Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Europa (Djurvärld—Befolkning)
1170
heden, vilken har stor
utbredning. Egentlig
skog är sällsynt. Den
är gles och består av
barrträd, ss. pinje och
andra tallar, samt
vintergröna ekar.
Utmärkande för
Pyre-neiska halvön är
korkeken (gemensam
för denna halvö och
n. v. Afrika).
Väst-mediterran är även
dvärgpalmen, E :s
enda vildväxande palm.
I södra E. får
landskapet till stor del
sin prägel genom
odlade växter, ss.
dadelpalm, oliv, cypress,
orange,
Eucalyptus-arter, agave,
fikonkaktus m. fl., av
vilka många spritt sig
starkt. Sydöstra E.
är stäppområde,
sammanhängande med
det asiatiska.
Eura-siska stäppens
västligaste utpost är
ungerska pustan.
Stäppen täckes av gräs
och halvgräs med
inblandade högre och
lägre örter.
Karaktärsväxt för pustan
och även för delar av
ryska stäppen är fjädergräset (Stipa). K. A.
Djurvärld. De nordligaste delarna av E. n.
om och (i Skandinavien) ovan skogsgränsen
räknas till den arktiska regionen; för dem
mest utmärkande äro fjällräv, snösparv,
fjälluggla, snöripa samt även vildren och
fjällämmel. I övrigt tillhör hela E. den p a 1 e
arktiska regionen och kan fördelas på två
sub-regioner av denna, den europeiska och
Medelhavssubregionen, skilda genom
Pyrenéerna, Alperna och Balkan (jfr
Djurgeografi, sp. 1040—41, och kartan).
Kulturens framsteg ha i hög grad förändrat den
högre djurvärldens ursprungliga karaktär.
Uroxen och visenten (se B i s o n), som i
forntiden voro utbredda över stora delar av E.,
ha utrotats; utanför det tidigare Ryska rikets
område finnas älgen blott i Skandinavien,
Finland och östpreussen, bävern blott vid
nedre Rhöne, mellersta Elbe och i s. Norge;
även varg, björn, vildkatt, lo, kronhjort m. fl.
äro starkt tillbakaträngda. I
Medelhavssubregionen saknas alltifrån början vanl. lo och
älg; inskränkta till olika delar av denna äro
bl. a. europeiskt piggsvin, mufflonfåret,
dovhjort (i vilt tillstånd), schakal, ichneumon
(»faraoråtta»), genett, flera gamarter,
fla-mingo, geckoödla och kameleont; vid Gibral-
Vegetation (efter J. Frödin; »Nordisk världsatlas»).
tar lever E :s enda apart, magoten (Inuus
ecaudatus), sannolikt ditförd av människan.
Till en östlig stäppfauna, som i Mellaneuropa
framträngt olika långt mot v., höra hamster,
sisel, stäppmurmeldjur (bobak), blindråtta,
trappar, stäpphöns ävensom saigaantilopen,
E:s enda antilopart, nu nästan utrotad i E.
(blott s. v. om nedre Volga). Till E. införda
djur äro bisamråtta och fasan.
Fågelvärlden är individrikast på n. E:s
fågelberg, främst bebodda av olika alk- och
måsfåglar. En stor del av E:s fåglar äro
flyttfåglar. E :s kräldjursfauna är fattigare än
någon annan världsdels; mot s. växer dock
antalet arter betydligt. Vanliga huggormen
är i stora delar av E. enda giftormen.
Europeiska kärrsköldpaddan är mot n. utbredd
till n. Tyskland, medan grekiska
landsköldpaddan tillhör Medelhavsländerna. Det
största havsfisket bedrives vid n. v. E:s kuster
samt gäller främst sill och torsk. I Medelhavet
fångas främst tonfisk och sardeller. I n. E:s
floder är laxfisket på många håll givande;
bekant är även störfisket i Volga och
Kaspiska havet. T. O.
Befolkning. E:s folkmängd beräknas till
omkr. 473 mill. Efter en areal av 9,9 mill.
kvkm blir folktätheten omkr. 48 per kvkm.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
’TTTartografTskÄTnstTtüte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
