Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fava, Armand Joseph - Favara - Favart, Charles Simon - Favart, Justine, f. Duronceray - Fawcett, Henry - Fawcett, Millicent, f. Garrett - Favén, Yrjö Antti - Faventia - Faversham - Favier, Alphonse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Fava—Favier
180
Fava’, Armand J o s e p h, fransk präst
(1826—99); sedan 1875 biskop av Grenoble. F.
anklagades 1886 för angrepp på de nya
skollagarna av 1882, genom vilka
religionsundervisning avskaffades i de offentliga skolorna.
Han var själen i det fälttåg, som under
parollen »ned med satans synagoga!»
igångsattes mot frimurarna och i allm. mot alla
antipapistiska riktningar: judar, protestanter
o. s. v. Han omhuldade, antagl. i god tro, de
uppseendeväckande religiösa bedrägerierna av
Léo Taxil och Diana Vaughan. A. G-w.
Fava’ra, stad på s. Sicilien, prov. Girgenti;
som kommun 21,379 inv. (1921). Svavelgruvor
och marmorbrott.
Favart [vä’r], Charles Simon, fransk
teaterförfattare (1710—92). Väckte från 1734
samtidens beundran
med sina förtjusande,
glada och eleganta
sångspel av
omväxlande idyllisk,
farsartad och parodisk
hållning. De voro den
franska operettens
föregångare ; flera ha
givits även i Sverige.
F:s verk ha utgått i
flera uppl., bl. a.
»Thé-ätre de F.» (10 bd,
1763—72). _ G. K-g.
Favart [-vä’r], Justine, f. Duronceray,
fransk skådespelerska och sångerska (1727—
72), den föregåendes hustru. Debuterade i
Paris 1744 och blev genast publikens
gunstling. Hon gifte sig 1745 med Ch. S. Favart
och följde honom som primadonna, då han
1746 blev direktör för den teater, som
fältmarskalken prins Moritz av Sachsen höll i
sitt läger i Flandern. F. blev där föremål för
marskalkens häftiga lidelse, och hennes
motstånd mot hans närmanden framkallade an
förföljelse, som tvang hennes man att fly till
Strassburg och henne själv att fly till Paris.
Marskalken lyckades utverka ett lettre de
cachet och ett år hålla henne inspärrad i
kloster. Hon firade sedan triumfer i sin mans
repertoar, i vilken hon ibland även var
litterär medarbetare. Hon är huvudpersonen i
Offenbachs operett »Madame Favart». Biogr.
av Pougin (1912). G. K-g.
Fawcett [få’sit], Henry, engelsk politiker,
nationalekonom (1833—84). Blev fellow
(lärare) vid Trinity hall i Cambridge, förlorade
1858 genom ett vådaskott synen på båda
ögonen men fortsatte energiskt sina studier och
erhöll 1863 en nyinrättad professur i
nationalekonomi vid univ. i Cambridge. Från 1863
var F. led. av underhuset, där han som
avancerad radikal intog en av den liberala
partiledningen rätt oberoende ställning. Han
påyrkade bl. a. rösträttens utsträckning till
kvinnorna och förbättring i jordarbetarnas
villkor samt bidrog genom sin kritik av
Glad-stones undervisningslag för Irland ej oväsent-
ligt till dennes första ministärs fall 1874.
Efter den liberala valsegern 1880 blev F.
postminister i Gladstones andra ministär och vann
som sådan stor popularitet genom en rad
praktiska reformer
(införande av paketpost,
billigare telegramporto
m. m.). Som
nationalekonom var F. en
rätt-trogen popularisator
av Mills och
Cob-dens idéer. Han var,
trots sin blindhet, god
idrottsman (särskilt
en skicklig ryttare).
Bland F:s arbeten
märkas »A manual of
political economy»
•i 863; 6:e uppl. med tillägg mot
statssocialis-men 1883), »Pauperism, its causes and
reme-dies» (1871) och »Free trade and protection»
(1878; 6:e uppl. 1885). Litt.: Leslie Stephen,
»Life of H. F.» (1885). V. S-g.
Fawcett [få’sit], Millicent, f. G a
r-r e 11, engelsk pioniär för kvinnosaken (f.
1847), g. m. H. F. 1867. Var sin blinde makes
sekreterare och trogna medarbeterska. Redan
vid 1860-talets slut intog hon sin plats i
främsta ledet bland förkämparna för kvinnans
politiska och sociala likställighet med mannen.
Först efter kvinnorösträttens genomförande
nedlade hon (1919) ordförandeposten i eng.
föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Fick 1925 titeln »dame». Hon har bl. a.
skrivit »Women’s suffrage» (1912), »Women’s
vic-tory and after» (1920) samt memoarverket
»What I remember» (1924). V. S-g.
Favén, Yrjö Antti, finländsk målare (f.
1882 20/5). Studerade i Finska
konstföreningens ritskola 1900—01 och i Paris till 1910. F.
har främst gjort sig bemärkt som
porträttmålare med ypperlig personkarakteristik,
kraftig penselföring och livfulla färger (F.
Basilier och fru E. v. Bonsdorff i Ateneum,
Helsingfors, och flera off. porträtt för
statsrådets och riksdagens räkning, bl. a. av
presidenten Ståhlberg) samt som briljant
karikatyrtecknare och illustratör. (H. E. P.)
Fave’ntia, se Barcelona.
Faversham [fä’vojam], gammal hamnstad i
eng. grevsk. Kent, vid Thames’ mynningsarm
Swale; 10,870 inv. (1921). Ostronfiske.
Favier [favie’], A l p h o n s e, fransk prelat,
missionär (1837—1905). Tillhörde
lasarister-nas orden och sändes 1862 som missionär till
Kina. Där lärde han sig snart språket och
skaffade sig grundlig kännedom om folkets
vanor. F. var en framgångsrik missionär
och ett ovärderligt stöd för de franska
intressena. Han blev 1899 biskop i Peking
och försvarade sig där under boxarupproret
1900 med hjälp av blott 30 marinsoldater
hjältemodigt två månader vid
Pei-tangkate-dralen, där flera tusen kristna kineser med
hustrur och barn sökt skydd undan upproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
