Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa - Befolkning - Näringar - Kommunikationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Europa (Näringar—Kommunikationer)
1174
halvön och Grekiska arkipelagens öar. — Av E :s
högre kulturfolk äro f. n. av icke-indoeuropeiskt
ursprung endast de finska folken i Finland (där
dock i dem även svenska folkelement ingå) och
i Estland samt magyarerna i Ungern; deras
språk höra under den ur al i ska språkstammen
(finsk-ugriska språkfamiljen). I Västeuropa
äro baskerna på gränsen mellan Spanien och
Frankrike, med bevarat icke-indoeuropeiskt
språk, en till sin härstamning okänd
folkgrupp. De över E. spridda, särskilt i de
tyskpolska gränsländerna talrika judarna, som
där använda en egen tysk-judisk dialekt
(»jiddisch»), äro semiter; en enstaka semitisk
(arabisktalande) folkgrupp finnes även på
Malta (malteser), övriga icke-indoeuropeiska
folk inom E. stå ännu mer eller mindre helt
utanför den egentliga europeiska
kulturkretsen. Detta gäller bl. a. åtskilliga folk i n.
och ö. E:s perifera delar, talande dels
ura-1 i s k a språk: lappar, syrjäner, votjaker,
tje-remisser, mordviner (alla med finsk-ugriska
språk) och samojeder, dels altaiska
språk: turkar, tatarer, kirgiser, tjuvas jer (alla
med turko-tatariska språk) och mongoliska
kalmucker. Politiskt viktigast av dessa folk
äro turkarna i s. ö. Balkan. Språk av indiskt
ursprung tala zigenarna, särskilt talrika på
Balkanhalvön. Till E. hör ock, om Kaukasien
inräknas i E., den kaukasiska
folkgruppen (georgier m. fl.). Om folkraserna i E. se
Europas raser. Jfr språk- och
folkkartan. A. B-n.
Näringar. Jordbruket. Även om
industrien och därmed förenad
råvaruproduktion äro mer utvecklade i E. än inom någon
annan kontinent, är dock jordbruket
fortfarande E :s viktigaste näring. Trots att E. är
mycket olikartat i klimatiskt, topografiskt
och jordartshänseende samt söndersplittrat i
många genom tullar m. m. skilda stater, kunna
även i E. särskiljas stora och jämförelsevis
likartade odlingsregioner, i stort sett
sträckande sig från v. till ö. De två högst
stående regionerna äro sockerbetsregionen,
från Engelska kanalen över n. delen av
Östeuropas svartjordsområde till Volga, samt
majsregionen, från Biscayabukten till
Kaspiska havet, bägge uppdelade i flera
underregioner. övriga regioner kännetecknas genom
odlandet av mindre vinstgivande el. mindre
fordrande kulturväxter. Norrut från
sockerbetsregionen följa sålunda rågregionen,
havreregionen, polara kornregionen,
barrskogsre-gionen utan jordbruk — efter Atlantkusten
den regnrika gräsregionen — och slutligen
tundraregionen. Söderut följa på
majsregionen de två sydfruktsregionerna, först den
regnrikaste, sedan den regnfattigaste, vilken
senare i Ryssland, Asien och Afrika övergår
i stäppregionen. Mellan sockerbets- och
majsregionerna utbreda sig de två veteregionerna:
höstveteregionen v. om och vårveteregionen
ö. om floden Dnjestr. Som regel gäller, att
ju längre regionerna ligga från de väl
upp
odlade sockerbets- och majsregionerna, desto
ogynnsammare bli de naturliga
förutsättningarna för jordbruk.
Genom industriens utveckling i Europa har
en särskild jordbruksregion, mejeriregionen,
utbildats i n. v. E., i stort sett
sammanfallande med dess storindustriella område. Här
produceras lättförstörbara livsmedel —
mejeriprodukter, särskilt mjölk — samt
skrymmande alster — rotfrukter,
trädgårdsproduk-ter m. m. Då det gynnade marknadsläget till
de talrika industriorterna och städerna här
även har till följd ett högt pris på jorden,
måste jordbruket inom denna region bedrivas
så intensivt som möjligt för att kunna giva
högsta möjliga avkastning från såväl odlade
växter som husdjur.
Industridistrikt och industriella huvudorter i
mellersta och v. Europa (efter Ohambers of commerce atlas).
Industri. E:s industri är den mest
utvecklade i världen. Den nordamerikanska
är mindre omfattande men utvecklar sig å
andra sidan snabbare. Även om varje land i
E. har större eller mindre industri, är den
dock bäst utvecklad i ett större
storindustriellt område i n. v. E., omfattande särskilt
England, s. Skottland, Holland, Belgien, n.
Frankrike, Schweiz, n. Italien, v.
Tjeckoslovakien, s. och v. Tyskland. — Maskin- och
metallindustrien är särskilt utvecklad i
England, Tyskland, Frankrike, Belgien, Schweiz,
Sverige och Tjeckoslovakien;
bomullsindustrien i England, Tyskland, Frankrike och
Schweiz; ylleindustrien i England, Frankrike,
Tyskland och Belgien; sidenindustrien i
Frankrike, Schweiz, Tyskland och Italien;
linneindustrien i England, Frankrike, Belgien och
Tyskland; kemiska industrien i Tyskland och
England; glasindustrien i Sverige och
Tjeckoslovakien; trä- och trämasseindustrien i de
skandinaviska länderna. O-f J-n.
Kommunikationer. E:s
järnvägskommuni-kationer ha, sedan den första järnvägen bygg-
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
