Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fagervik - Fagging - Faggorna - Faggot, Jacob - Fagnano, Giulio Carlo de’ Toschi di - Fagniez, Gustave - Fagocyter - Fagocytos - Fagopyrism, Bovetesjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Fagging—Fagopyrism
24
J. L. Desprez. Rikhaltigt bibliotek från
1700-och 1800-talet. C. J. L. Almquist vistades
tid-tals 1814—17 på F. som informator för frih.
Fridolf Hisinger. — Godsets förste kände
ägare var brukspatronen Carl Bildsten, en
om bergshanteringen i Finland högt
förtjänt man, vilken 1646 grundade F:s
järnbruk, som under de två följ, århundradena
intog en ledande ställning inom Finlands
järnindustri men numera är nedlagt. Det
förvärvades 1722 av Mikael Hising, ärvdes av
sonen bergsrådet Johan Hising (1770 adlad
Hisinger) och har sedan dess tillhört dennes
ätt. Sedan 1904 besittes godset av frih. E.
Hisingers arvingar. W. P.-G.
Fagging [fä’gip], gammalt bruk i eng.
skolor, att en yngre elev (fag) står i ett visst
tjänsteförhållande till en äldre (fag master)
men å andra sidan åtnjuter dennes skydd och
hjälp. Jfr T. Hughes, »Tom Brown’s
school-days» (1857; sv. övers., 3:e uppl., 1916).
Faggorna (trol. en diminutiv- el.
intensivbildning med bet. något hopbuntat, bylte), i
uttrycken »ha (bära) i f.», ha förkänningar
av, »vara i f.», vara nära.
Fa’ggot, Jacob, lantmäteridirektör,
storskiftets upphovsman (1699 13/3—1777 28/2).
Efter studier vid Uppsala univ. och tjänstgöring
i Bergskollegium (1721—26) blev F. ingenjör
vid lantmäterikontoret
1726 och chef
(överdirektör) 1747. Han var
outtröttligt verksam
för reformer inom
detta ämbetsverks
område. På hans förslag
utfärdades förordningar
1733 och 1737 om mått
och vikt, varigenom
större reda infördes i
dessa förut mycket
växlande storheter, utan
att dock hans yrkande
på för alla orter och alla varor gemensamma
mått och vikter förverkligades. Likaså
tillskri-ves honom förtjänsten av att lantmäteriet 1734
började utge kartor. F:s skrift om »Svenska
landtbrukets hinder och hjelp» (1746)
föranledde hans insättande i en kommission,
som tillsattes för att föreslå medel till
Finlands ekonomiska upphjälpande efter kriget
med Ryssland. I kommissionens betänkande
framhölls som en första, grundläggande
angelägenhet, att landets fysiska natur bleve
undersökt. En sådan undersökning genom
lantmätare börjades 1747, varmed följde
uppgörande av planer för strömrensningar,
torrläggning och nybyggens anläggande samt
sammanförande av varje egendoms förut i byns
samfälliga ägor blandade små ägoskiften till
ett eller några få stora skiften, varigenom en
bättre brukning av jorden möjliggjordes. För
denna sistnämnda reforms genomförande även
i huvudlandet verkade F. med sådan
framgång, att en förordn. av 1 mars 1749
utfärda
des, vari lantmätarna ålades att verka för
att de små skiftena måtte sammanföras till
så få storskiften som möjligt. Ett betänkande
av F. 1755, »Om allmänna tillståndets
sjukdom och bot», vari vikten av storskiften på
ett övertygande sätt framhölls, föranledde
utfärdandet 5 april 1757 av den förordn., som
utan villkor gav varje delägare i
jordsamfäl-lighet rätt att få sin jordegendom
sammanförd i storskifte och som blev
grundförfattning för denna nya skiftesform (se Skift e).
F. utgav flera skrifter i ekonomiska
ämnen. Led. av Vet.-akad. 1739 och dess
sekreterare 1741—44. H. J. Dft.
Fagnano [fanja’nå], Giulio Carlo de’
Toschi di F., italiensk matematiker (1682
—1766). Uppnådde flera värdefulla resultat
bl. a. rörande båglängder hos ellipser,
varigenom han på sätt och vis gav uppslaget till
teorien för de elliptiska funktionerna. T. B.
Fagniez [fanje’], G u s t a v e, fransk
historiker (f. 1842), arkivarie i Archives nationales
i Paris. F. har bl. a. skrivit »Le père Joseph
et Richelieu, 1577—1638» (2 bd, 1894), hans
förnämsta arbete, och »L’économie sociale de
la France sous Henri IV, 1589—1610» (1897)
samt med hist. inl. utgivit den värdefulla
källsamlingen »Documents relatifs ä 1’histoire
de 1’industrie et du commerce en France» (2
bd, 1898—1900).
Fagocyter, namn, givet av Hija Metjnikov
(se d. o.) åt sådana celler, som ha förmågan
att upptaga fasta beståndsdelar, ss.
närings-partiklar och bakterier, och att, där så ske
kan, smälta dessa.
Fagocytös, den verksamhet, som utövas av
fagocyter (se d. o.). Av särskilt intresse är
den f., som utövas av de vita blodkropparna
enligt den av I. Metjnikov grundade
fagocytos-läran. Dessa upptaga bakterier, döda och smälta
dessa (se Blod, sp. 536 och fig. 8) samt bidraga
så att skydda kroppen mot inträngande
mikroorganismer. Särskilda ämnen, de s. k.
opso-ninerna, sensibilisera bakterierna, så att de
lättare upptagas av de vita blodkropparna.
Sannolikt förmå även andra celler, t. ex.
kärlens epitel, endotelet, upptaga
mikroorganismer och oskadliggöra dessa. Se vidare I
m-m u n i t e t.
F. kan spela en roll även vid
näringsupp-tagandet hos lägre djur samt vid
tillbaka-bildning av organ, ss. vid insekters,
tagghu-dingars, sjöpungars och groddjurs förvandling,
då larvala bildningar nedbrytas.
Sönderfalls-produkterna upptagas då av fagocyter.
Detsamma är fallet med döda celler och
vävnader i kroppen. J. R-m.
FagopyrFsm, Bovetesjuka, en
förgift-ningssjukdom, som angriper vissa husdjur (får
och svin, mera sällan getter, nötboskap och
hästar) efter förtärande av bovete (se d. o.;
Fagopyrum esculentum). Orsaken anses vara
ett i bovete förekommande fluorescerande
färgämne, fluorofyll, som, upptaget i
blodet, ökar hudens känslighet för solstrålarna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
