Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulenburg, Philipp, furste zu Eulenburg und Hertefeld - Eulengebirge - Eulenspiegel - Euler, Leonhard - Euler-Chelpin, Hans August Simon von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Eulengebirge—Euler-Chelpin
1150
en mot Härden av greve Kuno Moltke inledd
ärekränkningsprocess,
»Moltke-Hardenproces-sen», förnekade E. för egen del under ed
Härdens påståenden. I en annan av Härdens
processer avgåvo emellertid två vittnen utsagor
i motsatt riktning (det gällde händelser i
början av 1880-talet), varefter E. häktades
och (29 juni 1908) ställdes inför rätta för
mened (»Eulenburgprocessen»). E., som led
av svår förkalkning i hjärtats kärl, nedbröts
nu fullständigt, och förhandlingarna måste 18
juli mot hans egen protest avbrytas på grund
av läkares intyg, att deras fortsättande
medförde omedelbar fara för den åtalades liv. Ett
försök att 1909 återupptaga förhandlingarna
måste nästan genast avbrytas av samma
anledning. Under tiden hade E. mot borgen
ställts på fri fot, och till följd av nya
läkarintyg om E:s oförmögenhet att inställa sig
för rätta blev processen aldrig slutförd. E.
bedyrade i det sista sin oskuld, och hans
levnadstecknare, prof. J. Haller, söker framställa
honom som ett skuldlöst offer för politiska
intriger och partisk ledning av
domstolsförhandlingarna.
E. utgav 1886 med musik en samling
»Ro-senlieder», som blevo mycket populära (152 :a
uppl. 1903), samt vidare »Skaldengesänge»
(1892) och flera samlingar barnberättelser. Ur
E:s papper har av J. Haller utgivits »Aus
50 Jahren. Erinnerungen, Tagebücher und
Briefe» (1923; 2:a uppl. 1925). Litt.: J. Haller,
»Aus dem Leben des Fürsten Philipp zu
E.-Hertefeld» (1924). V. S-g.
Eulengebirge [ålTen-], se Sudeterna.
Eulenspiegel [SiTonJpigel], Till, typ för
skalkar och upptågsmakare, se Ulspegel.
Euler [åiTar], Leonhard, schweizisk
vetenskapsman, en av nyare tidens största
matematiker (1707—83); född i Basel, vid vars
universitet han under Jean Bernoullis ledning
förvärvade magistergraden 1723. Dennes söner
Nicolas och Daniel, som voro hans
studiekamrater, hade kallats till den nystiftade
Peters-burgakademien, där de 1727 lyckades bereda
E. en adjunktsplats i matematik, som utbyttes
1730 mot en professorsstol i fysik och tre år
senare mot matematikprofessuren efter Daniel
Bernoulli. 1741 flyttade E. till Berlin, där han
1744 blev direktör för vetenskapsakademiens
matematiska klass, men återvände 1766 till
Petersburg, där han var bofast intill sin död.
Mot slutet av sin levnad drabbades han av
fullständig blindhet. E :s skrifter, som
omfatta 32 bd i kvarto och 13 i oktav jämte
700 mer el. mindre omfångsrika avhandlingar,
omspänna samtliga grenar av matematiken
och dessutom en mängd skiftande problem ur
mekaniken, astronomien, optiken, musiken
m. m. Det genomgående draget i hela hans
matematiska produktion är en ännu icke
överträffad klarhet i framställningssättet och
fullständighet och bredd i teoriernas innehåll;
det blev härigenom hans förtjänst att först
ha organiskt sammanarbetat och kodifierat
de av de föregående generationerna skapade
metoderna i analysen. Algebran har fått sin
moderna form genom E. Integralräkningen
har väsentligt utvecklats genom honom. Inom
serieläran och teorien för
differentialekvationer möter man ständigt hans namn liksom i
variationskalkylen och analysis situs, där E.
givit namn åt en berömd sats om polyedrar
(se Analysis situs). Dessutom har man
efter E. uppkallat ett par definita integraler,
vissa typer av differentialekvationer samt en
allmän summationsformel. E:s viktigaste
arbeten äro »Introductio in analysin
infinito-rum» (1748), »Institutiones calculi
differentialis» (1755), »Institutiones calculi integralis»
(1768—70) samt »Einleitung zur Algebra»
(1770). Till sv. är övers, hans populära arbete
»Lettres ä une princesse d’Allemagne sur
quel-ques sujets de physique et de philosophie»
(1768—70). Utgivandet av hans samlade
arbeten påbörjades 1911. Svensken G. Eneström
har utgivit en bibliografi över hans verk
(1910—13). Led. av sv. Vet.-akad. (1755). — E:s
porträtt återges på vidstående plansch. T. B.
Euler-Chelpin [äiTer-JäTpin], Hans
August Simon von, kemist (f. 1873 ls/2);
tillhör samma släkt som L. Euler (se d. o.).
E. föddes i Augsburg, blev student i München
1890 och studerade där
konst i två år.
Sedermera studerade han
kemi i Berlin, där han
erhöll fil.
doktorsgrad 1895. Han kom
1897 till Stockholm,
utnämndes 1899 till
docent i fysikalisk
kemi, 1904 till laborator
i kemi samt 1906 till
prof, i allmän och
organisk kemi, allt vid
Stockholms högskola.
E. har utövat en utomordentligt flitig och
framgångsrik forskargärning samt bildat en
betydande vetenskaplig skola vid Stockholms
högskola. Tills, m. E. Rudberg och A. Öländer
har han experimentellt och teoretiskt
utarbetat sin teori för katalys i homogena system.
Särskilt har han ägnat studier åt de viktiga
biokemiska företeelserna. Många arbeten
beröra alkoholjäsningen och på denna
inverkande faktorer. En sammanfattande
framställning därav har han givit i »Neuere
Forschungen über alkoholische Gärung» (1914)
samt i »Chemie der Hefe und der
alkoho-lischen Gärung» (jämte P. Lindner, 1915).
Hans viktigaste arbeten behandla
betingelserna för enzymbildningen i den levande
cellen och enzymens verksamhet, för vilka han
infört enheter och bestämningsmetoder. Tills,
m. K. Josephson har E. experimentellt och
teoretiskt bestämt affiniteten mellan enzym
och deras substrat. Arbetena om coenzymen
äro sammanställda i en monogr., »Enzyme
und Co-Enzyme als Ziele und Werkzeuge der
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
