Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eupatrider - Eupen - Eupen-Malmedy - Euph- - Euphausia, Euphausiaceae - Euphorbia - Euphorbiaceae, Euforbiacéer, Törelväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Eupatrider—Euphorbiaceae
1154
Eupatrider (grek. Eupatri’dal, välborna,
adliga, av éu, väl, och patèr, fader). 1.
Adelsståndet i det forna Aten. Där ägde i äldre
tider adeln ensam politiska rättigheter; även
den muntligt fortplantade kännedomen om
rätten och lagskipningen låg i dess händer.
Om de politiska adelsprivilegiernas gradvis
skeende avveckling fram till deras
upphävande omkr. 508 f. Kr. se Demos, D r a k o n
och Grekland, historia. Vissa religiösa
privilegier (vissa prästämbeten) kvarstodo
däremot under hela forntiden. De ledande
politikerna tillhörde dock adeln ända till
peloponnesiska krigets tid. — 2. Adelsätt i Aten,
till vilken bl. a. Alkibiades hörde.
Utsikt över Eupen.
Eupen [åi’pøn, fr. uttal öpä’n], stad i kant.
E. (23,805 inv. 1925), i belg. guv. E.-Malmedy,
vid Weser (fr. Vesdre), 16 km s. om Aachen;
12,245 katolska och övervägande tysktalande
inv. Blomstrande ylleindustri; färgerier,
bryggerier m. m.
Eupen-Malmedy [öpä’n malmadi’], guv. i ö.
Belgien, vid gränsen mot preuss.
Rhenprovin-sen; 989 kvkm, 59,785 inv. (1925). Omfattar
kantonerna Eupen (23,805 inv.), Malmedy
(19,073 inv.) och Saint-Vith (16,907 inv.).
I Versaillestraktaten (28 juni 1919) avstod
Tyskland till Belgien alla anspråk på
kretsarna Eupen och Malmedy; dock erhöllo deras
invånare rätt att på listor, utlagda av belgiska
myndigheter, skriftligen uttala sin önskan, att
dessa områden helt eller delvis skulle förbli
under tysk suveränitet. Belgien förpliktigade
sig att godtaga det beslut, som Nationernas
förbund därefter fattade i ämnet. De avträdda
områdena besattes maj 1919 av belgiska
trupper, och våren 1920 ägde det i utsikt ställda
»folktillfrågandet» rum. Trakasserier från
belgiska myndigheter mot personer, som
antecknade sig på listorna, avskräckte från
livligare deltagande i denna parodi på
folkomröstning: av 63,000 inv. antecknade sig blott
271 på listorna. Genom beslut av Nationernas
förbunds råd 20 sept. 1920 stälkles därefter
de båda kretsarna definitivt under Belgiens
suveränitet med underkännande av tyska
regeringens protestnot mot »folktillfrågandets»
giltighet. Även mot rådsbeslutet avgav tyska
regeringen protest (noter av 2 okt. och 30 nov.
Ord, som saknas under
1920 samt 7 febr. 1921). Vid gränsutstakningen
vidgades i någon mån det Belgien tillerkända
området, i syfte att en strategiskt viktig
järnväg skulle helt tillhöra belgiskt område; även
häremot avgavs tysk protest. V. S-g.
Euph-, se även E u f -.
Euphåu’sia, Euphåusiäcea, se Kräftdjur.
Eupho’rbia, växtsläkte av fam.
Euphorbiaceae, utmärkt genom sina om blommor
erinrande blomställningar. Varje ställning är
vid basen omgiven av ett av 5 el. 4 med
varandra sammanvuxna högblad bildat
klock-likt svepe, cyathium, mellan vars flikar sitta
lika många stora körtlar, och består av en
skaftad, naken honblomma i ställningens
mitt och 5 el. 4 grupper likaledes nakna
hanblommor, var och en med en ståndare.
E. omfattar omkring 600 arter, flertalet
växande i subtropiska länder med torrt
klimat. Många äro, i likhet med de svenska
arterna, en- el. fleråriga örter, andra äro
rikbladiga buskar, åter andra, t. ex. E.
cana-riensis (på Kanarieöarna), E. cereiformis (i
Sydafrika) och E. antiquorum (i Ostindien),
ha tjock, köttig stam utan blad och erinra om
kaktusväxter (»kaktus-euforbior»). Alla
innehålla riklig mjölksaft (ofta använd som
läkemedel). E. resinifera (i Marocko) lämnar ett
gummiharts, euphorbium (se d. o.). — I Sverige
finnas 7 arter, bland vilka E. helioscopia (r e
v-ormstörel) och E. peplus äro vanliga
ogräs i trädgårdar och potatisåkrar; E.
cy-parissias (v å r t ö r e 1) förekommer
mångenstädes på kyrkogårdar, i gamla trädgårdar
o. dyl. För sina stora, vackert färgade
högblads skull odlas flera arter i växthus (el.
boningsrum); praktfullast är E. (Poinsettia)
pulcherrima (från Centralamerika),
julstjärna, som har högbladen blodröda. G. M-e.
Euphorbiaceae, Euforbiacéer, T ö r e
1-växter, växtfamilj av serien (el.
underserien) Tricoccae. Utmärker sig genom
enkö-nade blommor, vanl. med enkelt el. dubbelt
hylle, och i regel trerummigt fruktämne,
med 1 el. 2 hängande frön i varje rum.
Frukten är oftast en kapsel, som vid mognaden
sönderfaller i tre delar, och fröna äro
försedda med stor caruncula (se Frö). Fam.
innefattar omkr. 4,500 arter, träd, buskar el.
örter med mycket växlande utseende; rikast
är den företrädd i tropiska länder; endast i
arktiska trakter och på de högre bergen
saknas den h. o. h. I Sverige växa två släkten,
Euj ’lorbia, t ö r e 1, och Mercurialis, b i n g e 1.
E. spela en stor roll för människan. De
flesta innehålla mjölksaft; hos några är den
mycket giftig, t. ex. hos Hura crepitans,
»sanddosträdet», Hippomane mancinella och
Excoecaria agallocha. Uppgifterna om dessa
växters giftighet äro dock ofta överdrivna.
Manihot Glaziovii och arter av släktet Hevea
höra till de viktigaste gummi-(kautschuk-)
växterna. Arter av släktena Croton,
Euphor-bia och Mallotus lämna läkemedel. Feta oljor
E, torde sökas under Ä. VI. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
