Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fala - Falaise - Falaises - Falan - Falander, Ida Amanda Maria - Falander, Sven Haquin - Falang - Falangen - Falangstär - Falaris - Falascha - Falb, Rudolf - Falbe-Hansen, Ida - Falbe-Hansen, Vigand Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Falaise—Falbe-Hansen
46
är ack. bestämd form, Falsterbo) en
avledning av f. A. Lbd.
Falaise [fala’z], stad i fr. dep. Calvados
(Normandie), vid Ante; 5,589 inv. (1921).
Ruiner av ett slott, där hertigarna av Normandie
ofta plägade residera och där Vilhelm
Erövra-ren föddes (1027).
Falaises [falä’z], fr., plur. av falaise, branta
kalkbergskuster i n. Frankrike, särskilt
mellan Havre och Boulogne; även andra branta
kustbildningar.
Falan, se Fala och F albygden.
Falander, Ida Amanda Maria,
xylo-graf (1842—1927). Studerade vid
Konstakademien samt för E. Skill och i London. Blev en
skicklig träsniderska, utförde bl. a. en mängd
bilder för Ny Illustrerad Tidning. G-gN.
Falander, Sven H a q u i n, veterinär (1734
—1811). Studerade sedan 1761 i Uppsala
medicin och 1763—65 jämte P. Hernqvist (se
d. o.) veterinärvetenskap under Bourgelat i
Lyon. Hemkommen undergick han examen
inför Collegium medicum, sysslade därpå antagl.
som privatveterinär och torde någon tid ha
biträtt Hernqvist. F. utgav bl. a. »Korta
anmärkningar öfver den nyligen utgifna
boskap smedecine: samt om herr baron Sinds
konst at väl inrätta betsel» (1774). S-g.*
Fala’ng (grek. fa’lanx, lat. pha’lanx), i de
gamla grekiska härarna urspr. varje i djup
uppställning ordnad slaghop utan avseende på
dess sammansättning i övrigt. Sedermera
nyttjades benämningen endast för den
tung-rustade och till fots stridande slaglinjen.
Ryktbarast blev den av Filip II på 300-talet
f. Kr. uppfunna och av Alexander den store
fulländade makedoniska falangen,
vilken under de närmast följ, århundradena
mestadels gav utslaget i drabbningarna. Det
karakteristiska vapnet var den långa
makedoniska lansen (sarissa), som på Alexander den
stores tid var 12 fot (5,5 m) lång och hölls
med båda händerna. F:s djup var stundom
blott 8, vanl. 16 man. Om dess storlek och
inre sammansättning saknas tillförlitliga
uppgifter. Vid angrepp fällde de främsta leden
sina lansar, vilkas spetsar alla nådde framför
fronten. F:s styrka låg i dess slutna
anfalls-kraft, dess svaghet i bristen på rörlighet och
förmåga att lämpa sig efter växlande
förhållanden. Genom överlägsen rörlighet lyckades
de romerska legionerna under Aemilius
Paul-lus besegra den makedoniska slagordningen
(vid Pydna, 168 f. Kr.). A. M. A.*
Falangen, en av de grupper av yngre
konstnärer, som uppstått i Sverige under de
senaste åren. F. utställde i Stockholm 1922 och
på Göteborgsutställningen 1923. G-g N.
Falangstar (fr. phalanstère; jfr Falang),
i Fouriers system ett samhälle av 1,500—2,000
individer. Se F o u r i e r, F. M. C.
Fa’laris, grek. (lat. Pha’laris’),
envåldshär-skare i Akragas (Agrigentum) på Sicilien på
500-talet f. Kr. Det berättas, att han som
iedare för en tempelbyggnad med tillhjälp av
Slottsruinen i Falaise.
sina arbetare lyckades tillvälla sig
envålds-makten i Akragas. Emellertid står hans
uppträdande säkerligen i samband med
kartagernas anfall mot de grekiska kolonierna på
Sicilien i första hälften av 500-talet f. Kr. Han
störtades slutligen i ett upplopp. F. blev
ryktbar för sin grymhet; bl. a. berättas det,
att han lät bränna sina motståndare levande
i en ihålig tjur av koppar, men denna
berättelse är säkerligen ett lån från ett
liknande bruk i den kartagiska Molokskulten. —
Under F :s namn finnes en samling av 148
brev, Falar isbreven, vilka dock av R.
Bentley (se d. o.) i en berömd avh. bevisats
vara oäkta och sannolikt härröra från
Anto-ninernas tidevarv. M. Pn N-n.
Fala’scha, se Abessinien, sp. 46.
Falb, Rudolf, österrikisk väder spåman
(1838—1903); var urspr. katolsk präst och
övergick 1872 till protestantismen. F:s
»kritiska dagar», härledda ur hans teori för
månens och solens gravitationsverkan som
utlösande orsak till jordbävningar, cykloner,
skyfall, hagel m. m. (1870), tilldrogo sig i ett
tjugutal år även den svenska allmänhetens
intresse, särskilt sedan hans »Stormar och
jordbäfningar» samt »Stjernor och menniskor»
1887 utgivits på svenska. F:s från 1892
utgivna »Kalender der kritischen Tage» åtnjöt
stor popularitet. B. R.
Falbe-Hansen, I d a, dansk
litteraturhistoriker (1849—1922), syster till V. A. F. Var
livligt verksam för att göra svensk litteratur
känd i Danmark; utgav en svensk-dansk
ordbok (1911—12) m. m.
Falbe-Hansen, Vigand Andreas, dansk
nationalekonom och statistiker (f. 1841), bror
till I. F. Blev 1870 fullmäktig vid statistiska
byrån och 1873 dess chef samt var 1877—1902
prof, vid Köpenhamns univ. 1902—04 var han
ånyo chef för statistiska byrån. 1893 blev han
dir. och är sedan 1913 överdir. i
försäkringsbolaget Danmark. 1881—84 var F. led. av
folketinget och hörde där till den del av
högern, som stod i opposition mot ministären
Estrup; 1909—18 var han medlem av
lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
