Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkman, Ludvig Berckhan - Falkman, Ludvig Karl Harald - Falkman, Severin Gabriel - Falkner, Roland Post - Falkon och Falkonett - Falksläktet - Falköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Falkman, L. K. H.—Falköping
68
1876 års förslag till författningar om mått
och vikt efter metersystemet (se d. o.),
varjämte han utmärkte sig som flitig förf, i
ekonomiska och statistiska ämnen. Nämnas
må hans skrift »Om mått och vigt i Sverige»
(2 bd, 1884—85). G. H-r.
Falkman, Ludvig Karl Harald,
sångare, arkitekt (f. 1882 sonson till L. B. F.
Som sångare (baryton) utbildad av V. Herold,
har F. sedan 1916 i Sverige och utlandet
vunnit ett aktat namn som romanssångare. På
operascenen debuterade han 1920 i
Helsingfors och har bl. a. sjungit på Kungl. teatern
i Stockholm och Volksoper i Wien. T. N.
Falkman, Severin Gabriel, målare
(1831—89). Flyttade 1844 med sina föräldrar
från Stockholm till Finland, där han fick sin
första konstnärliga utbildning. Efter
långvariga utländska studieresor, bl. a. som elev
hos Couture i Paris, återvände han 1870 till
Helsingfors och spelade där en framträdande
roll inom konstnärs- och sällskapslivet. Hans
stora historiemålning »Karl Knutsson Bonde
avtågar från Viborgs slott 1448» (1885) hänger
i Ateneum. Litt.: E. Nervänder, »Ett
konst-närslif» (1902). (H. E. P.)
Falkner [få’kno], Roland Post,
amerikansk statistiker (f. 1866). Studerade
statistik i Berlin, Leipzig och Halle (där han blev
fil. dr 1888), var 1891—1900 prof, i statistik
vid Wharton school of finance and economy
i Filadelfia och sedan anställd i unionens
tjänst till 1915, då han bl. a. (1911—12) var
biträdande ledare av folkräkningen i Förenta
staterna. F. är sedan 1915 anställd vid
Alexander Hamilton institute i New York (dess
ekonomichef sedan 1923). Har utgivit »Annals
of the American academy of political and
social Science» (1890—1900).
Falkön och Falkone’tt (fr. faucon,
falco-nette, av lat. fa’lco, falk), eldrör, tillhörande
fältartilleriet under Gustav Vasas tid. Den
förra sköt kulor av omkr. 2 kg vikt, den
senare var lättare och sköt kulor av omkr.
1 kg vikt. Jfr Falk. (G. af W-dt.)
Falksläktet, Fa’lco, tillhör fam. Falconidae
av dagrovfåglarna (se d. o.). Näbben är kort
och kraftig, den krökta övernäbben bakom
spetsen försedd med en skarp tand. Näsborrarna
äro runda med en liten hård knöl i mitten.
Klorna äro krökta och mycket vassa. F.
omfattar talrika arter, spridda över hela jorden.
Alla äro snabba och skickliga flygare samt leva
av rov, som de själva fångat. Honorna äro i
regel större än hanarna. I Sverige häcka fem
arter, alla utom en flyttfåglar.
Pilgrimsfalken (F. peregrinus) är på
ryggen askgrå med mörka fläckar och band,
på undersidan vit med svarta fläckar.
Längden utgör 40—50 cm. Pilgrimsfalken
förekommer sparsamt över hela landet, är spridd över
större delen av n. halvklotet och ersättes i
andra delar av världen av närstående arter.
Sitt namn har den fått till följd av denna
vidsträckta utbredning; den är en skicklig
jägare och anställer stor skada särskilt bland
änder och annan sjöfågel. Boet bygges på
klippavsatser och helst vid vatten. — L ä r
k-falken (F. subbuteo) är ovan skiffergrå,
under gulvit med. låret och undergumpen
roströda och når en längd av omkr. 30 cm. I
Sverige saknas den endast längst norrut. Den
är utomordentligt skicklig flygare och kan
t. o. m. fånga tornsvalan. Dess rov utgöres
av smärre fåglar, bland vilka den kan
anställa svåra härjningar. — D v ä r g- el.
stenfalken (F. merillus) hör till de allmännast
förekommande rovfåglarna i fjällen men
häckar även här och där ned till n. Halland och
Öland. Dess längd är omkr. 30 cm.
Hanen är ovan blågrå, undertill rostgul med vit
strupe. Hos honan är ryggsidan brungrå och
buksidan nästan vit. Den livnär sig huvudsaki.
av småfåglar. — Om aftonfalken sed. o.
— Jaktfalken (F. gyrfalco) förekommer
i Sverige i fjälltrakterna men täml. sparsamt.
I motsats till övriga i Sverige häckande
falkar flyttar den ej. Den är större än andra
sv. falkar, och längden uppgår hos honan till
60 cm. Färgen är ovan svartgrå med ljusare
tvärband, under vitgul med mörkare fläckar
och band. Den häckar på otillgängliga
klippavsatser och gör stor skada på änder och
ripor. I arktiska trakter (Grönland, n.
Nordamerika, ö. Sibirien) lever en vacker underart
av jaktfalken, grönlandsfalken (Falco
gyrfalco candicans), som äldre rent vit med
smala, svarta fläckar på rygg och vingar.
Om falkjakt se d. o. — Tornfalken (F. el.
Cerchneis tinnunculus) förekommer i Sverige
allmännast i s. och mellersta delarna av
landet. Den har en längd av omkr. 35 cm.
Hanen är ovan gulröd, under rostgul,
svart-fläckig. Huvudet, bakryggen och stjärten äro
blågrå. Den blågrå färgen saknas hos honan.
Tornfalken hör till Sveriges allmännaste
rovfåglar. Den skiljer sig från de förut skildrade
s. k. ädelfalkarna i flera hänseenden och
hän-föres ofta till ett särskilt släkte. Dess jakt
tillgår också på annat sätt. Vanl. flyger den
på måttlig höjd över marken på spaning efter
sitt byte, som utgöres av möss, sorkar, grodor,
större insekter o. dyl., mera sällan fåglar.
Ädelfalkarna däremot
taga i regel ej sitt
byte på marken.
Tornfalken kan anses vara
en övervägande nyttig
fågel. T. P.
Falköping, uppstad
i Skaraborgs län; har
ett flackt men sunt
läge på den jämna,
skoglösa s. k. Falan,
s. ö. om och nära
intill Mösseberg; upptar
med tillhörande
stads-jord en areal av 1,008
har; 6,780 inv. (1927).
Taxeringsvärdet 1926
Falköpings vapen.
I silverfält en tretornad
röd stadsport med svarta
tornhuvud.
g £
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
