Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faust, Johann el. Georg (Doktor Faust) - Faustin (Soulouque, kejsare av Haïti) - 1. Faustina d. ä. (romersk kejsarinna) - 1. Faustina d. y. (romersk kejsarinna) - Faustman, Mollie - Faustulus - Faustus av Reji - Faustus från Mileve - Faute - Fautefrakt - Faution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Faustin—Faution
178
calaureus theologiae» i Heidelbergs
universi-tetsmatrikel 1509 samt av Mutianus Rufus
1513. Han synes ba varit en stortalig oeh
skrytsam charlatan, som älskade att pråla med sin
lärdom och sina förmenta underkurer. 1520
fick han betalning för ett horoskop, som han
ställt åt furstbiskopen av Ramberg, och 1534
omtalas, att han förutspått ett olyckligt
slut på Philipp von Huttens amerikanska
resa. Både Luther och Melanchthon kände
till honom. Från den senare härrör
uppgiften, att djävulen följt honom i skepnad av en
hund och att han till slut dödats av onda andar.
F. avled trol. i staden Stauffen i Breisgau, och
genast spredos berättelser om hur han
hämtades av djävulen, med vilken han ingått förbund.
Sagan om F. utbildade sig raskt, delvis
under inflytande från legenderna om
Theo-philus m. fl. liknande berättelser, och redan
1587 utkom den första folkboken om honom,
»Historia von Dr. Johann Fausten», där han
framstod som den typiske svartkonstnären.
Nya, tillökade uppl. utgåvos i rask följd, och
sagan och folkboken nådde snart även
främmande länder, småningom också Sverige. En
svartkonstbok från Småland, bärande F:s
namn, förvaras i Kungl. bibi. (sign. A. 1038).
Redan 1589 behandlades Faustsagan i
dramatisk form av den engelske författaren
Marlowe (se d. o.), och hans drama, som rätt
noga följer folkboken också med avseende på
F:s »helvetesfärd», omformades sedan i
Tyskland till ett folkskådespel. Detta upptogs
också som text för marionetteatern. Ett
sådant marionettdrama om F. såg Goethe i
sin barndom. Goethes Faustdrama (se därom
Goethe, J. W. von) blev det mest
ryktbara; det fördjupade väsentligt gestaltens
betydelse. Bland Goethes samtida upptogs ämnet
av Mahler Müller (ofullb. drama, 1778), M.
Klinger (romaner om F., 1791 ff.) m. fl. och
under 1800-talet av Grabbe (»Don Juan und
F.», 1829), Heine (»Doktor F., ein Tanzpoem»,
1851) samt (i episk form) av N. Lenau (1836)
m. fl. Faustsagan har använts som text till
operor (musik av Spohr 1816, Gounod 1859,
Boito 1868, Zöllner 1887) samt givit impulser
åt andra musiker (R. Schumann, R.
Wag-ner, Liszt, Berlioz) och åt bildande
konstnärer (Rembrandt, Delacroix, Kaulbach m. fl.).
Ur den rika Faustlitteraturen må nämnas:
C. Engel, »Zusammenstellung der
Faust-Schriften» (1885; uppräknar 2,714 n:r);
Kiese-wetter, »F. in der Geschichte und Tradition»
(1893); Witkowski, »Der historische F.» (i
Deutsche Zeitschrift für
Geschichtswissen-schaft. ny följd, 1, 1896—97); A. Tille, »Die
Faustsplitter in der Literatur des 16.—18.
Jahrhunderts» (1900); »Das Volksbuch vom
Doctor F.», utg. av R. Petsch (1911); B. H.
van’t Hooft, »Das holländische Volksbuch vom
Doktor F.» (1926). E. Wrgl.*
Faustin, kejsare av Haiti (1782—1867).
Hette eg. Soulouque, blev 1802 soldat,
deltog i en mängd revolutioner, blev 1847
Haitis president och lät 1849 utropa sig till
kejsare. Han avsattes 1859 och måste gå i
landsflykt. Jfr Haiti, historia.
Faustlna, romerska
kejsarinnor. — 1. F.
d. ä. (d. 141 e. Kr.),
gemål till kejsar
An-toninus Pius (reg. 138
—161). Till F :s ära
uppfördes vid Forum
ett tempel, vars av 10
marmorpelare burna
förhall ännu kvarstår.
— 2. F. d. y. (d. 176),
den föregåendes
dotter, förmäld med
An-toninus’ efterträdare,
Marcus Aurelius. Litt.:
G. Ferrero, »Romerska
kejsarinnor» (sv. övers. 1913). R. Tdh.*
Fau’stman, Mollie, målarinna,
författarinna (f. 1883 15/s), g. m. tecknaren G. Chatham.
Har efter studier i Göteborg och utlandet
utställt tavlor och teckningar men är mest
känd för humoristiska och kvicka kåserier
med teckningar. Sign.: Vagabonde.
Fåu’stulus, enl. rom. fornsägner en herde på
Palatium, som fann Romulus och Remus hos
varginnan och förde dem till sin hustru, Acca
Larentina, som uppfostrade dem. R. Tdh.*
Fau’stus av R e j i (Rhegium, nu Riez i
Provence), sydgallisk biskop (omkr. 405—
omkr. 495), f. i Britannien, 433 abbot i klostret
Lerinum, biskop av Reji och särskilt bekant
som förfäktare av semipelagianismen (se d. o.),
bl. a. i skriften »De gratia dei et humanae
mentis libero arbitrio».
Fau’stus från Mileve, seManikéer.
Faute [fät], fr., misstag; felsteg, felkast;
fåt (se Brädspel).
Fautefrakt [fät-], se Dödfrakt.
Fautiön (av lat. favére, gynna), s. k.
efterföljande delaktighet, åtgärd, som, sedan ett
brott begåtts, vidtages och åsyftar antingen
att skydda brottslingen för straff (fautio
personae el. personalfaution) eller att
vidmakthålla det rättsstridiga resultatet av
brottet (fautio rei el. reell f.). Båda slagen av
faution äro i svenska strafflagen
sammanförda i kap. 3 §§ 9—11, medan de i
modernare strafflagar med hänsyn till sin vitt
skilda beskaffenhet i regel behandlas vart
för sig. I fråga om straffet göres skillnad
mellan om åtgärden vidtagits med vetskap
om huvudbrottet (§ 9) eller under sådana
förhållanden, att anledning funnits att
misstänka brottslingen (§ 10). Vissa brottslingen
närstående personer äro straffria för åtgärd,
som vidtagits utan vetskap men med
misstanke om brottet, samt t. o. m. för åtgärd,
som vidtagits med vetskap om brottet, där
den avsett allenast brottslingens döljande
eller befordran av hans flykt (§ 11). Litt.:
J. Hagströmer, »Svensk straffrätt»
(föreläsningar 1901—05, bd I, s. 364 ff.). G. C.
Faustina d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
