Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasta - Fasta el. Laga fasta - Fastage - Fasta mellanfolkliga domstolen el. Permanenta internationella domstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Fasta—Fasta mellanfolkliga domstolen
146
Enl. kyrkligt språkbruk är f. antingen
fullkomlig avhållsamhet från näringsmedel under
en dag eller endast avhållsamhet från att äta
kött. Redan hos egypter, greker och romare
var f. känd som religionsövning. Den
iakt-tages även av åtskilliga asiatiska folk, och
ännu i dag tävla muhammedanerna (jfr R
a-m a d a n) med grekiska och romerska kristna
om dess iakttagande.
I Gamla testamentet omtalas f. huvudsaki.
för tre ändamål: 1) som förberedelse till ett
tillstånd, varunder man kan komma Gud
närmare, 2) som moment i sorgbruk, 3) som
själv-späkning i syfte att därmed vinna Guds
välbehag, bönhörelse eller hjälp i kritiska lägen.
I lagens kultbestämmelser ingår f. endast i
ritualen för den stora försoningsdagen. Ester
9: 31 föreskriver f. för Purimfesten (se d. o.).
F. ingick som ett betydelsefullt moment i de
åminnelsedagar, som efter exilen firades till
minne av de stora olyckor, som drabbat
judarna. Nu ha judarna fem större fastedagar,
särskilt försoningsdagen och dagarna för
Jerusalems intagande av Nebukadnessar och av
Titus. (S. H-r.)
I den kristna kyrkan inkom f. i anslutning
till det judiska bruket med f. två veckodagar;
i motsats till fariséerna fastade de kristna
onsdag och fredag, säkerligen redan i
apostolisk tid. I efterapostolisk tid begynte seden
att fira påsk, och till denna anknöt sig från
början en föregående f. Denna f. är specifikt
kristen, måhända uppkommen ur det
missförstådda stället Matt. 9: 15. Till fastebrukets
snabba utbredning inom kyrkan bidrog i sin
mån ock berättelsen om Jesu 40 dagars f. efter
dopet. Ur denna f. utvecklade sig, måhända
under diokletianska förföljelsens nöd, 4 0 - d
a-g a r s f as t an (quadragesima) före påsk,
numera vanl. åsyftad med namnet fastan (se
därom Fastlagen). Med denna gör sträng
fastepraxis sitt intåg i kyrkan. Vad som förut
överlämnats åt den enskildes fria avgörande
blev nu kyrkans föreskrift. Den har så
föreskrivit en hel rad nya fastetider: i orienten
adventsfastan från 15 nov. till jul,
apostlafastan från första söndagen efter
trefaldighet till Peter-Paulsdagen 29 juni och
Mariafastan 1—15 aug., i västerlandet
Mårtensfastan, en kvarleva av
adventsfastan, och quatemberfastan vissa
dagar varje kvartal (urspr. skördefester).
Att f. under sådana förhållanden icke kunde
upprätthållas i sin ursprungliga stränghet
faller av sig självt. Man skiljer sålunda tre
slag av f.: 1) naturlig f., fullständig
avhållsamhet från mat och dryck; 2) full f.,
inskränkt till en köttfri måltid om dagen;
och 3) abstinens, avhållsamhet från njutande
av kötträtter, utan att måltidernas antal f. ö.
inskränkes. Abstinensen blir i många fall den
enda möjliga formen för f.
Den katolska, i synnerhet den
grekisk-katolska, kyrkan förhärligar f. som en dygd,
måttlighetens dygd. »Allmosor, bön och f. äro de
tre goda verk, på vilka alla andra goda verk
kunna återföras.» Reformatorerna gillade f.
blott som »en utvärtes anständighet», särskilt
före nattvardens begående, men förkastade
varje påbud därom. (M. Pf.)
Fasta el. Laga fasta betyder i äldre
sv. rättsspråk (i Finland alltjämt)
avslutningen av lagfarten å fast egendom. Se
vidare Fastebrev.
Fastage [-ä’J], större laggkärl, fat.
Fasta mellanfolkliga domstolen el.
Permanenta internationella
domstolen (fr. Cour permanente de justice
Internationale, eng. Permanent court of
International justice) upprättades av Nationernas
förbund jämlikt aitikel 14 i förbundsakten,
som uppdrog åt förbundsrådet att utarbeta
förslag om inrättandet av en fast
internationell domstol, behörig att döma i alla tvister
av internationell natur, som parterna
underställa den, och skyldig att avge utlåtande i
varje tvist eller fråga, som dit hänskjutes
av rådet eller församlingen. — Andra
Haag-konferensen 1907 debatterade och anbefallde
till fortsatt övervägande tanken på en
mel-lanfolklig domstol av fast anställda domare
till skillnad från den 1899 bildade
Permanenta skiljedomstolen i Haag.
Under världskriget sammanträdde en av
svenska regeringen tillsatt kommission (frih.
E. T. Marks von Würtemberg, frih. T.
Adel-swärd och envoyén O. Ewerlöf) med
motsvarande danska och norska kommissioner och
utarbetade ett förslag till konvention om en
fast skiljedomstol. Förslaget publicerades i
början av 1919 och reviderades efter
fredsslutet. Många andra förslag i ämnet
framlades i samband med planen på ett
Nationernas förbund. Nationernas förbunds råd
tillsatte 1920 en juristkommission, som
utarbetade ett förslag till stadga för domstolen,
vilket s. å. med vissa ändringar godkändes av
rådet och församlingen samt därpå
underställdes förbundsmedlemmarna i form av en
konvention, som trädde i kraft 1921. Rådet och
församlingen företogo s. å. val av domare, och
domstolen började sin verksamhet jan. 1922.
Domstolen består av 11 ord. ledamöter och
4 suppleanter, men antalet kan av
förbunds-församlingen vid behov ökas till 15 led. och
6 suppleanter. Församlingen och rådet välja
domare inom ett förslag, som avgivits av de
nationella grupperna i Permanenta
skiljedomstolen i Haag eller av särskilda
nomineringsgrupper för de stater, som ej äro medlemmar
av skiljedomstolen. Varje grupp får föreslå
högst 4 kandidater, därav högst 2 av gruppens
egen nationalitet. Valet bör så ske, att de
valda företräda civilisationens särskilda
huvudformer och de olika viktigare
rättssystemen i världen. De, som erhålla absolut
röstövervikt i såväl församlingen som rådet, äro
valda. Om dylik majoritet icke uppnås,
tillsättes ett medlingsutskott för att föreslå
lämplig kandidat, och om icke heller denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
