Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eudes el. Odo (konung av Frankrike) - Eudes, Émile - Eudes, Jean - Eudialyt - Eudiometer - 1. Eudokia (östromersk kejsarinna) - 2. Eudokia Makrembolitissa (östromersk kejsarinna) - Eudoxia (Elia, östromersk kejsarinna) - Eudoxia (Eodokija Fjodorovna, rysk kejsarinna) - Eudoxos - Eudyptes - Euf- - Eufemia - Eufemia Eriksdotter - Eufemiavisorna el. Drottning Eufemias visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133 Eudes, É___Eufemiavisorna 1134
den enfaldige, avstod land till denne och
förordade honom till efterträdare. Biogr. av É.
Favre (1893). S. F. H.*
Eudes [od], É m i 1 e, fransk kommunard
(1843—83). Var under Pariskommunen två
dagar krigsminister, ledde tappert och med
en viss framgång Paris’ försvar mot
Ver-saillestrupperna och invaldes 9 maj 1871 i
välfärdsutskottet. Efter kommunens fall flydde
E. till utlandet; återkom efter amnestien 1880.
Eudes [od], Jean, fransk präst (1601—81).
Studerade hos jesuiterna i Caen, inträdde
1626 i oratorianernas orden, lämnade den
1643 och stiftade s. å. Samfundet av Jesu och
Marias präster, vars syfte var att utbilda
goda folkpredikanter. Medlemmarna bruka
kallas eudister. Orden, som aldrig haft
stor utbredning, finnes i Frankrike och
Nordamerika. E. kanoniserades 1925. Biogr. av
Boulay (4 bd, 1905—08). V. S-g.*
Eudialyt, rött till rödbrunt silikozirkoniat
av natrium, kalcium och järn. Förekommer
som väsentlig beståndsdel i alkalibergarter,
t. ex. vid Kangerdluarsuk på Grönland och
Norra Kärr i Småland. Det mycket nära
besläktade mineralet e u k o 1 i t förekommer på
samma sätt vid Brevig i s. Norge. G. A-ff.
Eudiomèter (av grek. éudi’a, den klara
luften, och metrél’n, mäta), instrument, använt
inom gasanalysen och bestående av ett
graderat, i ena ändan tillsmält glasrör, ofta
försett med två insmälta platinatrådar, för att
genom elektrisk gnista antända en instängd
gasmassa. Genom den sålunda (eller genom
absorptionsmedel) orsakade volymändringen
kan i vissa fall gasens sammansättning
beräknas. J. T.
Eudo’kia, östromerska kejsarinnor. 1. Se
Athenais. — 2. E.
Makrembolitis-sa (d. 1096), kejsar Konstantin X:s andra
gemål, berömd för sin skönhet och sina litterära
intressen. Kort efter makens död (1067)
äktade hon en framstående krigare, Romanos
Diogenes, i hopp om att denne skulle kunna
frälsa riket från seldschukernas infall. Han
upphöjdes till kejsare men tillfångatogs av
seldschukerna (1071), varpå E. av sin styvson
Mikael sändes i kloster. V. Lm.*
Eudo’xia (E. Eli a), östromersk kejsarinna
(d. 404). Förmäldes 395 med kejsar Arcadius,
som hon genom intriger med eunucken
Eu-tropius helt behärskade. E. genomdrev två
gånger Chrysostomos’ (se d. o.) landsförvisning.
Eudo’xia (Eodokija Fjodorovna),
rysk kejsarinna (1669—1731). Var dotter till
bojaren Fjodor Lopuchin, förmäldes
1689 med tsar Peter I och födde honom sonen
Aleksej. Äktenskapet blev mycket olyckligt,
och E. inspärrades 1698 i kloster; först 1727
fick hon tillåtelse att vistas i Moskva.
Eudo’xos (grek. Eu’doxos), grekisk
matematiker och astronom (408—355 f. Kr.), född i
Knidos. E. begav sig liksom Platon till Ta-
Ord, som saknas under
rent, där han studerade under Archytas.
Reste sedan tills, m. Platon till Egypten och
etablerade sig som lärare i Cyzicus. Där
grundade han en skola med stadens namn men
återvände sedermera till Aten. E. anses ha
upptäckt de flesta satser i femte boken av Euklides’
»Elementa» (proportionsläran). Dessutom
behandlade han det deliska problemet och
härledde formeln för en prismas volym. T. B.
Eudy’ptes, se Pingviner.
Euf-, se även E u p h -.
Eufemia, norsk drottning 1299—1312,
Håkan Magnussons gemål, bördig från Rügen
och moder till prinsessan Ingeborg, med
vilken den svenske hertigen Erik blev förmäld
1312. Jfr Eufemiavisorna.
Eufemia Eriksdotter, hertiginna av
Mecklenburg (1317—70), dotter till sv. hertigen
Erik Magnusson och den norska prinsessan
Ingeborg. Hon blev 1336 förmäld med hertig
Albrekt I av Mecklenburg. Deras son Albrekt
(d. y.) uppsattes 1363 av de upproriska
svenska stormännen på Sveriges tron i st. f.
hennes broder konung Magnus Eriksson.
Eufemiavisorna el. Drottning Euf
e-mias visor, tre i början av 1300-talet till
sv. (knittelvers) översatta riddardikter: »Ivan
Lejonriddaren» (övers. 1303), »Hertig
Fredrik av Normandie» (övers. 1308) samt »Flores
och Blanzeflor» (övers. 1312). översättningen
skedde på föranstaltande av drottning
Eufemia (se d. o.), vars dotter Ingeborg i sept.
1302 blev förlovad och 1312 förmäld med den
sv. hertigen Erik. De utländska originalen
till »Flores och Blanzeflor» samt »Hertig
Fredrik» äro okända. »Ivan Lejonriddaren»
återgår på en förlorad redaktion av Chrestien
de Troyes’ dikt »Li romans du chevalier au
lyon». Samtliga dikter återspegla tidens
che-valereska riddarideal, sådant det mest
karakteristiskt utbildats i de s. k. bretonska
romanerna (se d. o.). Handlingen utgöres av en serie
underbara äventyr, löst fogade till varandra
och ägnade att ställa den ridderliga
tapperheten, höviskheten och troheten i tydligaste
dager. Kärleken, som spelar en mycket viktig
roll i det hela, uppfattas mera som förfinat
galanteri än som lidelse. Dikterna visa, att
riddaridealet från medeltidens glansperiod
börjat intränga även i Sverige.
De tre dikterna (utg. i Sv. fornskriftsällsk:s
saml.: »Ivan» 1845, »Hertig Fredrik» 1853 och
»Flores» 1844) äro utan tvivel översatta av
samma person. De följas åt i de flesta äldre
handskrifter och äro i den äldsta av dessa
(från 1430-talet) ordnade efter
översättningsåren. Jfr H. Schück, »Illustrerad svensk
litteraturhistoria», I (3 :e uppl. 1926). »Flores och
Blanzeflor» utgavs 1921 i ny uppl. av Emil
Olson i Sv. fornskriftsällskapets samlingar;
av »Hertig Fredrik» förbereder E. Noreen en
ny uppl. i samma serie. En förteckning över
litt. om E:s proveniens och ställning inom
Sveriges litteratur finnes i R. Geetes
»Forn-E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
