfrågan, som blev en
politisk kastboll mellan partierna. Då
vänstern fällde finanslagen, regerade E. 1877 och
1885—94 med provisoriska finanslagar utan
folketingets stadfästelse och framkallade
härigenom en våldsam och icke oberättigad
mot-rörelse hos folkets flertal (jfr Danmark,
sp. 474 ff.). Kring E:s person skapades efter
hand ett starkt, ganska brokigt sammansatt
högerparti av godsägare, ämbetsmän, stadsbor
och fiskare; konungen, Kristian IX, höll till
det sista på E. Inre upplösning inom
högerpartiet, agrarernas framträngande och ett
allmänt erkännande av kampens ofruktbarhet
tvingade 1894 E. att ingå förlikning, och
mot sin vilja avgick han s. å. Han var till
1898 och från 1900 led. av landstinget,
tillhörde ständigt yttersta högern och var 1908
och 1912—13 motståndare till valrätts- och
grundlagsändringarna. Som en stark och ren
karaktär och en klok och myndig realpolitiker
står E. mycket högt bland danska statsmän.
Men det kan icke förnekas, att hans politiska
idéer voro torftiga och, vad värre är, att han
icke målmedvetet och statsklokt fullföljde sin
strävan att samla jordbrukarna. Han kom
därvid genom sin långa styrelse att vidga
klyftor och främja motsättningar, som sedan
icke kunnat utjämnas.
Litt.: Henrichsen, »Mændene fra
forfatnings-kampen», I (1913); P. Engelstoft,
»Estrup-litteratur» i (Dansk) Hist. Tidsskrift 1925;
»J. B. S. E. Mindeskrift», utg. av K. G.
Bröndsted (1925). P. E-t.
E-sträng, på violinen den första (högsta)
strängen, även kallad »kvinten»; på
kontra-basen den fjärde (djupaste) strängen.
Estuärium, A e s t u ä r i u m, bred, nästan
trattformig, mot havet öppen flodmynning,
i vilken ingen nämnvärd avlagring
försiggår. E. förekomma på kuster, där tidvattnet
utövar stort inflytande. Flera av jordens
största floder, ss. Amasonfloden, La Plata, S:t
Lawrence, Kongo m. fl., förete väl
utvecklade estuarier; i Europa kunna nämnas Elbe,
Weser, Seine och Thames. Vid flodtiden
strömmar havsvattnet in i flodmynningen
och stänger av flodvattnet, liksom en sluss
skulle göra. När så strömmen »kantrar» och
ebben börjar, får det uppdämda vattnet fritt
lopp och strömmar ut, sugande med sig alla
de fasta beståndsdelar, som förts med från
fastlandet. Flodmynningen blir därigenom fri
från uppgrundning och tillandning. Man har
med en viss rätt kallat e. ett negativt
delta. K. A. G.
E’stuna, socken i ö. Uppland (Roslagen),
Ly-hundra härad, Stockholms län, 7 km n. v. om
Norrtälje; 75,2 kvkm, 1,116 inv. (1927). Är
omväxlande slätt och skogsbygd. Till socknen
hör större delen av sjön Erken. 2,441 har
åker, 3,200 har skogs- och hagmark. Pastorat
i Ärkestiftet, Lyhundra kontrakt. — Kyrkan
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
