Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fehrenbach, Konstantin - Fehrman, Carl Gustaf - Fehrman, Daniel - Feidias el. Fidias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Fehrenbach—Feidias
202
Fehrenbach, Konstantin, tysk politiker
(1852—1926), bördig från Baden. Blev 1882
advokat i Freiburg im Breisgau, var 1885—87
och 1901—13 led. av andra kammaren i
Badens lantdag (1907—
08 dess president). F.,
som tillhörde
centerpartiets demokratiska
flygel, var 1903—18
led. av tyska
riksdagen, blev 1917 sitt
partis ledare i
riksdagen, aug. s. å.
president i dennas
huvudutskott och juni 1918
riksdagens president.
Under förvirringen
efter 1918 års
revolu
tion gjorde han dec. s. å. ett resultatlöst
försök att sammankalla den gamla riksdagen.
I konstituerande nationalförsamlingen blev
han 14 febr. 1919 president och ledde med
fasthet dess förhandlingar. Han invaldes i
den nya riksdagen och blev juni 1920
rikskansler i en borgerlig, av
högersocialdemokraterna stödd ministär, var förste tysk
delegerad vid förhandlingarna med de allierade
i Spa juli s. å. och avgick i maj 1921, enär
hans försök att förmå U. S. A. till medling
i skadeståndsfrågan misslyckats och de
allierades i ultimatumform framlagda
skadestånds-betalningsplan ansågs göra en
samlingsregering, vari även socialdemokrater ingingo,
nödvändig. En sådan bildades av hans
finansminister, J. Wirth, och själv drog sig F., även
av hälsoskäl, tillbaka från aktiv politik. Jfr
Tyskland, historia. V. S-g.
Fehrman, Carl Gustaf, medaljgravör
(1746—98), son till D. F.; lärjunge till
Larche-véque från 1759. Från 1764 kunde han
upprätthålla faderns syssla (se Fehrman, D.)
som officiell medaljgravör. 1774 reste F. till
Paris, där han studerade på olika ateljéer,
samt till Italien. I Rom arbetade F. tidtals
under Sergels ledning. Efter fem år återvände
han till Sverige, där han 1787 blev
medaljgravör vid Myntet, efter Ljungberger. F:s
medaljporträtt äro småpetigt utförda, ofta
summariskt karakteriserade.
Frånsidornas allegoriska
figurer äro långsträckta och
tunna. Hans stil är
påverkad av Sergels och
Masre-liez’. Till hans bästa arbeten
räknas medaljerna över
Patrik Alströmer (1785) och
Gustav III (bäst de, som
präglades 1784 och senare
efter Sergels medaljong 1784).
Litt.: E. Lundmark, »Sergel
och den svenska
medaljkonsten» (i Konsthist. sällsk:s
publikation 1921). E. L-k.
Fehrman, Daniel,
medaljgravör (1710—80). Lärde sin
konst av Hedlinger, vilken han följde till
Ryssland 1735—37 och sedan, 1745, efterträdde
som kungl. svensk medaljgravör (fullmakt
först 1760). Efter ett slaganfall 1764 blev F.
oförmögen att sköta sysslan. Hans medaljer
utmärkas för omsorgsfullt utförande och en
viss elegans, t. ex. medaljerna över Adolf
Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning samt
över Axel von Fersen d. ä. Enl. anteckningar
av J. E. Rehn har denne gjort utkasten till
alla medaljer, som F. graverat. E. L-k.
Féi’dias el. F id i as (grek. Féidi/as, lat.
Phi-dias), grekisk bildhuggare, en av antikens
största konstnärer, verksam i Aten och
Olympia vid mitten av 400-talet f. Kr. Uppgifterna
om F. äro osäkra. Han skall ha fått sin första
konstnärliga utbildning av målaren
Polygno-tos, därefter varit elev hos bildhuggarna
He-gias och Hageladas. Såsom vän till Perikles
skall F. utan skäl ha angripits av dennes
fiender samt på deras anstiftan satts i
fängelse i Aten och dött där (430-talet f. Kr.).
— F:s mest bekanta verk voro den omkr. 20 m
höga bronsstatyn på Akropolis, kallad »Athena
promachos», och statyn av Athena i
Parthe-nons cella, »Athena parthenos», färdig 438 f.
Kr. Enligt Pausanias skall F. ha utfört sex
Athenabilder (tre i Aten, en i Elis, en i
Pel-lene, en i Plataiai) samt Zeusstatyn i
Olympia, antikens mest berömda kultbild. »Athena
parthenos», en trästaty, överklädd med
elfenben och guld, 10—11 m hög, är känd genom
kopior (se bild till art. Athena, sp. 404).
Zeusstatyn, också av elfenben och guld, är
avbildad på ett bronsmynt från Elis, präglat
under kejsar Hadrianus: guden framställes
sittande på en tron, med spira i vänstra
handen och Nike på den högra. Om »Athena
Promachos» och »Athena Lemnia», även den
sistnämnda ett av F :s mera omtalade arbeten,
se art. Athena, sp. 405. Om hans insats i
Parthenons skulpturala utsmyckning, vilken
skall ha uppdragits åt F. av Perikles omkr. 447
f. Kr., se Grekisk konst och P a r t h
e-n o n. F. tillhör den generation konstnärer,
som i sina bildframställningar sökte lösgöra
sig från den arkaiserande, arkitektoniskt
strängt bundna formen. Litt.: H. Brising,
Medalj över Gustav III:s återkomst från sin utländska resa 1771.
Graverad av C. G. Fehrman 1784. % av naturlig storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
