Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falck’s redningskorps - Falco - Falcón - Falcone, Aniello - Falconer, Hugh - Falconet, Étienne Maurice - Falconetti el. Falconetto, familj - Faconiformes - Fale Bure, d. ä. och d. y. - Falémé - Falerii - Falerner el. Fanernvin - Faleron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Falco—Faleron
50
omfattar en mängd avd. och har filialer bl. a.
i Odense, Aalborg och Svendborg. F. åtager
sig att bringa hjälp vid så gott som alla
olyckor, trafiksvårigheter o. s. v. och har över
hela Danmark inrättat det s. k. zonbrand
väsendet, som utmärkt bistår det lokala
brandväsendet. En brand- och räddningsskola
upprättades i Köpenhamn 1923. P. E-t.
Fa’lco, se Falksläktet.
Falcén [-kå’n], stat i n. v. Venezuela, vid
Karibiska havet och Maracaiboviken; 24,800
kvkm, 133.168 inv. (1924). Huvudstad: Co ro (se
d. o.). Jordbruk och boskapsskötsel
huvudnäringar. Kolgruvor och petroleumkällor finnas.
Falcone [-kå’ne], A n i e 11 o, italiensk
målare (1600—65), bördig från Neapel och elev
av Ribera. Var en ansedd bataljmålare och
hade många lärjungar, bl. a. Salvator Rosa.
Ett par fresker i kyrkor i Neapel räknas som
säkra arbeten av F. Arbeten, som tillskrivas
honom, finnas i Neapels museum och i Madrid.
Falconer [få’kno el. fädkano], Hugh,
engelsk paleontolog (1808—65). Reste 1830 till
Ostindien som läkare, gjorde där stora
samlingar i botanik, geologi och paleontologi,
särskilt av Siwalikformationens tertiära
dägg-djursfauna; blev 1848 dir. för den botaniska
trädgården i Kalkutta. På F:s förslag
infördes tebusken i Ostindien (1835). F. återvände
1855 till England, där han ägnade sig åt
paleontologi (kvartärtidens däggdjursfauna)
och arkeologi. Bland hans skrifter märkes
»Fauna antiqua Sivalensis», som F. utgav
tills, m. Cautley (9 bd, 1846—49). K. A. G.
Peter den store. Staty av Falconet.
Falconet
kånä’J, Étienne Maurice,
fransk skulptör (1716—91). Inom den stora
konsten är han framför allt ryktbar genom
sin Imponerande ryttarstaty av Peter den
store i Petersburg. F. vistades där från 1766
i 12 år och blev sedan direktör för [-konstakademien i Paris. Beundran väckte hans
behagfulla kvinnobilder, nymfer, gracer, badande
flickor, »Flora» (flera i Louvremuseet). Flera
grupper, t. ex. »Pygmalion och Galatea», äro
utförda i Sèvresbiskvi. F. var även författare;
hans »CEuvres» utkommo 1781, hans
brevväxling med Katarina II 1921. G-gN.
Falcone’tti el. F a 1 c o n e’t t o,
konstnärsfa-milj från Verona, vars medl. under 1500—
1600-talet gjorde sig kända som målare,
dekoratörer etc. Mest bekant är G i a n
(Giovanni) Maria F. (omkr. 1468—före 1540).
Både som målare (fresker av honom bl. a.
i San Nazaro e Celso i Verona) och som
arkitekt var han starkt påverkad av romersk
antik, t. ex. L. Cornaros (se d. o.) loggia och
casino i Padova på 1520-talet.
Falconifo’rmes, zool., se Dagrovfåglar.
Fale Bure, d. ä. och d. y., norrländska sago
hjältar, som under senare delen av 1600-talet
göra sitt inträde i svensk historisk litteratur,
ur vilken de nu för länge sedan utmönstrats.
Den äldre Fale skulle ha kämpat under Erik
den helige och sedan i spetsen för hälsingarna
hämnats mordet på denne, medan hans ättling
den yngre Fale skildras som konung Erik
Knutssons trogne hjälpare och segrare vid
Lena 1208. Båda äro h. o. h. okända för de
historiska källorna, och berättelsen lider i
övrigt av flera osannolikheter. Ursprunget
till fabeln synes vara en gravsten från
1300-talet på Sköns kyrkogård, Medelpad,
lagd över en viss Fardiäkn, sannolikt
identisk med en i urkunderna omtalad
Fardiäkn unge. Av namnet Fardiäkn är Fale
en kortare, ljudlagsenligt utvecklad form.
Gravstenen togs 1601 i betraktande av
forn-forskaren Johannes Bureus, från vilken
sägnen väsentligen torde stamma (L. Bygdén,
»Om ursprunget till den historiska mythen om
Fale Bure», i Samlaren 1890). Äldre
traditioner synas dock därvid ha medverkat; redan
Prosaiska krönikan (mitten av 1400-talet)
berättar om hälsingarnas ingripande i striderna
efter Erik den heliges död samt i senare
tronstrider. N. A.
Falémé, Senegals viktigaste biflod (i
Franska Västafrika). Upprinner i Futa Djalon
samt infaller i Senegal ovanför Bakel. Rik
på forsar och fall. Omkr. 600 km lång, bitvis
segelbar.
Fale’rii, forntida stad i s. Etrurien, omkr.
35 km n. om Rom (vid nuv. Civita Castellana).
Var flera gånger i strid med Rom, tidtals
dess bundsförvant, förstördes efter en resning
241 f. Kr., varpå ett nytt F. anlades 5 km
åt n. v. Rester av båda städerna ha
bevarats. Invånarna i och vid F. kallades f
a-1 i s k e r; de voro närbesläktade med latinerna
och kulturellt påverkade av etruskerna. H. Sgn.
Fale’rner el. F a 1 e’r n v i n, av druvor från
den falerniska bygden i nordvästra
Kampa-nien pressat vin, som under romartiden ansågs
för en av Italiens bästa vinsorter. G. H-r.
Fa’leron (lat. Phaléron och Phalèrum),
de-mos (kommun) i Ättika och en där omkr. 5
km s. v. om Aten vid Faleriska havsbukten
belägen ort, fordom hamn åt Aten (blott öppen
redd). Sedan Aten i Peiraievs fått en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
