Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Exner, S__Exorcism
1232
krav på nationellt innehåll i konsten, åt
framställning av danskt bondeliv. Han blev
en av sin tids mest representativa företrädare
för vad man kallat »dagligstuekunst» och
vann i sitt hemland en rent av enastående
popularitet. Med godmodig uppfattning och
kärleksfull karakteristik av typerna
framställde han i den Eckersbergska traditionens
minutiösa behandlingssätt sådana motiv som
»Gille hos en bonde på Amager», »Blindbock»,
»Söndagsbesök hos morfar», »Kärlekssorg»,
»Den lilla konvalescenten» men även så
kärnfulla karaktärsfigurer som »Amagergumma,
som räknar sina pengar». Efter en resa i
Sverige målade han bl. a. »Söndag utanför
Leksands kyrka». Frånräknat ett kort besök
i Italien, var han bofast i hemlandet,
verksam även som lärare vid akademien i
Köpenhamn; fick 1876 professors titel. Väl
representerad där i konstmuseet och Hirschsprungs
museum. G-g N.
E’xner, S i e g m u nd, österrikisk fysiolog
(1846—1926). Blev 1875 e. o. och 1891 ord.
prof, i fysiologi i Wien. Bland E:s arbeten
märkas »Untersuchungen über die
Localisa-tion der Functionen in der Grosshirnrinde des
Menschen» (1881), »Die Physiologie der
facet-tirten Augen von Krebsen und Insecten» (1891)
och »Entwurf zu einer physiologischen
Erklä-rung der psychischen Erscheinungen» (1894).
I förening med Gad utgav E. 1887—93
Zent-ralblatt für Physiologie. R. T-dt.*
Exoa’sci, se Biåssvampar.
Exobasldium, ett till hattsvamparna
(Hy-menomycetes) bland basidiomyceterna hörande
svampsläkte; se Lingonsvulst.
Exocoetus [-sè’tus], se Flygfiskar.
Exod., förk. för Exodus (se d. o.).
Exode’rmis, bot., det yttersta cellskiktet i
rötternas bark; se Växtanatomi.
Exo’dium, lat., avslutning, utgång. Hos
romarna ett muntert efterspel på teatern
(liksom hos grekerna ett satyrspel vanl. följde
efter tragedierna). Som e. brukades i äldre
tider sa’turae (uppsluppna farser), senare
atel-laner och mimer.
E’xodus, lat. (grek. e’xodos), utgång, uttåg;
benämning på 2:a Mose bok, som beskriver
Israels barns utvandring ur Egypten. Boken
innehåller berättelser 1) om Israels befrielse
från träldomen i Egypten; 2) om Israels tåg
genom öknen till Sinai och förbundet där
mellan Gud och Israel samt i anslutning
därtill en grundläggande lagstiftning (Dekalogen
och Förbundsboken, kap. 20—23); 3) om nya
förordningar från Gud till Mose. Jfr P e n
tåte u k e n. (S. H-r.)
Ex offi’cio, lat., på ämbetets vägnar.
Exogaml (av grek. e’xo, utom, och ga’mos,
giftermål), det förhållande, att människor,
tillhörande viss grupp, vanl. klanen (se d. o.),
måste söka gifte utanför denna. Motsatsen
kallas endogami. E. och endogami kunna
finnas hos samma folk, ity att exogama
grupper tillsammans utgöra en endogam enhet.
Utpräglad e. och endogami uppträda framför
allt hos naturfolken. Jfr Totemism. Rbg.
Exogen, Exogena krafter, utifrån, från
atmosfären etc., på jordens yta verkande krafter,
vilkas arbete yttrar sig i utplånande av
ojämnheter, d. v. s. utjämnande av jordskorpans
relief. Motsats: e n d o g è n. K. A. G.
Exogo’nium, bot., se Jalaparot.
Exogyra, zool., se Ostron.
Exoka’rp, bot., se Frukt.
ExophthaJmus, lat. (av grek, ofthalmo’8, öga.),
framskjutning av ögongloben. Denna åkomma,
som endast i sällsynta undantagsfall beror på
förstoring av själva ögat, förorsakas i regel
därav, att de bakomliggande vävnaderna i
ögonhålan förändras och kräva större
utrymme, varvid ögat skjutes fram och synes
»större» genom ögonlocksspringans vidgning.
Bland sjukdomsorsaker må nämnas
inflammationer av skilda slag, inkl, varbildning,
svulster, Basedowska sjukdomen m. m.
Behandlingen är antingen medicinsk el.
kirur-gisk; i det senare fallet måste ögat stundom
uttagas. K. G. P-n.
Exorbita’nt, gränslös, starkt överdriven.
ExorcEsm (grek. exorkismo’s), besvärjelse,
framför allt besvärjelse och utdrivande av
onda andar, en för primitiv religiositet
utmärkande företeelse, som riktar sig mot de
andar och demoner, som tros ha »besatt» en
människa och i eller genom henne anstifta
olyckor. Den primitiva läkekonsten består
till stor del i fördrivande av de demoner,
som anses förorsaka sjukdomen. Denna
uppfattning delades av judarna på Jesu tid
och avspeglas i evangeliernas skildringar av
Jesu helbrägdagörelser samt i den övriga
ny-testamentliga litteraturen. Särskilda e x o
r-cister funnos (jfr Apg. 19: 3).
Uppfattningen, att hedningarnas gudar vore demoner,
överflyttade e. till det religiöst-etiska
området. Så kom e. till användning vid
hedningars dop, först i nordafrikanska kyrkan
på 200-talet. Härifrån övergick seden till
de kristnas dop, särskilt barndopet, och
förbands med åtskilliga ceremonier. I katolska
kyrkan ha dessa genom »Rituale romanum»
(1614) inskränkts till själva e. — De
schweiziska reformatorerna avskaffade e., medan
Luther upptog den i »Taufbüchlein» (1523)
och i dess förkortade uppl. (1526). Så kom
den in i alla luterska kyrkoordningar och
försvarades hårdnackat av de luterska teologerna
(»exorcistiska striden», 1550—51). Under
inflytande av upplysningstidens kritik
avskaffades e. rätt allmänt vid 1700-talets slut.
I Preussen försvann sista återstoden först i
1895 års agenda. — I Sverige behöllo Olaus
Petri och 1614 års handbok e. Efter
åtskilligt vacklande under 1600-talet borttogs e.
definitivt genom 1811 års kyrkohandbok. En
rest finns kvar i det ännu gällande
dopformulärets ord: »uttage dig från mörkrets
väldighet». Litt.: Fr. Dölger, »Der Exorcismus im
altchristlichen Taufritual» (1909). A. G-w.
Ord, som saknas under
E, torde sökas nnder Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
