Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa - Kommunikationer - Handel - Europas självförsörjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Europa (Handel—E:s självförsörjning)
1176
Jes 1830, nått en utomordentlig utveckling.
Järnvägsnätets täthet tilltager med
folktäthet och industriell koncentration, och nätet
når sin största utbyggnad i n. v. E., inom
England, Belgien och Nordvästtyskland, där
även trafiklinjerna samlas för övergång till
den utomeuropeiska sjöfarten över Hamburg,
Bremen, Antwerpen, London, Liverpool och
där viktiga korsningspunkter ligga för
internationella väglinjer (Bryssel, Düsseldorf,
Köln). De centrala punkterna för E:s
internationella järnvägsförbindelser äro i övrigt
Paris för Västeuropa, Berlin för Nord- och
Östeuropa. Järnvägsnäten kompletteras
genom sjöfartsförbindelser över Östersjön och
Nordsjön, delvis ordnade som
ångfärjeförbin-delser till de skandinaviska länderna och
England. Expresslinjer för post och persontrafik
förbinda E:s huvudstäder. Genom Sibiriska
järnvägen står E. över Moskva i förbindelse
med Yttersta östern. Längden av de
europeiska järnvägarna kunde 1924 anses vara
388,858 km. Tages antalet bankilometer per
inv. som måttstock, kommer Sverige främst
i fråga om järnvägsnätets omfattning. Av
järnvägarna voro 67 % statsbanor och 33 %
enskilda banor. Storbritannien, Irland,
Holland och Spanien äro de enda länder, där
järnvägarna helt ägas av enskilda. I jämförelse
med järnvägarna äro de naturliga flodvägarna
och kanalerna numera av mindre betydelse.
Volga är av betydelse för Ryssland, likaså
Dnjepr, Donau för nedre och mellersta
Donau-länderna, Rhen och Maas samt Elbe för
Tyskland och länderna vid Nordsjön. Mindre
betydelse ha de tyska och baltiska östersjöfloderna;
Englands och Frankrikes floder öppna i sina
breda mynningsvikar genom tidvattnet
tillträde till innanför liggande hamnar.
Sydeuropas floder äro med enstaka undantag ej
tillgängliga för sjöfarten. Av kanalerna är det
eg. endast Tysklands, Nederländernas och
Belgiens, som utbyggts för den sjögående
tra
fiken; i England märkes Manchesterkanalen,
i Sverige Trollhätte kanal. Det europeiska
kanalsystemet tjänar i övrigt liksom
flodvägarna huvudsaki. den inre godstrafiken.
Internationell betydelse för sjöfarten har Nord—
östersjökanalen (Kielkanalen). Den blivande
Main—Donaukanalen skall förbinda Nordsjön
med Svarta havet. Om flyglinjer se
Lufttrafik. A. B-n.
Handel. E:s handel före och efter
världskriget har varit föremål för en särskild
undersökning av Nationernas förbund, varvid
framgick: 1) Att omfattningen av
världshandeln i stort sett var densamma 1913 och 1924;
priserna dock omkr. 50 % högre 1924. 2) Att
E:s andel i världshandeln gått tillbaka,
medan särskilt U. S. A:s och Japans andel ökats.
3) Att tillbakagången för de särskilda
europeiska länderna är mycket ojämn, visande
från verklig ökning för Frankrike (till följd
av dess nyförvärv av Elsass-Lothringen) till
80 % nedgång för Ryssland. 4) Att dock de
senaste fem åren visa en relativ ökning av
E :s totala utrikeshandel.
Import Export
1913 1924 1913 1924 1913 1924
Europa 69,34% 61,85% 62,40% 51,12% 65,99% 56,66o/°
E:s självförsörjning. Då en mycket stor
del av E:s befolkning sysselsätter sig med
industri och därmed sammanhängande
produktion och verksamhet, väntar man sig a
priori, att E:s produktion av
livsförnödenheter, jämförd med dess kolossala
konsumtion av motsv. alster, icke kan vara så
stor. En närmare undersökning ger dock vid
handen, att E. producerar större delen av sitt
behov av animaliska och skrymmande
livsmedel samt att underskottet även av sådana
varor som spannmål är förvånansvärt litet.
Jfr tab. här nedan. Tropiska produkter måste
givetvis E. så gott som helt importera. Dessa
äro dock till mindre grad livsmedel (rör-
Totala
utrikeshandeln
Europas import, export och produktion samt under- och överskott av några viktigare livsförnödenheter.
Import i 1,000 ton Export i 1,000 ton Produktion i 1,000 ton Under- och överskott i procent av produktionen
Medeltal 1909—13 1923 Medeltal 1909—13 1923 Medeltal 1909—13 1923 Medeltal 1909—13 1923
Vete 15,737 13,267 8,285 744 37,053 34,333 - 20 % - 36 %
Vetemjöl 1,160 1,969 703 673 — — — —
Råg 1,910 1,965 1,951 1,320 25,100 21,070 + 0,2% - 3 %
Rågmjöl 371 91 352 99 — — — —
Korn 5,809 2,365 5,228 1,318 15,429 14,687 - 4 % - 7 %
Havre 8,069 1,338 2,198 455 28,229 26,577 - 3 % - 3 %
Majs 6,352 5,293 2,557 1,011 15,118 12,318 - 25 % - 35 %
Potatis 1,453 1,120 1,566 1,200 113,836 104,363 + 0,1% + 0,1%
Sockerbetor — — — — 39,831 32,764 — —
Mjölk 170 175 181 241 — — ’ + 0 —
Smör 292 301 260 174 — — 5 % —
Ost 199 216 142 136 — — *- 2 % —
Kött - 1 Uppskattning. — — — — — *- 5 % —
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
