Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faleron - Falerts - Falguière, Jean Alexandre - falieri el. Faliero, Marino - Falisker - Falk - Falk, Adalbert - Falk, August Wilhelm - Falk, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Falerts—Falk, E.
52
hamnstad, förlorade F. sin betydelse. — Omkr.
3 km längre mot v. ligger Nya F., villastad
och mondänt havsbad, genom spårväg
förbundet med Aten. A. M. A.*
Fälerts (av fnty. fahl, grå, och Erz, malm),
en grupp tetraedriskt (se Kristallsystem)
kristalliserande, stålgrå—järnsvarta mineral,
bestående av koppar, svavel, antimon el.
arsenik samt, i mindre mängd, kvicksilver, silver,
zink och järn. Den viktigaste f. är vanlig
falerts el. tetraedrit, 3 Cu3Sb S3 . Cu Zn2Sb S4.
Förekommer bl. a. i Tyskland (Horhausen,
Klaustal, Andreasberg o. s. v.) och
Rumänien (Capnic). Kopparmalm. Betydelse som
silvermalm har silverfalerts (freibergit),
3 Ag3Sb S3 . Cu Fe2Sb S4. I arsenikfalerts
ersättes antimon av arsenik. G. A-ff.
A. Falguière i sin atelier.
Falguière [falgia’r], Jean Alexandre,
fransk skulptör och målare (1831—1900).
Studerade i Paris och som stipendiat i Rom, hade
stor framgång 1864 med statyn »Segraren vid
tuppfäktningen» (en naken springande
yngling) och 1868 med »Martyren Tarcinus»
(liggande gosse). Bland hans många senare verk
ha hans kvinnobilder (»Eva», »Diana») en
stram elegans; han utförde även statyer av
Pasteur, Gambetta, Balzac (den sistnämnda
skulle ersätta Rodins refuserade staty), Ofelia
(med Kristina Nilssons drag) samt
porträttbyster, bl. a. Rodin. Flera av de ovan
omnämnda finnas i marmor eller brons i
Glyp-toteket i Köpenhamn. F :s målningar »Kain
och Abel», »Sfinxen», »Brottarna»,
»Dvärgarna» (Luxembourgmuseet) äro brett och
energiskt hållna. G-g N.
Falie’ri el. F a 1 i e’r o, M a r i n o, veneziansk
doge (1279—1355). Besegrade vid Zara
(Dal-matien) 1346 Ludvig (I) den store av Ungern
och blev doge 1354. För att krossa oligarkien
och vinna ärftlig furstevärdighet av Venezia
organiserade F. en sammansvärjning för att
mörda sina motståndare. Planen upptäcktes,
och F. avrättades. Litt.: Studier av V.
Lazze-rini i Archivio Veneto 1892, 1893 och (om
sammansvärjningen) 1897; H. Brown, »Studies
in the history of Venice» (1907). (B.H-d.)
FalLsker, se Falerii. — Om f a 1 i s k
i-ska språket se Italiens f o r
n-språk.
Falk. 1. (Zool.) Se Falksläktet. — 2.
1500-talsbenämning på ett slags kanoner av
viss kaliber, olika i olika länder.
Falk, Adalbert, preussisk statsman (1827
—1900). Började som förvaltningsjurist,
invaldes 1867 i nordtyska riksdagen, tillhörde
1873—82 tyska riksdagen och utsågs 1872 till
preussisk kultus- och
undervisningsminister.
Under den s. k.
kulturkampen (jfr d. o.
och Preussen,
historia) genomdrev F. en
rad lagar, åsyftande
att hävda statens
myndighet gentemot den
romerska kyrkan, bl. a.
de s. k. majlagarna
(1873) och lagen om
civiläktenskap (1874).
Han nitälskade för
både den högre och den lägre undervisningen,
ordnade de evangeliska kyrkoförhållandena
genom synodalförfattningen (1873—-76) men
väckte både de ultramontana katolikernas och
de ortodoxa luteranernas ovilja samt blev illa
tåld även vid hovet. Han nedlade sitt ämbete
1879, då Bismarck behövde den katolska
centerns stöd. 1882 blev F. president för
överdomstolen i Hamm och drog sig tillbaka från
politiken. Biogr. av H. R. Fischer (1901). (A. A-t.)
Falk, August Wilhelm, skolman,
ämbetsman (f. 1861 26/i2). Fil. dr i Uppsala 1893,
var F. från 1888 lärare i matematik och fysik
vid Beskowska skolan i Stockholm samt 1893
—99 dess biträdande föreståndare. Han var
1898—1904 lektor vid Nyköpings högre
allmänna läroverk och blev 1904 rektor vid
Högre realläroverket i Göteborg, 1909
läro-verksråd samt 1914 Läroverksöverstyrelsens
överdirektör och ord. chef. Då 1920
Skolöverstyrelsen (se d. o.) bildades, blev F. chef för
dennas läroverksavd. och har längre tider
bestritt generaldirektörsbefattningen. Särskilt
har F. sökt främja de matematiska och
naturvetenskapliga skolstudierna. K. E. S-g.*
Falk, Erik, biskop (d. 1569), av
frälse-släkt, enl. uppgift befryndad med Gustav
Vasa. Blev efter studier vid utländska univ.,
bl. a. i Wittenberg, prof, i Uppsala 1518. var
en tid konungens hovpredikant, blev biskop
i Skara 1547 och i Linköping 1558. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>