Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eugen, Frans (prins av Savojen-Carignan, Eugen av Savojen - Eugen, Napoleon Nikolaus (svensk arvfurste) - Eugen (hertig av Württemberg) - Eugen (ärkehertig av Österrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1139
Eugen
1140
(20 bd, 1876—92). Litt.: Biogr. av A. von
Ar-neth (3 bd; 2:a uppl. 1864), G. B. Malleson
(1888), K. von Landmann (1905; populär); A.
Schulte, »Die Jugend Prinz E:s» (i
Mittheil-ungen des Instituts für Oesterreichische
Ge-scbichtsforschung, XIII, 1892); essä av W.
Schüssler i »Meister der Politik» (utg. av E.
Mareks och K. A. v. Muller, 1922). E:s
porträtt återges på plansch vid sp. 1136—37. B. H-d.
Eugen [-Jè’n] Napoleon Nikolaus,
svensk arvfurste, hertig av Närke, målare (f.
1865 ^s). Efter avlagd student- och
officersexamen började han på allvar studera
målarkonst, i Paris 1887—89
under ledning av
Bon-nat och Gervex, i
Sverige tidtals vägledd av
Hafström, Gegerfelt
och Salmson. Från 1889
har han varit verksam
i hemlandet, oberäknat
flera studievistelser i
Italien, senast 1923—
24. Hans
studieplatser i Sverige ha
företrädesvis men ej
uteslutande varit
Stock
holmstrakten (Djurgården, Tyresö) och
Östergötlands slättbygd vid Vättern. Prins E. är
uteslutande landskapsmålare. Hans konst
bä-res av djup, intelligent, kontemplativ och
personlig naturkänsla. En tid skildrade han
med förkärlek den svenska naturens lyriska
poesi och idyll, högsommarens
solskensstäm-ningar (»Det gamla slottet», »Molnet»),
kvällsskymning, sommarnattens drömmande
stillhet och den frambrytande gryningen (»Den
ljusa natten», »Nattmoln», »Det lugna
vattnet», »Det dagas»). Dessa målningar visa en
välgörande harmoni mellan uppfattning och
uttryckssätt. Den dekorativa hållningen med
sitt starka framhävande av landskapets linjer
liksom av stämningens helhet betonar på ett
lyckligt sätt det poetiska el. musikaliska
innehållet. Dekorativa värden funnos redan i prins
E:s tidigare omdiktningar av svensk natur,
och i de landskapsbilder av större omfång,
som tillkommo efter 1897, har han steg för
steg upparbetat en monumental stil. Nämnda
år tillkommo tre fritt behandlade Hagamotiv
(i Kungl. foajén på Kungl. teatern). De
följdes av »Skärgårdslandskap från Tyresö» (1899;
i Norra latinläroverket), »Stockholms slott» i
nattstämning (målat för svenska villan på
världsutställningen i Paris 1900, nu i
Stockholms nations hus i Uppsala), »Sommar» (i
Norra latinläroverkets samlingssal, 1904),
»Rimfrost» (Djurgårdsmotiv, konstnärens
första freskomålning, i Dramatiska teaterns kungl.
foajé, 1909), »Solen skiner över staden» (fresk
i Östermalms elementarläroverk, 1910),
altartavla i Kiruna kyrka (ett starkt stiliserat
slättlandskap med rik sommargrönska i
solsken, 1912) samt »Stockholms stränder» (fresk
i stadshusets galleri, 1920). I den sistnämnda,
Ord, som saknas under
den mest omfattande prins E. utfört, är stilen
ytterligare tillstramad, linjer och former
högst förenklade och färgerna reducerade till
ett fåtal genomgående toner, karaktären av
murmålning med strängaste följdriktighet
genomförd. Med outtröttlig alstringskraft har
prins E. vidare behandlat svensk natur —
och under sina resor även italiensk — i ett
stort antal målningar i olja el. akvarell, i
pastell, i kolteckningar och raderingar. Han
har ock gjort ett lyckat försök som
teatermålare i skisser till »Bergakungen» (Kungl.
teatern, 1923). Ritningar till möbler och
konstindustriella föremål vittna om hans
mångsidighet och smak.
Prins E. har anordnat omfattande,
återblickande specialutställningar i Köpenhamn
1922 och i Stockholm 1925 (en del av den
sistnämndas innehåll utställdes s. å. i
Helsingfors, Åbo och Oslo). Många av sina alster
har han skänkt till museer; i
Nationalmuseum är han rikt representerad med såväl
äldre som nyare målningar och teckningar;
målningar av hans hand finnas även i Thielska
galleriet, Göteborgs museum, Östergötlands
museum, museer i Oslo, Helsingfors och
Köpenhamn. 1905 utkommo »Svenska landskap», 30
avbildningar i färgtryck, 1925 »Målningar,
akvareller och teckningar» med text av G. Pauli.
Prins E:s hem på Djurgården prydes av en
värdefull samling svensk och utländsk konst.
Prins E. är förste hedersled, av
Konstakademien sedan 1899. Livligt intresserad för
sociala frågor, har han tagit verksam del i
folkbildningsarbetet, för anordnandet av
sommarkurser m. m. — Litt.: A. Gauffin,
»Konstnären prins E.» (1915). > G-gN.
Eugen [-Jé’n], hertig av Württemberg,
general i rysk tjänst (1788—1857). Utmärkte
sig på ryska sidan under Napoleonskrigen
1806—14, särskilt i striderna i Sachsen aug.
1813. E. deltog i kriget mot turkarna 1828.
Biogr. av v. Helldorf (4 dir, 1861—62).
Eugen [-J*è’n], ärkehertig av Österrike,
österrikisk härförare (f. 1863), sonson till
ärkehertig Karl, segraren vid Aspern.
Avancerade inom österrikiska arméns kavalleri,
blev 1901 general av
kavalleriet samt 1908
generaltruppinspektör
och lantförsvarschef i
Tyrolen men avgick av
hälsoskäl 1912. Under
världskriget övertog
han dec. 1914 befälet
över fronten mot
serberna. Efter Italiens
krigsförklaring fick
han befälet över s. v.
fronten. Hans
befäls-område där undergick
flera växlingar; det sträckte sig, då det var
störst, över hela linjen fr. o. m. Tyrolen ned
till havet. E. blev 1917 fältmarskalk. Han
frånträdde sin befälspost i jan. 1918. M. B-dt.
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
