- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
85-86

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falsterbo fyr - Falsterbohus - Falsterborev - Falsum - Faltin, Friedrich Richard - Faltin, Richard Wilhelm Gottlieb - Faltz, Raimund - Falu bergslag - Falu bergsskola - Faludden - Falu gruva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

Falsterbohus—Falu gruva

86

Falsterbo fyr.

denna fyr, som vägledde de av det då rika
sillfisket ditlockade handels- och
fiskefartygen. P. Dn.

Falsterbohus, se Falsterbo.

Falsterborev, ett av sand och grus bestående
grundflak, som s. om Falsterbo udde sträcker
sig ung. 8 km ut i havet och utgör ett farligt
sjöfartshinder. Till sin halva längd från land
räknat har revet mycket grunt vatten; en
sandbank, Måkläppen, som för det rika
fågellivets skyddande är fridlyst, höjer sig
ständigt över vattenytan. Sjöfarten går i regel
s. om revet, utanför vars sydända är utlagt
Falsterborevs fyrskepp, som även
ger signaler med mistsiren och
undervattens-klocka samt är station för Öresunds lotsar.
En farled, som 1915 upptogs och utprickades
något in på revet, innanför tremilsgränsen,
nedlades efter världskrigets slut. P. Dn.

Fa’Isum, lat., falskt, förfalskning.

Faltin, Friedrich Richard,
tysk-finländsk musiker (1835—1918). Inflyttade 1856
från Tyskland till Viborg, bosatte sig
sedermera i Helsingfors, där han var lärare i musik
vid univ. (1870—96; professors titel 1896) och
i piano- och orgelspel vid musikinstitutet (1882
—1910). Dessutom var han organist, opera
kapellmästare samt dirigent för en
sångförening (1871—84), som uppförde oratorier m. m.
F. utgav koralböcker, komponerade kantater
och manskvartetter samt arrangerade
körverk. Som outtröttlig dirigent och pedagog
var han en central personlighet inom
musiklivet i Helsingfors. H. E. P.

Faltin, Richard Wilhelm Gottlieb,
finländsk kirurg (f. 1867 28/io), son till F. R. F.
Blev 1896 med. och kir. dr, 1902 docent och
1917 e. o. prof, i kirurgi vid Helsingfors univ.
F. deltog som överläkare för finländska
ambulanser i rysk-japanska kriget och i
världskriget; sina erfarenheter har han nedlagt i
ett flertal uppsatser och i »Den allmänna
krigskirurgiens grunder» (1920; i »Lärobok i
kirurgi», 1). H. E. P.

Faltz, R a i m u n d, medaljgravör (1658—
1703). Uppfostrad i ett tyskt guldsmedshem
i Stockholm, lärde F. först guldsmedsyrket,
varefter han utbildade sina gravöranlag under
Karlsteens ledning. F. var duktig modellör
i vax; hans flesta medaljer äro gjutna efter
vaxmodeller. 1680 reste han utomlands,
arbetade i Paris en tid hos F. Chéron och fick
sedan självständiga uppdrag. 1686 återvände F.

Självporträtt av R. Faltz.
Medalj. 1692.

till Sverige och blev senare kungl.
medaljgravör med uppdrag att övervaka myntverket
i Stettin. Omkr. 1692 kom F. i brandenburgsk
tjänst. I Berlin, där F. sedan var bosatt till
sin död, åtnjöt hans
konst stort anseende.

Hans medalj porträtt,
såväl de gjutna som
de präglade (F. synes
ha arbetat även i
elfenben), ha kraftig
hållning med mjukt
behandlade detaljer;
karakteristiken är
säker. Av F:s svenska
medaljer ge den över
Karl XI :s födelsedag
1694 och den med
Au

rora Königsmarcks bild goda prov på hans
eleganta skulptur. E. L-k.

Falu bergslag, se Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag.

Falu bergsskola, se Bergsskola.

Faludden på Gotlands s. ö. kust, omkr. 19
km från Hoborg, är utmärkt med en kustfyr;
mistsiren; livräddningsstation.

Falu gruva, belägen inom Falu stads
område, en av de äldsta gruvorna i Sverige.
Den antages ha varit under bearbetning
redan i början eller i mitten av 1200-talet.
I ett bytesbrev av 16 juni 1288 kallas
gruvan Tiskasjöberg. De äldsta kända
privilegierna äro daterade 24 febr. 1347, men
av dessa framgår, att gruvan redan förut
innehaft sådana. Under de följ, århundradena
omnämnes gruvan ofta i offentliga handlingar;
särskilt Gustav Vasa intresserade sig mycket
för detta bergverk. Under tidernas lopp har
gruvan undergått många olika öden, då
brytningen stundom genom stora ras och andra
svårigheter varit nära att alldeles upphöra,
andra tider åter varit mycket givande.
Maximum i malmfångsten nåddes 1650, då
gruvan lämnade 3,088 ton råkoppar. Under
1500-och 1600-talet var F. under nära ett sekel
världens största kopparproducent. Gruvans
hela samlade kopparproduktion har antagits
uppgå till omkr. 440,000 ton, och detta lär
ännu för ett 30-tal år sedan, då de
amerikanska gruvorna ännu icke börjat lämna sina
enorma malmkvantiteter, ha varit mera, än
någon annan enskild koppargruva i världen
producerat. Sedan kronan under Gustav II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free