Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabrikslagstiftning - Fabriksmärke, Fabriksstämpel - Fabrikör - Fabritius, släkter - Fabritius, Carel - Fabritius, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Fabriksmärke—Fabritius
1276
tagna inom fabriker, där de sysselsattes 10, ja,
ända till 14 tim. om dagen, varigenom deras
hälsa led och skolgången eftersattes. Riksdagen
hemställde om utarbetande av en författning
ang. barns och yngre personers användning
i fabriks- och hantverksarbete samt om
statlig tillsyn över dessa föreskrifters efterlevnad.
1881 utfärdades en förordning om
minderårigas antagande i fabrik, hantverk och
annan hantering, men på grund av motstånd
från industriens sida uppsköts
ikraftträdandet till juni 1882, varjämte sågverks- och
bräd-gårdsrörelse helt och bergverksindustrien i de
viktigaste delarna fritogos från tillämpningen.
En under tiden tillsatt
arbetarförsäkrings-kommitté uppvisade, dels att ett betydande
antal olycksfall inträffade inom den
egentliga industrien, dels att i ett avsevärt antal
arbetslokaler varje anordning för luftväxling
saknades och en ur hygienisk synpunkt
synnerligen ogynnsam temperatur var rådande o. s. v.
Kommittén fann då av nöden, att, oavsett
vad i hälsovårdsstadga eller eljest funnes
föreskrivet, erforderliga bestämmelser utfärdades
för att skydda arbetarnas liv och hälsa och
att efterlevnaden av dessa bestämmelser
övervakades av för ändamålet av konungen
förordnade män, yrkesinspektörer. Kommitténs
förslag resulterade i 1889 års lag ang. skydd
mot yrkesfara, Sveriges första verkliga
arbe-tarskyddslagstiftning.
I samband med uttalade önskemål av
internationella arbetarskyddskonferensen i
Berlin 1890 tillsattes i Sverige en kommitté för
revidering av gällande bestämmelser om
barnarbete. I huvudsaklig överensstämmelse med
kommitténs förslag antog 1900 års riksdag en
lag om minderårigas och kvinnors användning
till arbete i industriellt yrke, övervakandet
uppdrogs åt yrkesinspektionen, vars
arbetskrafter samtidigt förstärktes.
Vid riksdagarna 1902 och 1903 hade
behovet av ändringar i gällande
arbetarskydds-lagstiftning påvisats, och med anledning därav
tillsatte K. m:t 1905 den s. k.
yrkesfarekom-mittén med uppdrag att utreda berörda
förhållanden och framlägga förslag i ämnet.
Kommittén avgav sitt betänkande 1909,
vilket efter prövning och omarbetning förelädes
riksdagen, där det med smärre jämkningar
antogs, varpå K. m:t 1912 utfärdade »Lag om
arbetarskydd», som alltjämt gäller. I
samband därmed omorganiserades
yrkesinspektionen (se Yrkesinspektion).
I enlighet med ingångna internationella
överenskommelser utfärdades i Sverige 1909
års lag om förbud för kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag
och 1920 en förordning med förbud mot
tillverkning av tändstickor, i vilkas tändsats vit
fosfor ingår. Redan 1896 hade utfärdats en
förordning om försiktighetsmått mot
käkbens-brand (fosfornekros) bland arbetare i
tändsticksfabriker och 1900 förbud mot införsel
eller försäljning av fosfortändstickor.
Efter världskriget och tillkomsten av
Internationella arbetsbyrån i Genève ha nya
initiativ tagits. Vid internationella
konferenser i Washington, Genève m. fl. ställen ha
rekommendationer rörande viss lagstiftning
samt utarbetade konventioner framlagts. Som
en följd av dessa kunna anses den svenska
lagen av 1919 om arbetstidens begränsning,
vilken var provisorisk och förnyats med vissa
modifikationer 1921, 1923 och 1926, vidare lag
om begränsning av tiden för bageri- och
konditoriarbete (även provisorisk och förnyad
senast 1926) samt lag om arbetstiden på svenska
fartyg av 1919, med ändringar senast 1926.
Om hithörande lagars huvudsakliga innehål)
se Arbetarskydd, Arbetarskydd
s-lagstiftning, Kvinnors
nattarbete, Minderårig, Yrkesfara, Y
r-keshygien, Yrkesinspektion och
Åttatimmarsdag. Est.
Fabriksmärke, Fabriksstämpel, se K o
n-trollstämpling och Varumärke.
Fabrikör, se Fabrik och
Fabrikslagstiftning.
Fabritius [-ri’tsius]. Flera släkter F., av
olika ursprung, ha haft bemärkta medl. i
Finland. Löjtnant August Johan F. (1844
—1915) var en känd järnvägsman och en av
stenografiens första och främsta målsmän i
landet. Hans bror E rnst Fredrik F. (1842
—99) var framstående jordbrukare samt
talangfull violinist och kompositör. Dennes
söner äro redaktör E rnst Alm ar F. (f. 1874),
som spelat en framträdande roll i det aktiva
motståndsarbetet mot Ryssland, och Harald
August F. (f. 1877), som 1913 blev docent
i neurologi och 1925 prof, i psykiatri vid
Helsingfors univ. H. E. P.
Fabritius [-ri’tsius], C a r e 1, holländsk
porträtt- och interiörmålare (omkr. 1620—54).
Man känner endast ett fåtal målningar (bl. a.
i museerna i Amsterdam, Haag, Schwerin),
som säkert äro utförda av F. De visa, att han
var en personlig begåvning, men bestyrka ock
en arkivalisk uppgift, att F. varit lärjunge
hos Rembrandt. Huvudsaki. verksam i
Amsterdam och Delft, var F. en tid prinsens av
Oranien hovmålare. E. L-k.
Fabritius [-ri’tsius], Ludvig, diplomat i
svensk tjänst (1648—1729), av holländsk börd.
Trädde i början av 1660-talet i rysk
krigstjänst, upplevde under Stenko Razins uppror
en mångfald äventyr, gjordes till slav men
friköptes och uppehöll sig någon tid i
Persien. Han blev sedan i Ryssland
överstelöjtnant men tog avsked 1677 och begav sig till
Sverige. Hans kännedom om orienten kom
här till användning vid försöken att anknyta
direkta handelsförbindelser med Persien, dit
han tre gånger reste. Första färden skedde
med kungligt uppdrag, ehuru på egen
bekostnad, 1679—82. Han återvände dit 1683, denna
gång som envoyé, och lyckades trots ryska
stämplingar bringa ett antal köpmän till
Sverige. Efter hemkomsten 1687 blev han adlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
