Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faye, Frants Christian - Faye, Hervé Auguste Étienne Albans - Faye-Möllers omet, Fayes komet - Fayolle, Marie Émile - Fazer, Edvard Alexander - Fazogli, Fasokl, Fasogl - Fazy, James - F-båten - F dur - Fe (kemi) - Fé (väsen) - Fea, Carlo - Feaker - Fearnley, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Faye, H. A. É. A.—Fearnley, C. F.
186
1850—75 prof, i medicin vid univ. i Oslo; även
överläkare vid Födselsstiftelsen och det på
hans initiativ 1855 inrättade Börnehospitalet.
1859 blev han konungens förste livmedikus.
Genom en penninggåva gav F. 1856 impulsen
till upprättandet av Videnskabsselskabet i
Oslo (konstituerat 3 maj 1857). Led. av sv.
Vet.-akad. (1865). F. utgav bl. a. »Lærebog
i födselsvidenskaben for jordemödre» (1844;
3:e uppl. 1872). Y. N.*
Faye [fä], H e r v é A u g u s t e Étienne
A 1 b a n s, fransk astronom (1814—1902). Som
astronom vid observatoriet i Paris upptäckte
F. 22 nov. 1843 en ny periodisk komet,
sedermera uppkallad efter
F. och professor A.
Möller i Lund, samt
beräknade dess
ban-element (se Kom
e-ter). F. blev 1854
prof, i astronomi och
rektor för univ. i
Nancy samt var 1873—93
prof, i astronomi och
geodesi vid École
poly-technique. Nov.—dec.
1877 var F.
undervisningsminister i
mini
stären Rochebouet, 1878—88 generalinspektör
för den högre undervisningen, från 1891
president i internationella
gradmätningskommissio-nen. Mest känd är F. genom sina teorier
om solfläckarnas natur och planetsystemets
uppkomst, vilka han utvecklade särskilt i
»Sur 1’origine du monde» (1884; 3:e uppl.
1896). S. A-f.
Faye-Möllers komet [fä-], Fayes komet,
se Kometer.
Fayolle [fajå’l], Marie É m i 1 e, fransk
marskalk (f. 1852). Ingick vid artilleriet 1877,
tjänstgjorde en tid i generalstaben och
utövade som lärare i artilleri vid École de guerre
under 7 år en högt
skattad
lärarverksam-het. Han blev 1910
brigadgeneral och 1912
art.-brigadchef. Maj
1914, då han uppnått
åldersgränsen, avgick
han ur tjänsten. Under
världskriget togs F.
åter i anspråk och
ställdes under krigets
lopp på allt högre och
ansvarsfullare
befäls-poster. Han var
sålun
da först chef för en reservbrigad, blev efter
kort tid chef för 70 :e inf.-fördelningen och i
maj 1915 divisionsgeneral. Juni s. å. efterträdde
han general Pétain som chef för 33 :e
armékåren. Febr. 1916 fick han befälet över 6:e armén
på Sommefronten, övertog dec. s. å. 1 :a armén
och blev maj 1917, åter efterträdande Pétain,
chef för mittarmégruppen på fronten Verdun
—Reims. Nov. 1917 sändes F. till Italien som
chef för de där efter Caporettoslaget insatta
franska trupperna. Han återvände till
Frankrike febr. 1918, fick befälet över
reservarmégruppen och utförde framgångsrikt
uppdraget att motsätta sig tyskarnas offensiv mot
Amiens. Under de allierades stora allmänna
framryckning juli—nov. 1918 förde han
armégruppen mellan Aisne och Oise. Efter
vapenstilleståndet var han chef för en armégrupp
vid Rhen till nov. 1919; han utnämndes 1921
till marskalk av Frankrike. M. B-dt.
Fazer [f a’tser], Edvard Alexander,
finländsk musiker (f. 1861 29/7). Utbildade sig
först till pianist, innehar sedan 1902 en
anlitad konsertbyrå i Helsingfors och är chef
för operan där, som tillkommit och
utvecklats främst genom hans energi. H. E. P.
Fazögli, Fasok 1, Fasogl, se Fundj.
Fazy [fazi’], James, schweizisk politiker
(1796—1878). Verkade 1819—33 i Paris som
radikal journalist, återvände 1833 till sin
födelsestad, Genève, där han efter 1841 var en
av den demokratiska rörelsens ledare. Genom
revolutionen i okt. 1846 ställdes han i spetsen
för regeringen, reformerade författningen i
liberal anda och kvarstod sedan som Genèves
egentlige styresman ända till 1862. F. blev
till följd av sitt energiska arbete på Genèves
utvidgning och försköning kallad det moderna
Genèves skapare. Utom politiska broschyrer
och ett drama skrev han »Essai d’un précis de
1’histoire de Genève», I (1838). Litt.: H. Fazy,
»J. F., sa vie et son æuvre» (1887).
F-båten, en tid vanlig benämning på
pansarskeppet »Sverige», som bekostades genom
insamlade frivilliga bidrag (se Svenska
pansarbåtsföreningen).
Benämningen F. hänför sig till att av de typer
pansarskepp, som ifrågasattes för svenska flottan
och rubricerades A-, B-, C-, D-, E- och F-typ,
F-typen blev antagen. ö-g.
F dur (fr. fa majeur, eng. f major), mus., den
durtonart, som har f till grundton och
före-tecknas med b för h (parallelltonart: d moll).
Fe, kem. tecken för en atom järn (lat. ferrum).
Fé (fr. fée, av lat. fätae, ödesgudinnor),
beteckning för ett i indogermanska folksagor ofta
förekommande mytologiskt väsen av kvinnlig
natur. Man tänkte sig, att det stod i
särskild förbindelse med människorna och
framför allt uppträdde vid barnens födelse för att
giva dem goda eller onda gåvor med i livet.
Mytologiskt sett äro féerna besläktade med
älvorna; de förekomma mest i keltiska och
romanska folksagor. Namnet f. fick stor
spridning särskilt genom sågböcker på 1600- och
1700-talet (jfr P e r r a u 11). E. B-m.
Fe’a, Carlo, italiensk arkeolog (1753—
1836). Inlade stor förtjänst om utgrävningar
i och omkring Rom. Han var den förste, som
i stor stil började utgräva Forum (1803—17).
Feäker, forntida sagofolk, se F a i a k e r.
Fearnley [fä’rnli], Carl Fredrik, norsk
astronom (1818—90), bror till Th. F.; 1857
lektor och 1863 prof, i astronomi i Osla. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
