Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euripides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Euripides
1158
funno sig i harmonisk samklang med detta
stoff. Sofokles, som var samtida med E. och
överlevde honom, visste att göra heroerna till
idealtyper, som samtiden förstod och
beundrade; han stod ännu på det gamlas mark.
E. tillhörde däremot den nya riktning, som
sedan mitten av 400-talet började göra sig
gällande i Aten och något senare fick sina
representanter i sofisterna; man har kallat
den en »upplysningstid». Man började
kritisera mytologien och dess gestalter, man lade
samma sedliga måttstock på heroer och gudar
som på vanliga människor. E. var djupt
gripen av denna nya riktning. Därmed brättes
disharmoni in i hans skapelser. Traditionen
tvang honom att framställa heroer, men i
själva verket äro hans hjältar, fastän utstyrda
i den heroiska apparaten, samtida människor
med dessas sinnelag, tankar och
uttrycksmedel. Denna disharmoni vållade, att han hade
så föga framgång. Därtill kom hans kritik av
vedertagna åskådningar i samhällsliv,
mytologi och religion, som kulminerar i den
bekanta versen: »Om gudarna göra något
skamligt, så äro de icke gudar». Detta har skaffat
honom namnet »filosofen på scenen» (vi skulle
säga »problemdiktaren»). Men E. var för
mycket dramatiker för att fastna i ett
filosofiskt system. Vad hans gestalter saknade
i heroisk och övermänsklig upphöjdhet
ersattes av starkt patos, ibland stegrat till det
patologiska, omväxlande med vardaglig
klokskap. Hans språkliga konst erkändes även av
hans argaste motståndare. När
upplysningstidens strömningar vunnit seger och trängt
ned i de breda lagren, fick E. sin upprättelse;
efter sin död blev han länge den mest
omtyckte och oftast spelade tragikern.
De gamla myterna hade behandlats så ofta,
att E. gärna grep till mindre kända myter
el. fria om- och tilldiktningar för att förnya
stoffet. Han hade större intresse för det
psykologiska än för den dramatiska
kompositionen. Denna är ofta ganska lös. E. har infört
bruket att förutskicka en prolog, i vilken
åskådarna underrättas om handlingens gång.
Han avslutar alltför ofta sina dramer med
en »deus ex machina»; en gud uppenbarar sig
och avhugger den tilltrasslade dramatiska
knuten; ofta insättes en kult. Så hämnar sig
mytologien på sin föraktare. Å andra sidan
var E. en mästare i invecklade dramatiska
situationer och oväntade vändningar, särskilt
igenkänningsscener. Här är den nya komedien
hans äkta arvinge; i den uppträda
vardagsmänniskorna utan heroisk mask, dess
invecklade intrigspel, överraskande igenkännanden,
sentimentalitet och sentensrikedom ha hos E.
sina förebilder. E:s förnämsta storhet ligger
i hans förmåga att framställa de mänskliga
lidelserna, framför allt hos kvinnan. Medea
offrar sina barn för hämnden på den trolöse
maken, Hekabe blir en furie i sitt hat mot
Polymestor, Faidra förtäres av
kärlekslidel-sens brand. Mot dem stå Alkestis som
exem
pel på den allt uppoffrande kärleken till
maken, den jungfruliga Ifigeneia, som är beredd
att offra sitt liv för folket. Herakles dukar
under för vansinnet. Orestes, förföljd av
eri-nyerna, blir ett offer för psykopatiska anfall.
»Helena» och »lon» äro mönster för romantiska
intrigstycken; i det senare spelar Apollon en
föga vacker roll. »Andromache» är ett
intrigstycke med besk politisk bismak, syftande på
spartanernas trolöshet och ränklystnad. Ty
E. var en god patriot; under förra delen av
det peloponnesiska kriget uppförde han med
förkärlek dramer, i vilka politiska
anspelningar kunde inflätas och som kunde bidraga
att förhärliga Aten. Senare återvände han
till de gamla myterna, som han omgestaltade
i detalj el. romantiserade. En viss
arkaise-rande tendens gör sig också gällande under
denna senare tid. Till den hör hans i visst
avseende märkligaste drama, »Backanterna»,
som uppfördes först efter hans död; där
förmådde rationalisten E. giva en skakande
skildring av en psykopatisk religionsforms
förvirrande makt.
De romerska skalderna (Ennius, Pacuvius,
Accius, Seneca) översatte och efterbildade E.,
och genom dem har han starkt påverkat även
Frankrikes klassiska dramatik. E. säges ha
författat 92 skådespel, däribland åtta
satyr-dramer. I behåll finnas, utom ett stort antal
delvis omfångsrika fragment, nitton stycken:
»Alkestis», »Andromache», »Backanterna»
(»Bakchai»), »Hekabe», »Helena», »Elektra»,
»Herakliderna», »Den rasande Herakles», »De
skyddssökande» (»Hiketides»), »Hippolytos»,
»Ifigeneia i Tauroi», »Ifigeneia i Aulis» (uppf.
först efter E:s död), »lon», »Medea», »Orestes»,
»Rhesos» (säkerligen oäkta), »Trojanskorna»
(»Troades»), »Feniciskorna» (»Foinissai») samt
satyrspelet »Kyklops», det enda från antiken
helt bevarade dramat av detta slag. Man har i
Oxyrhynchos påträffat en mängd större och
mindre fragment av E:s drama »Hypsipyle»,
utg. jämte mindre fragment av »Kreterna»
och »Den fängslade Melanippe» av A. S. Hunt i
»Tragicorum græcorum fragmenta papyracea»
(Oxford 1912). »Elektra» och »Orestes»
översattes av A. G. Sjöström 1843, »Helena» 1845
och »Ifigeneia i Aulis» 1846, »Medea» av V. E.
Öman 1860, »Kyklops» av G. Lagus 1868 och
»Feniciskorna» av Melander 1888 (i
årsberättelse för Umeå högre allmänna läroverk 1887—
88). A. Selahn utgav 1868—71 2 bd tolkningar
av E:s skådespel (12 av dramerna).
»Bak-kantinnorna» utgavs av J. Paulson (1907),
»Trojanskorna» av E. W. Westling (1921) och
»Feniciskorna» av A. M. Alexanderson (i
»Oi-dipus-sagans tragedier», 1921). — Litt.: Patin,
»Études sur Euripide» (6:e uppl. 1886);
De-charme, »Euripide et 1’esprit de son théåtre»
(1893); Lindskog, »Studien zum antiken
Drama» (1897); W. Nestle, »E., der Dichter der
griechischen Aufklärung» (1901); P.
Masque-ray, »E. et ses idées» (1908); H. Steiger,
»E., seine Dichtung und seine Persönlichkeit»
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>