Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eufemiavisorna el. Drottning Eufemias visor - Eufemism - Eufon - Eufoni - Euforbiacéer - Eufori - Euforion - Eufranor - Eufrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Eufemism—Eufrat
1136
svensk bibliografi» (1903) och i suppl. till
denna (1919). (O. W-n.)
Eufemi’sm (av grek, éu, väl, och féme, ord),
döljande, förmildrande, förskönande
omskrivning av uttryck, vilka man undviker som
stötande, obehagliga o. dyl., t. ex.
oegentlig-heter i st. f. förskingringar, yppig i st. f. tjock,
jäklar för djävlar. Se G. Cederschiöld, »Om
kvinnospråk» (1900). — Adj.:
Eufemistisk.
Eufön, en 8-fots (el. 16-fots) tungstämma i
orgeln; tonen påminner om klarinettens.
Eufonl (grek. éufom’a), välljud, harmoni. —
Adj.: E u f ö n i s k.
Euforbiacéer, se Euphorbiaceae.
Euforl (av grek, éu, väl, och fe’réin, bära),
välbefinnande, i synnerhet sjukas subjektiva
välbefinnande eller lyckokänsla trots
sjukdomen.
Euförion (grek. Eufori’on). 1. Enl. sagan
son till Akilles och Helena. Han dödades av
Zeus’ blixt. I andra delen av »Faust» kallade
Goethe Fausts och Helenas son E. — 2.
Tragisk skald i Aten på 400-talet f. Kr., son till
Aischylos, vars efterlämnade stycken han
uppförde. — 3. E. från Chalkis på Eubea, lärd
och författare på 200-talet f. Kr., bibliotekarie
hos Antiochos den store av Syrien. Behandlade
mytologiska ämnen i alexandrinska skolans
maner. Av E:s skrifter återstå blott
obetydliga fragment. Jfr E u p h o r i o n. A. M. A.*
Eufränor, korintisk bildhuggare, verksam
under senare delen av 300-talet f. Kr.
Tillhörde Polykleitos’ skola men utbildade en
egen figurstil, kännetecknad därav, att E. enl.
senare antika konstbedömares mening utförde
huvud och lemmar proportionsvis kraftigare
än bålen. Han var utomordentligt mångsidig,
arbetade i brons och marmor, även i
kolossalformat, var också målare samt skrev en
pro-portionslära och en avhandling om måleriet.
Av E:s arbeten är icke ens någon
efterbild-ning med visshet känd. H. W-n.
Eufrät, flod i Främre Asien till Persiska
viken. Uppkommer på Armeniska höglandet
genom två källfloder, Frat el. Kara su
och Murad s u, den förra från Dümlü dag
förbi Erzerum och Erzingjan, den senare från
Ala dag s. och ö. om den förra till
sammanflö-det i höglandets v. del. I en 600—1,000 m djup
kanjon bryter sig den förenade floden, över en
sträcka av mer än 300 forsar, väg genom
Tau-ruskedjan ned på övre mesopotamiska slätten
(vid Gerger), där E. flyter fram mellan öde
stäppland och smärre odlingssträckor förbi den
viktiga flodövergångsstaden Biredschik och
järnvägsövergången för Bagdadbanan vid
Dje-rablus till Meskene. Härifrån flyter floden i
lugnt och farbart lopp, 3^2—9 m djup, genom
mellanmesopotamiska taffellandet i riktning
mot Persiska viken. Dalen är djupt
nedskuren, och på den breda dalbottnen följa
varandra glest liggande odlingar och fasta
plat
ser, främst Der (8,000 inv.), övergångsstad för
karavanvägar från Bagdad och Mosul. Kort
därpå mottager E. sitt sista ständiga tillflöde,
Chabur. Omgivande landskap blir nu allt
ödsligare, och dalen samlar i sig all odling. Vid
Ana, 34° 29’ n. br., förändrar dalvegetationen
karaktär, och palmoaserna ersätta de tidigare
tamariskbestånden. Något längre ned, vid
Hit, kommer E. ut på den jämna babyloniska
slätten, en deltabildning under senare
geologiska tider av floderna E. och Tigris. E.
flyter nu i jämnhöjd med slätten, utsänder
sidokanaler och förändrar ej sällan sin bädd.
Vid högvatten stiger floden 4 m och
översvämmar landet vida omkring; enstaka
sump-sjöar utmed floden bevara vattnet även över
torrtiden. Allt tätare och rikare följa nu
palmoaser, ris- och vetefält flodstranden. E.
närmar sig först Bagdad men vänder söderut,
sänder sin tidigare huvudarm till staden Hille
invid Babylons ruinkulle och flyter med
huvudådran nära förbi det heliga Kerbela. Vid
Gurmat Ali nedanför den forna
flodmötespunkten vid Kurna sammanflyter E. i
nybildat lopp med Tigris. Den förenade floden,
Schatt el-arab, flyter därefter mellan
yppig och tät palmlundsvegetation förbi
staden Basra, dubbelflodens hamnstad; djupet
är 15—18 m; vid Muhammere på persiska
sidan tillkommer en arm av bifloden Karun.
Utanför flodmynningen bildas en bank av
slam och sand, som vid flodtid passeras av
6 m djupgående fartyg. Till Meskene är E.
segelbar för 3 m djupgående båtar men
be-fares endast till de folkrikare platserna vid
nedre loppet. E:s hela längd, från Murads
källor, är nära 2,900 km. E:s och Tigris’
sammanlagda flodområde vid Schatt el-arabs
mynning utgör omkr. 710,000 kvkm. Därav kommer
över hälften på E. Trots sitt större
nederbördsområde har E. mindre medelvattenmängd än
systerfloden eller omkr. 1,100 kbm/sek.,
beroende på de södra områdenas mera
öken-artade beskaffenhet. Högvatten inträffar i
april och maj med 2,500—2,750 kbm/sek.,
lågvatten i sept. och okt. med 400—450 kbm/sek.
— Såväl i förhistorisk som i historisk tid har
E:s lopp på mångfaldigt sätt ändrats, dels
vid våldsamma högvatten, dels genom
människans ingripande för bevattningsändamål.
Under de första årh. av vår tideräkning stod
konstbevattningen högst i »landet mellan
floderna», varvid bl. a. från E. fyra kanaler,
utgående i trakten av Feluja (v. om Bagdad),
ledde E:s vatten ut över landet ö. om E.
Bevattningssystemen förföllo så småningom.
Först i vår tid ha planer på allvar upptagits
att helt reglera E. (och Tigris). Av den
engelske ingenjören sir W. Willcocks (se d. o.)
har uppgjorts ett detaljerat förslag, genom
vilket fullständig bevattning skulle vinnas
inom 14,000 kvkm av den bästa odlingsjord
för säd och bomull. Men hittills har endast
Hindiadammen inom E:s huvudarm n. om
Tua-rij kommit till utförande för en kostnad av 26
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
