Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exlibris, Bokägarmärke - Ex mandato - Exmoor - Exmouth - Exmouth, Edward - Exner, Franz - Exner, Johan Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Ex mandato—Exner, J. J.
1230
framställningar (vapen, symboler, små
landskapsbilder o. s. v.), vilka blad fästas på
frampärmens insida. Även målade e. ba
tidtals varit i bruk. Alltifrån senare delen av
1400-talet blev genom tyska och nederländska
»formsnidare» bruket av e. alltmera utbrett.
Tyskland var det första land, där e. kommo
i bruk. Något senare följde Frankrike och
England. Det hittills äldsta kända svenska
e. är utfört för Bengt Jönsson Oxenstierna
(i Codex G. K. S. 1209 i Köpenhamns
konge-lige bibi., avb. i G. Rudbecks uppsats »Några
äldre sv. bokägaremärken», i Nord. Tidskr.
för Bok- och Biblioteksväsen 1921); det härrör
från 1440-talet. Intressant är det e., som kom
till användning i Stockholmsfranciskanernas
böcker (se Collijn, »Franciskanernas bibliotek
på Gråmunkeholmen i Stockholm», i Nord.
Tidskr. för Bok- och Bibi.-väsen 1917). Under
1600- och 1700-talet voro e. i kopparstick och
träsnitt vanliga i Sverige. Med 1700-talets
utgång gick intresset för e. väsentligt
tillbaka; först mot slutet av 1800-talet inträdde
ånyo ett uppsving. Mycket av högt estetiskt
värde har (vid sidan av många underhaltiga
alster) under de senaste årtiondena frambragts
på exlibrisproduktionens område i England,
Frankrike, Tyskland och Amerika. Även de
nordiska länderna intaga på detta område en
aktad plats.
Bland utövarna av e.-konsten märkas i
äldre tider Albrecht Dürer, Hans Holbein,
Lucas Cranach m. fl., i senare tid, särskilt
under 1700-talet, många framstående
»vinjet-tister», ss. Boucher, Eisen, Moreau,
Chodo-wiecki m. fl., och i nyaste tid engelsmännen
Walter Crane och Burne-Jones jämte många
andra. Bland Sveriges äldre konstutövare
märkas Akrel, Fehrman, Floding (se bild),
Gillberg, Linnerhjelm, J. F. Martin m. fl., och
även i våra dagar ägna sig många framstående
tecknare och etsare åt denna konstart. De
flesta större offentliga bibliotek äga numera
mer el. mindre omfattande samlingar av e.
Även Kungl. bibi, i Stockholm äger en
betydande sådan.
Många föreningar och litterära organ för
främjande av detta slags konst finnas i olika
länder (i bl. a. England, Frankrike och
Tyskland). Dessutom finnas i alla kulturländer
särskilda tidskrifter för detta fack. Även
historiskt har exlibrissaken blivit behandlad
i en mängd arbeten, många av högt värde.
Ur den rika litt. må anföras: C. M.
Car-lander, »Svenska bibliotek och ex-libris» (3
bd, 1889—94; ny utvidgad uppl., 4 dir i 6
bd, 1904); F. Warnecke, »Die deutschen
Bü-cherzeichen vou ihrem Ursprunge bis zur
Gegenwart» (1890) och »Bücherzeichen des
XV. und XVI. Jahrhunderts» (1894); G. A
Seyler, »Illustriertes Handbuch der
Ex-Libris-Kunde» (1895); W. Hamilton, »French book
plates» (1896); E. de Budan, »Bibliographie
des Ex-Libris» (2:a uppl. 1906). På sv. märkas
bl. a. flera arbeten av Arthur Sjögren, t. ex.
Ord, som saknas under
»Sv. kungl. och furstliga bokägaremärken»
(1915), »Svenska e. förtecknade och utgivna»,
bd 1, »Svenska topografiska e.» (1915; ej
avslutat) m. fl. Sjögren har även utgivit Svensk
Exlibris-Tidskrift (årg. 1—7, 1911—17). R. G.*
Ex mandäto, lat., enligt uppdrag.
Exmoor [e’ksmoe], bergstrakt i s. v.
England, s. om Bristolkanalen; når i Dunkery
beacon 520 m ö. h. E. var fordom skogrikt
(E. förest), upptages nu av betesmarker, hedar
och mossar. Avvattnas genom Exe (se d. o.).
Exmouth [e’ksmåup], stad och badort i eng.
grevsk. Devonshire, vid mynningen av floden
Exe; 13,614 inv. (1921).
Exmouth [e’ksmaup], Edward P e 11 e w,
viscount E., engelsk amiral (1757—1833). Vann
först under nordamerikanska frihetskriget och
sedan under revolutionskrigen mot Frankrike
rykte genom många djärva bragder. Han fick
1793 knightvärdighet och blev 1796 baronet
(sir Edward Pellew). Befordrad till
konter-amiral 1804, var han 1804—09 högste
befälhavare över den i Indien stationerade flottan.
1814 blev han pär (baron E.) och sändes 1816
med en eskader till Alger. E. krävde av dejen
omedelbar försäkran om slaveriets
avskaffande, och vid dennes vägran bombarderades
Alger, varvid dejens flotta och arsenal
uppbrändes samt batterierna och en stor del av
staden förstördes (27—29 aug.). Dejen
nödgades gå in på segrarens villkor, och mer än
3,000 kristna slavar, mest spanjorer och
italienare, befriades. För denna bragd belönades
E. med bl. a. viscountvärdighet. Kort före sin
död blev han viceamiral. V. S-g.
E’xner, Franz, österrikisk filosof (1802—
53). Blev 1832 prof, i Prag och 1848
ministe-rialråd i österrikiska
undervisningsministeriet. E. var anhängare till Herbarts filosofi
och lät dennes pedagogiska grundtankar bli
bestämmande vid organisationen av
gymnasierna och realskolorna i Österrike. Han
utgav bl. a. Ȇber Nominalismus und
Realismus» (1842) och »Die Psychologie der
Hegel-schen Schule» (2 h., 1843—44). C. H-m.
E’xner, Johan Julius, dansk målare
(1825—1910). Ägnade sig, påverkad av Höyens
»Den lilla konvalescenten.» Målning av J, J, Exner.
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
