Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabritius, Ludvig - Fabrizio, Girolamo - Fabula - Fabula palliata - Fabula togata - Fabulera - Fabulering - Fabulist, Fabulös - Fabvier, Charles - Facchino - Faccio, Franco - Face - Facetier - Facett, Facettera - Fachingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Fabrizio—Fachingen
1278
1697 sändes han, medförande notifikation om
tronskiftet i Sverige, till Ryssland, där han
ock hade att komma danskarnas stämplingar
på spåren, och till Persien. En gesant sändes
jämte en del köpmän
därifrån men
fängslades 1700 i Ryssland,
och det stora nordiska
kriget gjorde slut på
den begynta
svenskpersiska samfärdseln.
F., som lyckligt
hemkom s. å., brukades vid
ett par tillfällen under
krigets tidigare del
som budbärare
mellan konungen och
hemlandet. Av F. finnas
några självbiografiska anteckningar
(förvarade i Riksarkivet), vilka ligga till grund
för J. Kempes »Ludwich Fabritii lefwerne»
(1762). H.B-n.
Fabri’zio, Girolamo, italiensk anatom
(1537—1619), av samtiden även kallad H i
e-r o n y m u s Fabricius ab A q u a p e
n-d e n t e. var lärjunge till Falloppio (se d. o.)
och efterträdde honom
1565 som prof, i
Pa-dova. F. var en av sin
tids främsta biologer
och den siste av de
stora italienska
ana-tomerna från
1500-talet. Han upptog och
tillämpade
målmedvetet den jämförande
forskningsmetod, som
sedan Aristoteles’ tid
legat nere. Vid
studiet av
fosterutveck
lingen hos ryggradsdjur, fåglar, däggdjur,
kräldjur och hajar upptäckte han en mängd
fakta av grundläggande betydelse. F. utförde
jämförande undersökningar över djurens
rörelser och läten samt upptog i samband med dessa
frågan om djurens själsliv. Ryktbarast är
hans experimentella och anatomiska studie
över venklaffarna, vilken han likväl ej
förmådde utnyttja mot den gällande
blodkärls-teorien; det gjorde i stället hans främste
lärjunge, Harvey (se d. o.). F. var en framstående
kirurg och utmärkt läkare. Hans »Opera
omnia» ha flera gånger omtryckts. E-k N-d.
Fäbula, lat., fabel, berättelse, saga,
historia. — F. d o’c e t, fabeln lär, historien
innebär (jfr Fabel 1). — Fabulera,
hopfanti-sera, uppdikta; uppfinna ett händelseförlopp
i ett diktverk. — F a b u 1 i’s t, fabelförfattare.
— Fabulos, sagolik, otrolig, uppdiktad.
Fäbula palliäta, lat. (av pa’llium, grekisk
mantel), fornromerskt lustspel, där ämne,
plats och personer äro grekiska, t. ex.
Plau-tus’ och Terentius’ stycken. Bland typerna
märkes »den listige slaven», som ej förekom
i fabula togata (av to’ga, romersk
man
tel), det nationellt romerska lustspelet med
bilder ur italienska folklivet. Jfr Af ranius
och Praetexta. H. Sgn.
Fäbula togäta, lat., se Fabula palliata.
Fabulera, se F a b u 1 a.
Fabulering (jfr F a b u 1 a). 1. Disposition
av handlingen (»fabeln») i ett dramatiskt eller
episkt diktverk.
2. (Med.) F. el. Konfabulering,
berättande av fullständigt uppdiktade historier,
som den sjuke tror sig ha upplevat.
Fabuli’st, Fabulos, se F a b u 1 a.
Fabvier [favie’], Charles, baron, fransk
militär (1782—1855). Kämpade på olika
fronter i Napoleonskrigen, blev överste 1813,
utmärkte sig under fälttågen i Sachsen 1813 och
i Frankrike 1814. Som
marskalk Marmonts
adjutanter
undertecknade F. och Denis de
Danrémont Paris’
kapitulation 1814. 1823
begav han sig till
Grekland, tog verksam
del i striderna mot
turkarna men kunde
icke draga jämnt med
de andra
befälhavarna. Han återvände
1828 till Frankrike,
var 1828—29 medl. av en fransk
militärexpedition till Morea, omorganiserade där
den grekiska milisen och förblev alltjämt en
varm vän av grekerna. Efter julirevolutionen
(1830) var F. en kort tid befälhavare i Paris,
blev 1839 generallöjtnant och 1845 pär. Efter
februarirevolutionen (1848) var han en kort
tid ambassadör i Konstantinopel. Sitt fälttåg
i Frankrike 1814 skildrade han i »Journal des
opérations du sixième corps pendant la
cam-pagne de 1814 en France» (1819). Biogr. av
A. Debidour (1904). (A. A-t.)
Facchino [-ki’nå], it., bärare, stadsbud.
Faccio [faT/å], F r a n c o, italiensk
tonsättare (1840—91). Slöt sig till
Wagnerrikt-ningen och skrev flera operor; framträdde i
övrigt mest som pedagog
(kompositionspro-fessor vid konservatoriet i Milano) och
dirigent (kapellmästare vid Scalateatern). T. N.
Face [fas], fr., ansikte, fas. Jfr En f a c e.
Facétier (lat. facètiae), lustiga infall,
kvickheter. Som litterära produkter framträdde f.
i synnerhet på 1400- och 1500-talet i form av
små anekdotiska skämtberättelser, oftast med
skabröst eller satiriskt innehåll. Samlingar
av dylika utgåvos av bl. a. italienaren Poggio
Bracciolini (1470; flera uppl.) och tysken H.
Bebel (1506; flera uppl.). I Sverige utkom
1641 »Mich. Lindneri Facetiæ, Thet är
Tijdh-Fördrijff». (O. W-n.)
Face’tt, Facettéra, se Fasett.
Fa’chingen, by i preuss. prov.
Hessen-Nas-sau, på Lahns vänstra strand. Källor med
mineralvatten, vilket drickes som bordsdryck
men även mot gikt, njurlidande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
