Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Examen - Examen artium - Examensbetyg - Examensnämnd - Examensrätt - Examensvittne - Examen till rättegångsverken - Examinand - Examinera - Ex analogia - Exantem - Exaration - Exark - Exarkat - Exartikulation - exc. - Ex cathedra (Petri) - Excedent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Examen artium—Excedent
1220
skolorna ha i stället under vissa villkor rätt
att utfärda avgångsbetyg från åttonde
klassen, medförande s. k. normalskolekompetens
(se d. o.). I övervakandet och ledningen av
vissa avgångs-e., särskilt studentexamen,
deltaga censorer eller ock ledamöter av, resp,
ombud för Skolöverstyrelsen el. av K. m:t
förordnade examensombud. Vid vissa
avgångsexamina skola särskilt tillkallade s. k.
examensvittnen (se d. o.) närvara. Vid
universiteten och andra högskolor ha e. i allm. ersatts
med successiva tentamina, och själva e. har
blivit en formell prövning av de vitsord den
till e. anmälde fått över sina vid föregående
tentamina ådagalagda kunskaper, resp,
färdigheter. Universitetsexamina i Sverige äro
numera kand.- och lic.-e. inom var och en av
de fyra fakulteterna ävensom fil.
ämbetsexa-men inom fil. och kansliexamen inom jur.
fakulteten. Därjämte finnes en förberedande
universitetsexamen, teol.-fil. e., för inträde i
teol. fakultet. O. W-s.
Exämen aTtium, se Artium.
Examensbetyg, betyg vid examen. Om
huvudgraderna i Sverige av sådana se Betyg,
sp. 165—166. Betygsgraden Admittitur
(»fram-släppes», ehuru ej godkänd; 0 betygsenhet),
till skillnad från Approbatur (»godkännes»;
1 betygsenhet), är numera ej i bruk.
Examensnämnd, nämnd, inför vilken den
muntliga prövningen för studentexamen av
lärjungar från enskild undervisning (s. k.
privatister) äger rum. Se
Studentexamen. O. W-s.
Examensrätt, rätt, som av K. m :t på vissa
villkor tillerkännes enskild läroanstalt, att
anställa examen, motsv. sådan vid en statens
läroanstalt (t. ex. realskol- och
studentexamen), samt vid Stockholms och Göteborgs
högskolor vissa universitetsexamina. O. W-s.
Examensvittne, person, som särskilt
tillkallats att närvara vid en examen. Enl.
gällande stadga skall muntlig prövning i
real-skolexamen anställas i närvaro av minst tre
av vederbörande kommunalstyrelse utsedda e.
Vid muntlig studentexamen skola minst tre e.
närvara; de utses av skolans ef orus.
Examen till rättegångsverken, se H o
v-rä ttsexamen.
Examina’nd (lat. examina/ndus), person, som
undergår el. skall undergå examen.
Examinera (lat. examinäre), förhöra,
anställa examen med; undersöka naturföremål
(för att bestämma dess art). —
Examina-t o r, person, som anställer examen. — E x
a-minatörium, vid univ. o. s. v. anställt
förhör på förut given föreläsningskurs. —
Examination, förhör, prövning.
Ex analo’gia, lat., genom analogi (se d. o.),
enl. de förefintliga likhetspunkterna mellan
två ting.
Exantem, blomstrande utslag på huden,
efflorescens; se Hudutslag. — E x a n t
e-mätisk tyfus, se Fläcktyfus.
Exaratiön (av lat. ex, ur, och aräre, plöja),
glaciärisens eroderande verkan.
Exa’rk (grek. e’xarchos, anförare) var under
romerska kejsartiden först en officerstitel. På
500-talet, då gränsprovinserna kommo i
ständigt krigstillstånd, gavs i Afrika och Italien
förenad civil och militär myndighet åt
bysantinska provinsståthållare, som då fingo
titeln e.; om e. i Ravenna se E x a r k a t.
Inom kyrkan var e. ännu 451 titel för de
senare patriarkerna i Alexandria, Antiokia,
Jerusalem och Konstantinopel. Den bibehölls
för metropoliterna i Efesos, Caesarea och
He-rakleia, upphörde senare även där men har
sedan sporadiskt använts på olika orter och
tider. Då bulgarerna 1870 bildade
nationalkyrka, fick dennas styresman titeln e.; detta
ämbete är sedan 1915 obesatt. T. H-r.*
Exarkät, en exarks förvaltningsområde (jfr
Ex ar k), särskilt de bysantinska besittningar,
som återstodo i Italien efter langobardernas
erövring 568 och voro organiserade under
exarken i Ravenna. Detta e. omfattade mot
slutet av 500-talet Istrien, Venezien och det
egentliga exarkatet, d. v. s. landet kring
Ravenna, samt Kalabrien, Pentapolis, Neapel,
Rom med område och Ligurien. E. minskades
undan för undan genom langobardiska
erövringar, och i flera av de återstående delarna
(t. ex. Neapel, Rom och Venezia) var exarkens
makt mera sken än verklighet. 751 erövrade
langobarderna Ravenna och gjorde därvid slut
på detta e. Stora delar av exarkatet i
vidsträcktare mening erövrades 754 av den
fran-kiske konungen Pippin och överlätos till påven
(se därom Kyrkostaten). Litt.: Diehl,
»Études sur 1’administration byzantine dans
1’exarchat de Ravenne» (1888); v. Schubert,
»Geschichte der christliehen Kirche im
Früh-mittelalter» (1921). T. H-r.*
Exartikulatiön (av lat. ex, från, och
arti’-culus, ledgång), en form av amputation av en
extremitet eller en del därav, varvid man som
slutmoment icke genomsågar benpiporna utan
genomgår en ledgång och sålunda ej behöver
använda såg. (T. R.)
exc., förk. för excellens (se d. o.) och för
excudit (se d. o.).
Ex ca’thedra (P e t r i), lat., »från
lärostolen», »från Petri stol». Enl. den på
Vatikan-konsiliet 18 juli 1870 utfärdade
konstitutionen »Pastor æternus» äger påven, då han
talar »ex cathedra» — d. v. s. under
utövning av sitt värv som alla kristnas herde
och lärare i kraft av sin högsta apostoliska
myndighet fastställer en lära rörande tron
eller sedelivet som bindande för hela kyrkan —,
den ofelbarhet, varmed Frälsaren ville, att
kyrkan i fråga om tros- och sedelärans
bestämmande skulle vara utrustad. Den
hemliga kraften i detta »ex cathedra» ligger
framför allt i dess obestämdhet. T. H-r. (M. Pf.)
Excede’nt (av lat. excédere, överskrida), en
inom återförsäkringen hävdvunnen
beteckning för den del av ansvarigheten på grund.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
