Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - d’Estournelles de Constant, Paul Henri Benjamin - Estrad - Estragon - Estrar - d’Estrées, släkt - d’Estrées, Gabrielle - Estreicher, Karol - Estrêla, Estrella, Serra da - Estremadura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Estrad—Estremadura
1094
och fick halva Nobelska fredspriset 1909.
Efter världskriget ägnade E. sina krafter
uteslutande åt Carnegiestiftelsen — i vars
europeiska råd han var president — samt
åt propagandan för Nationernas förbund. E.
skrev bl. a. »La politique francaise en
Tu-nisie» (1891), »La visite aux trois
parle-ments scandinaves» (1909) och »La limitation
des charges navales et militaires» (i Revue
de Droit International et de Législation
Comparée 1912). Litt.: E. Sjöstedt, »d’E.»
(1904). F. K. J.
Estrad (fr. estrade), upphöjd avsats el.
plattform (inne i rum el. ute i det fria).
Estrago’n, se Malörtsläktet.
Estrar, den organiska kemiens salter (ibland
även kallade etrar, ehuru detta namn
rätteligen borde ges blott åt de ur alkoholerna
genom vattenavspjälkning uppkomna ämnena,
t. ex. etyleter). Liksom de oorganiska salterna
uppstå genom neutralisation ur en syra med
en bas, erhållas e. genom behandling av en
syra med en alkohol (se d. o.). Men under det
att den oorganiska neutralisationsprocessen
går mycket hastigt, förlöper esterbildningen i
allm. långsamt och måste i de flesta fall
påskyndas genom upphettning. E. hydrolyseras
(se H y d r o 1 y s) lätt av vatten. För att
förhindra detta tillsätter man vid
esterfram-ställning alltid konc. svavelsyra, som binder
det vid neutralisationen bildade vattnet.
Svavelsyran katalyserar (se Katalys) även
reaktionen. Genom behandling med
oorganiska baslösningar sönderdelas (förtvålas; se
Tvål) e. lätt. Många e. kännetecknas av
angenäm lukt. Flera naturliga fruktessenser
utgöras av lägre, fettsyrade e. Bland viktiga
e. märkas även fetterna, som äro e.
mellan glycerin och fettsyror, v a x e r n a, som
huvudsaki. utgöras av e. mellan fettsyror och
envärda alkoholer, och vissa h a r t s e r. I. B.
d’Estrées [dätre’ el. dästre’], fransk
adelssläkt, känd sedan 1400-talet. F r a n g o i s
Ann ibal d’E. (1573—1670) blev marskalk
1626, var minister i Rom och blev 1648 hertig
d’E. Han skrev memoarer om Frankrike
under Maria av Medici och Anna av Österrike
(ny uppl. med inl. av P. Bonnefon 1910).
Om hans syster Gabrielle d’E. se nedan. Hans
son Jean d’E. (1624—1707) blev 1669
vice-amiral, stred mot barbareskstaterna och i
Västindien och blev marskalk 1681. Jean
d’E:s son Victor Marie d’E., markis de
Cæuvres (1660—1737), vanl. kallad marskalk
de Cæuvres, blev 1689 generallöjtnant och
stred under Tourville, då denne slog den
engelsk-holländska flottan 1690 vid Beachy
head (se d. o.). d’E. blev 1703 marskalk och
1715 president i marinkonseljen. Med honom
utgick ätten på manssidan. Namnet utdog
först med V. M. d’E:s systerson (Louvois’
sonson) Louis Charles César Le T e
1-lier d’E. (1697—1774), vanl. kallad »chevalier
de Louvois». Han anförde i sjuåriga kriget
franska armén i Hannover, som han erövrade
Ord, som saknas under
1757, blev marskalk s. å. men återkallades.
Han blev hertig d’E. 1763. (B. H-d.)
d’Estrées [dätre’ el. dästre’], Gabrielle,
Henrik IV :s av Frankrike älskarinna (1573—
99); jfr släktöversikten. Hon lärde känna
Henrik 1590, bortgiftes med en adelsman men
övergav honom, och
äktenskapet annullera-des. Hon skänkte
Henrik två söner (om den
ene, César, se V e
n-d ö m e) och en dotter
samt blev 1597
upphöjd till hertiginna av
Beaufort. Konungen
ville äkta henne och
underhandlade om
skilsmässa från sin
gemål, då Gabrielle
avled. Dödsorsaken var
eklampsi och ej förgiftning, som man på sina
håll sökte göra troligt. Litt.: Biogr. av
Des-clozeaux (1889); K. Chlqdowski, »De sista
Valois» (1923). (B. H-d).
Estreicher [-raider], K a r o 1, polsk
biblio-graf (1827—1908), chef för jagellonska
universitetsbiblioteket i Krakau. Utom arbeten
om polsk litteratur och teater utgav E.
den monumentala »Bibliografia polska», ett
mönstergillt verk, av vilket bd 1—7 (1872—
82) alfabetiskt förteckna skr. från 1800-talet,
bd 8—11 (1882—89) kronologiskt behandla
verk från tiden 1455—1799, vilka alfabetiskt
upptecknas i bd 12 ff. (fr. o. m. 1891, bd 26,
1915; bd 23 ff. utg. av E :s son S t a n i s 1 a w
E., prof, i västeuropeisk rätt och
rättshistoria i Krakau). Dessa tre avd. beskriva omkr.
150,000 verk, en fjärde bildas av en bibliogr.
för 1881—1900 (4 bd, 1906—16). A. A-t.
Estréla [ijtre’le], sp. Estrella, Serra
d a, bergskedja i port. prov. Beira, mellan
floderna Mondego och Zézere. Når 1,991 m ö. h.
Består av granit; utgör en v. fortsättning av
Sierra de Gata i Spanien och övergår åt s. v.
i Serra de Louzä (1,202 m).
Estremadura [port, uttal iJtremeöoTa, sp.
ästrämaöo’ra]. 1. Provins i Portugal, vid
Atlanten, på båda sidor om Tejos nedersta lopp;
omfattar distrikten Leiria, Lisboa och
Santa-rém (se dessa ord); 17,973 kvkm, 1,544,704
inv. (1920). Landet s. om Tejo är flackt och
ofta sumpigt, vattnat av Sado, som utfaller
i Setübalbukten. N. om Tejo höjer sig landet
(Serra do Aire). Längs högra flodstranden äro
kullarnas terrasser bevuxna med vin,
oliv-och fruktträd. Huvudstad är Lissabon. —
2. (E x t r e m a d u r a.) Landskap i v. Spanien,
vid gränsen mot Portugal; omfattar prov.
Ba-dajoz och Cäceres (se dessa ord); 41,860 kvkm,
1,105,088 inv. (1925). E. är en högslätt,
begränsad i n. av Sierra de Gredos och Sierra
de Gata, i s. av Sierra Morena. Högslätten
delas i en n. del, A 11 a el. Höga E.
(Cäceres), och en s., B a j a el. Låga E. (Badajoz),
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
