Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Fattigvård
168
den engelska f :s historia under senare delen
av 1700- och början av 1800-talet.
Omfattande arbetslöshet och nöd rådde då i
England, särskilt bland jordbruksarbetarna.
Under inverkan av tidens humana idéer sökte
fattigvårdslagstiftningen hålla arbetslönerna
uppe på en viss miniminivå, oberoende av
huruvida arbetsgivaren skulle kunna lämna
sina arbetare skälig lön eller icke. Ett
fullständigt system med lönetillskott från
fattigkassan (allowance-system) kom därvid till
användning. En löneskala fastställdes med
hänsyn till livsmedelsprisen och antalet
familjemedlemmar, och den arbetare, som själv
eller med familjens hjälp ej kunde nå upp
till sålunda fastställd minimiinkomst, skune
som tillskott av fattigvårdsmedel erhålla vad
som felades i denna. Då härigenom kontant
minimilön garanterades alla, även lättjefulla
och försumliga individer, spred sig
demoralisation vida inom de kroppsarbetande
klasserna. Fattigvårdskostnaderna stego enormt.
En reaktion kom till uttryck i 1834 års
fattigvårdslag, byggd på det berömda
kommittébetänkandet av 20 febr. s. å. Genom 1834
års lag kommo principerna för drottning
Elisabets lag av 1601 ånyo till heders.
Det centrala inom f. blev fattigvård
s-anstalten (the workhouse). Kontanta
understöd inskränktes, så långt möjligt var, och
understöd erbjödos i form av intagande på
fattigvårdsanstalt, där vistelsen genom
inskränkning. i friheten, arbetsplikt, enformig
kost o. s. v. gjordes mindre tilldragande.
Blott verkligt nödställda önskade intagas
på anstalten, och denna blev därigenom en
prövosten på förefintligheten av verkligt
nödläge (workhouse test). Den senare
utvecklingen har kännetecknats av strid mellan
anhängare av sluten f. (se sp. 162) och dem,
som önska bereda de fattiga vård i humanare
former utanför fattigvårdsanstalten (putdoor
relief). Ingående individuell prövning i varje
särskilt fall är förutsättning för all god f.
Litt.: E. G. Geijer, »Fattigvårdsfrågan»
(1839); O. Holmström, »Om kyrklig f.» (1892);
B. H. Dahlberg, »Bidrag till svenska
fattiglagstiftningens historia intill midten af
ader-tonde århundradet» (1893); G. A. Helsingius,
»Handbok i f.» (1899); »F. och folkförsäkring»
(skriftserie, utg. av Centralförbundets för
socialt arbete fattigvårdskommitté. Ser. I, 1—
12, 1905—06, ser. II, 1—8, 1906—07); J.
Mül-ler, »Fattigvården i Stockholm» (1906); O.
Bäckström, »Fattiggårdar på landet» (1905;
2:a uppl. 1907); Agda Montelius, »Hjälpare»
(Sv. fattigvårdsförbundets skrifter, n:r 8,
1912); Fattigvårdslagstiftningskommitténs
betänkande, II. Fattigvårdslagstiftningen, d.
1—4 (1915); A. O. Stenkula, »Om f.» (2:a
omarb. uppl. 1917); Meddelanden från Kungl.
Socialdepartementets byrå för f. och
barna-vårdsärenden (fr. o. m. 1920); »Lag om
fattigvården», utg. av J. Linders (5:e uppl. 1925);
Svenska Fattigvårdsförbundets Kalender 1925;
Svenska Fattigvårdsförbundets Tidskrift 1907
—25; Tidskrift för Fattigvård och Annan
Hjälpverksamhet fr. o. m. 1926. A. H-h.
Huvudbestämmelserna för Norges legala f.
återfinnas i Lov om fattigvæsenet av 19
maj 1900 (med några senare tillkomna
ändringar). — Rätt till f. tillkommer »enhver,
som savner mi dier til livsophold eller til kur
og pleie i sygdomstilfælde og som er ude af
stand til at erhverve det nödtörftige og heller
ikke har nogen forsörgelsespligtig, der evner
at understötte ham». Reglerna om
försörjningsplikt äro i huvudsak överensstämmande
med i Sverige gällande. — F. åligger
kommunen. Såväl i stad som på landet skall särskild
fattigvårdsstyrelse utses. Vederbörande
prästman är självskriven led., i stad även
polismästaren eller annan tjänsteman; både män
och kvinnor äro valbara. F. erhålles från
vistelsekommunens fattigvårdsstyrelse.
Restitution kan sökas hos hemortskommunen.
Fattigvårdsstyrelsen (fattigkommissionen) i
fattigdistriktet har att bestämma sådant sätt
för försörjning eller understöd, som på varje
ort lämpar sig efter de fattigas behov och
ställning m. m. Förbjudet är emellertid
det sätt för försörjning av fattiga, som i
äldre lagar kallas »omgangslægd» och som i
Sverige motsvaras av sockengång eller gång
på roten (d. v. s. att den fattige turvis
för-sörjes av de besuttna inom fattigdistriktet),
så ock fattigas utbjudande till den
minstbju-dande på auktion (licitation). Barn skola
utackorderas i fosterhem eller intagas i
barnhem, och fattigvårdsstyrelse skall verka för
deras utbildning i nyttigt yrke. För f:s
hand-havande kunna kommunerna indelas i
underdistrikt under ledning av ett »tilsyn», vars
led. kunna vara såväl män som kvinnor.
Husbondes försörjningsplikt mot tjänstefolk är
upphävd genom Sykeforsikringsloven 1909.
Antalet fattigvårdsstyrelser var 1924 inalles
794, därav 729 på landsbygden och 65 i
städerna. De direkta understödstagarna voro
år 1924:
Per 1,000 inv.
I hela riket .............. 80,766 29,4
På landsbygden ............ 45,292 23,3
I städerna ................ 35,474 44,o
Det allmännas nettoutgifter för budgetåret
1923/24 voro för kommunerna 37,348,863 kr.
och för staten 1,094,000 kr. 1904 uppgingo
de till 11,569,599 kr. M. H.
I Danmark utgör f. alltjämt ett viktigt led
i försörjningsväsendet såsom sista tillflykten,
då hjälp eller tillräcklig hjälp ej fås på
annat sätt (genom åldersränta, understöd till
änkors barn, olycks- och invalidförsäkring,
sjuk- och arbetslöshetskassor samt
kommunala hjälpkassor, vilka inom trånga gränser
kunna provisoriskt stödja »värdiga behövande»
i deras strävan att uppehålla sig utan f:s
bistånd). Grundlagen av 5 juni 1849 uttalade
som allmän regel, att den, som ej själv kan
livnära sig och de sina och vars försörjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
