Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader vår (Herrens bön) - Fadäs - Faeces - Fællesforfatning - Faenza - Faesulae - Faëton (mytologi) - Faeton (åkdon) - Fafner - Fáfnismál - Fag - Fagaceae, Cupuliferae, Fagacéer - Fagel, släkt - Fagerberg, Carl Vilhelm - Fagerdala (Fagradal) - Fagered - Fagerhult (Småland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Fader vår—-Fagerhult
18
Fader vår (Herrens bön) finnes
upptecknad såväl bos Matteus (6: 9—13) som
hos Lukas (11: 2—4), ett bevis för att den
redan stått i den äldre, till grund för de båda
evangelierna liggande talkällan. Hos Lukas
synes den ursprungligare formen föreligga.
Formen hos Matteus är fylligare, anpassad efter
det liturgiska behovet. Därur torde särskilt
den s. k. doxologien: »Ty riket är ditt» etc.,
som saknas i de äldsta och bästa
handskrifterna, ha framgått. Första säkra uppgiften
om F:s användning som församlingsbon finnes
i Didache 8: 2 (från år 90 till 150). M. Pf.
Fadas (fr. fadaise), dumhet, platthet.
Faè’ces, lat., se Exkrementer.
Fællesforfatning, da., helstatsförfattning;
se Danmark, sp. 472.
Faenza [faä’ntsa], stad i ital. prov.
Ra-venna (Emilien), vid Lamone, 30 km s. v. om
staden Ravenna; 22,469 inv. (1921; som
kommun 43,101 inv.). Berömt för sina
majolika-arbeten, av fransmännen efter F. kallade
fayence, fajans (se d. o.).
Faè’sulae, lat. namn på staden Fiesole.
Fa’eton (grek. Fae’thon, lat. Pha’ethon; eg.
»den lysande, glänsande»), grek, myt., hos
Ho-meros binamn för solguden Helios, hos senare
skalder namnet på en son till denne och
okea-niden Klymene. Hans enträgna böner bevekte
Helios att för en dag låta honom köra solens
vagn. F. förmådde ej tygla hästarna utan
kom för nära jorden; då denna var nära att
uppbrännas, nedstörtades F. av Zeus’
ljungeld i floden Eridanos. A. M. A.*
Fäeton (fr. phaéton), lätt, elegant fyrhjuligt
åkdon, med ett högre, sufflettförsett framsäte
för den körande och ett lägre baksäte för
medföljande »groom»; även benämning på
öppet, fyrsitsigt automobilkarosseri. G. H-r.
Fafner, nord, myt., se F a v n e r.
Fäfnismål, ett i nutida Eddaupplagor vanl.
förekommande namn på en del av hjältesagan
om Sigurd i den äldre Eddan. F. består av
dels prosastycken, dels strofer i lioöahättr och
fornyröislag. Det börjar med ett samtal
mellan Sigurd och den av honom dödligt sårade
draken Favner (se d. o.). Sedan följer ett
samtal mellan Sigurd och Favners broder
dvärgen Regin. Slutet utgöres av de råd
Sigurd får av några fåglar. Diktfragmenten i
F., som innehålla enskilda poetiskt
högtstå
ende strofer, tillhöra den yngre
hjältediktningen (möjl. från 900-talets slut). (E. W-én.)
Fag [fäg], eng., se F a g g i n g.
Fagäceae, Cupuliferae, Fagacéer,
växtfamilj bland koripetalerna, till vilka
även familjen Betulaceae hör. Den utmärkes
av att blomställningarna sitta i bladvecken på
årsskotten och därför ej framträda förrän vid
lövsprickningen. Fruktämnet är vanl.
3-rum-migt, med 2 fröämnen i varje rum. Frukterna
äro nötter, sittande ensamma el. 2—3
tillsammans inom en fruktskål. Familjen innefattar
släktena Fagus (bok), Quercus (ek), Castanea
(kastanje), Pasania och Nothofagus, med tills,
omkr. 400 arter, träd el. buskar med ofta
övervintrande blad och snart avfallande
stip-ler. Mest förekommer den inom n.
halvklotets tempererade och varma länder. Många
fagacéer äro skogbildande och lämna
värdefullt virke. Fossila fagacéer ha anträffats
redan i kritavlagringar. (Jfr Bok, Ek och
Kastanjeträd.) G. M-e.
Fägel, nederländsk släkt. Casper F. (1634
—88) blev rådspensionär efter J. De Witt
1672, bidrog till freden i Nijmegen 1678 och
Vilhelm III:s upphöjande på Englands tron.
C. F :s brorson baron Frangois N i c
o-laas F. (1655—1718) tog lysande del i
spanska tronföljdskriget, från 1704 som
fältmarskalk, och medverkade bl. a. vid Ostendes
intagande 1706. En annan släktmedlem, baron
H end rik F. (1765—1838), genomdrev under
en beskickning till London 1788 förbund
mellan Nederländerna, England och Preussen samt
var 1813—24 sändebud i London. B. H-d.
Fagerberg, Carl Vilhelm, skulptör (f.
1878 3/n). Studerade vid Konstakademien 1903
—06 och som stipendiat 1906—09 i Paris. F.
har utövat en alsterrik och mångsidig
verksamhet, som sträckt sig från porträttskulptur
(konstnärens fader, Albert Engström, Zorn)
till motiv ur modernt idrottsliv
(»Spjutkastare», »Marathonlöpare» m. fl.; även
idrotts-pris, såsom statyetter, plaketter, medaljer),
dekorativ skulptur, djurbilder (»Lokatt» i
granit i Johannes folkskola, »Björnar» vid
Riksmuseum, »Björn i sax», »Tigerhane», »Hind»
o. a.), genreskulptur (»På nattåget»,
»Förlista»), gravmonument, fontängrupp m. m. Se
bild sp. 19. G-gN.
Fagerdala (F a g r a d a 1), by i Kronobergs
län, Hinneryds socken, nära Hallands gräns,
historiskt bekant genom det möte, som
konung Birger Magnusson där hade sommaren
1304 med konung Erik Menved i Danmark
och ett stort antal svenska stormän. (S. T-g.)
Fagered, se Fagerred.
Fagerhult, socken i inre Småland,
Handbörds härad, Kalmar län, invid v.
länsgrän-sen; 201,22 kvkm, 2,436 inv. (1927). Är en
trakt av sjöar, stora skogar och enstaka
klintar. 1,701 har åker, 14,956 har skogs- och
hag-mark. Kyrkan nära sjön Välen (183 m ö. h.).
I s. Björkshults glasbruk. Pastorat i Växjö
stift, Handbörds kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
