- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
199-200

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fehr, Fredrik August - Fehr, Isak Nikolaus - Fehr, Martin Nikolaus - Fehrbellin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

Fehr, I. N.—Fehrbellin

200

marius och preses i Stockholms stads
konsistorium. 1884 blev han led. av
gransknings-nämnden för bibelkommissionens övers, av
G. T. Som självskriven led. deltog han i
kyrkomötena 1888 och 1893. Teol. hedersdr i Giessen
1892. Ett bevis på den popularitet F. vann är
Stiftelsen Fehr-Rydbergs minne (se R e 1
i-gionsvetenskapli-ga sällskapet).

I vida kretsar uppburen som storslagen
predikant och talare samt utomordentligt
avhållen av sina församlingsbor, gjorde F. dock
sina kunskaper, sin begåvning och frimodiga
ärlighet gällande förnämligast vid sin nitiska
strävan att i Sverige bereda mark för den i
Tyskland mäktigt framträdande teol.
åskådning, som efter sin upphovsman A. Ritschl (se
d. o.) kallats »ritschlianismen». Även kritisk
bibelforskning hade i F. en hängiven
anhängare. Ritschlianismens fientlighet mot
dogmatisk-metafysisk spekulation över det
översinnliga och för människoförståndet i
grunden obegripliga innebar i F :s ögon löftet
om tidsenlig frigörelse från de
människo-funder, som hindrade en mängd av samtidens
bildade människor att komma till tro på
evangeliernas »historiske Kristus». Men F.
slöt sig ej till Ritschls system i alla
detaljer. Att F. för sin teol. verksamhet skulle,
i likhet med alla banbrytare, röna motstånd
var naturligt. Även många reformvänner
an-sågo, att hans stridssätt ofta var för häftigt.
Men i den svenska kyrkans historia kommer
han helt visst alltid att nämnas som en av
denna kyrkas märkligare teologer. Bland F :s
skrifter märkas »Den babyloniska talmud.
Traktat Sanhedrin etc.» (doktorsavh., 1872),
värdefulla bidrag till E. Wallis’ »Illustrerad
verldshistoria», II—III (1876—77), »Palæstina
på Kristi tid», I (1876), »Predikningar» (2
saml., 1879, 1881), »Stat och kyrka i deras
inbördes förhållande» (1881), »Doktor Martin
Luther» (1883), »Undervisning i kristendomen
i anslutning till Luthers lilla katekes» (1894),
flera övers, och bearb. av utländska arbeten
(bl. a. Farrars »Jesu lif») samt tidnings- och
tidskriftsuppsatser, tal, dikter (»Lyrik», 1872)
m. m. F. utgav efter schweiziskt mönster en
»Familjebibel» (1887, 1889) och redigerade 1891—95
skriftserien »I religiösa och kyrkliga frågor».
Litt.: S. A. Fries, »Fredrik F.» (1896). J. P.*

Fehr, Isak Nikolaus, skolman (f.
1850 28/i2), bror till F. A. F. Fil. dr i Uppsala
1884, lektor i historia, geografi och svenska
1885—1917 i Strängnäs, där han förestått
domkyrko-, stifts- och läroverksbiblioteket
samt varit ordf, och sekr. i Södermanlands
fornminnesförening. Av F:s många skrifter
må nämnas »Geografiska skildringar» (4 dir,
1895—98) och »Strängnäs, det forna och det
nuvarande» (1910; 2:a uppl. 1920).

Fehr, Martin Nikolaus, jurist,
politiker (f. 1885 6/i2), son till F. A. F. Blev jur.
kand. 1908, jur. dr och docent i romersk rätt
1910, allt i Uppsala, övergick 1917 till
docentur vid Stockholms högskola, blev s. å. led.

av och 1919 chef för Justitiedep :s lagavd.;
är sedan 1919 prof, i rättsvetenskap vid
Handelshögskolan; advokat. F. har författat bl. a.
»Beiträge zur Lehre vom römischen
Pfand-recht» (1910), »Bidrag till läran om
fordrings-preskription enligt svensk rätt» (1913), »Två
spörsmål ur svensk civilrätt» (1913) samt
»Juridiken och det dagliga livet» (1926). Sedan
1923 är han (liberal) led. av Första kammaren,
där han invalts i första lagutskottet. C. G. Bj.

Fehrbellin, stad i preuss. prov.
Branden-burg, på s. stranden av Havels biflod Rhin,
52 km n. v. om Berlin; 1,334 inv. (1919). —
Staden är historiskt bekant genom det i dess
närhet 18 juni (g. st.) 1675 utkämpade »slaget vid
F.». Svenska regeringen hade som Frankrikes
bundsförvant i dess krig mot Österrike,
Bran-denburg m. fl. hösten 1674 samlat en fältarmé
på omkr. 20,000 man i Pommern under
riks-marsken K. G. Wrangel. Denne tog
vinterkvarter i Brandenburg och bröt upp 1 maj
1675 för att förena sig med en hannoveransk
armé. K. G. Wrangel var sjuk och kom först
9 juni till armén, där under tiden hans
ställföreträdare, den sjuklige fältmarskalk
Mar-defelt, råkat i konflikt med sin närmaste
man, generallöjtnant Wolmar Wrangel,
överbefälhavarens halvbror. W. Wrangel stod 12
juni med huvudstyrkan, 7,000 man, vid Alt
Brandenburg på högra stranden av Havel,
K. G. Wrangel med 2,500 man vid Havelberg;
mellan dem stod i Rathenau överste Wangelin
med 500 dragoner. Denne överrumplades 15
juni av kurfurst Fredrik Vilhelm, varigenom
de båda svenska häravdelningarnas av K. G.
Wrangel avsedda förening vid Havelberg
omöjliggjordes. W. Wrangel sökte då på en
annan väg (över Nauen och F.) förena sig med
riksmarsken, men kurfursten lyckades få bron
över den sumpiga ån Rhin på W.
Wrang-els återtågslinje förstörd och upphann 18
juni med 6,000—6,500 ryttare och 12 lätta
kanoner samt något fotfolk den omkr. 7,000
man starka svenska hären 10 km s. om F.
W. Wrangel sökte med högra flygeln täcka
de övriga truppernas återtåg till F. och
broarbetet. Detta lyckades också, innan högra
flygeln kastades över ända av den överlägsna
fienden, och sedan svenskarna samlats vid F.,
angrep kurfursten ej ånyo. Bron blev färdig
på e. m., och återtåget kunde fortsättas. I
striden torde vardera parten ha mist omkr.
600 man. För svenskarna, som återtågade i
god ordning, var »slaget vid F.» blott en
arriärgardesstrid, men det skingrade
föreställningen om deras oövervinnelighet och fick
därigenom stor politisk betydelse. Preussarna
räkna det bland sina stoltaste segerminnen.
— Litt.: N. Wimarson, »Sveriges krig i
Tyskland 1675—78», I (1897), och »Bidrag till
historien om sommarfälttåget i Brandenburg
1675» (i Hist. Tidskr. 1907); E. Z(eeh), »F.»
(i Meddelanden 29 från Föreningen för
Stockholms Fasta Försvar, 1925); G. Winter, »Die
Schlacht bei F.» (1925). N. W-n.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free