Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feilitzen, von, släkt - Feilitzen, August Gustaf Reinhold von - Feilitzen, Carl Axel Hjalmar von - Feilitzen, Carl Henrik Jobst von - Feilitzen, Frans August Gottfrid von - Feilitzen, Olof Otto Urban von - Feisal (Feisul, Faisal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Feilitzen, A. G. R. von—Feisal
206
Hans bror Otto The o d o r Fabian v. F.
(1820—89), fil. dr och arkivarie i Riksarkivet,
skrev folkskrifter i Almquists stil, t. ex.
»Grannarne i skärgården» (1840), samt sociala
och pedagogiska uppsatser. För Riksarkivet
utgav han »Kyrkoordningar och förslag dertill
före 1686», I—II (1872—87; i »Handl. rörande
Sveriges historia», 2:a serien, II—III). Om
deras bror A. G. R. v. F. samt om O. O. U. v.
F. och C. H. J. v. F. (söner till en annan bror)
och om den sistnämndes son F. A. G. v. F.
se nedan. Kusins son till C. F. J. v. F. var
Carl Melker vonF. (1845—1917), vilken
blev fil. dr i Uppsala 1872 och som jordbrukare
i Östergötland vann stort anseende inom länet.
Han var 1899—1912 överdirektör och chef för
Lantbruksstyrelsen. B. H-d.
FéiTitzen, August Gustaf
Reinhold von, konteramiral (1815—98); se
släktöversik.ten. Utförde ett flertal
betydelsefulla sjöartilleristiska konstruktioner. F. blev
1871 chef för Förvaltningen av sjöärendena
och efter detta ämbetsverks omorganisation
ordf, i Marinförvaltningen (1877-—83). ö-g.
FéiTitzen, Carl Axel Hjalmar von,
mosskulturfrämjare (f. 1870 *°/io); se
släktöversikten. Genomgick Alnarps
lantbruksinstitut 1890—92, blev fil. dr i Göttingen 1897,
verkade vid Svenska mosskulturföreningen
som förste assistent (1898—1901) och
föreståndare (1902—20) samt sekr. och red. av
dess tidskr. (1907—20). 1921 utnämndes han
till föreståndare för Centralanstaltens för
för-söksväsendet på jordbruksområdet
jordbruks-avd. F. har författat ett flertal vetenskapliga
och populära skrifter och uppsatser om torv
och mossodling, ss. »Om torfströ, dess
egenskaper, tillverkning och användning» (1904;
4:e omarb. uppl., tills, m. A. Bauman, 1908),
»Om bränntorv och bränntorvberedning» (i
förening med E. Haglund och A. Bauman,
1917), »Kort vägledning vid utförande av
lokala gödslingsförsök» (1922). H. J. Dft.
FéiTitzen, Carl Henrik Jobst von,
mosskulturfrämjare (1840—1901); se
släktöversikten. Studerade i Uppsala 1859—63 och
genomgick Falu bergsskola 1865—66. Han
ägnade sig 1867—76 åt
industriella företag och
öppnade 1877 i
Jönköping en enskild
kemisk station för
jordbruket och näringarna,
vilken 1885 ersattes av
en statens anstalt för
samma ändamål med
F. som föreståndare.
Han blev den ledande
och drivande kraften i
det vid denna tid så
starkt framträdande
arbetet för odlingen av kärr- och mossjord. Som
den egentlige stiftaren av Svenska
mosskulturföreningen (se d. o.) och intill sin död
föreståndare för föreningens arbeten äras F. med
rätta som den nutida svenska mosskulturens
fader. F. författade många mindre avh. och
uppsatser, offentliggjorda huvudsaki. i
Svenska mosskulturfören :s tidskr. H. J. Dft.
FéVlitzen, Frans August Gottfrid
von, civilingenjör, sprängämnestekniker (f.
1872 17/7), son till C. H. J. v. F.
Utexaminerades från Tekniska högskolan 1895, vann
därefter anställning vid A. Nobels laboratorium
i Bofors, var ingenjör vid a.-b. Bofors
Nobelkrut 1897—1904 och vid Nitroglycerin-a.-b:s
sprängämnesfabrik vid Vinterviken 1905—06.
F. utsågs 1910 till A. W. Cronquists
efterträdare som statens inspektör för explosiva
varor och utnämndes 1919 vid
sprängämnesin-spektionens inrättande inom
Kommerskollegium till sprängämnesinspektör, med
överinseende jämväl över tillämpningen av
författningarna ang. eldfarliga oljor. G. H-r.
FéiTitzen, Olof Otto Urban von,
författare, mest under märket Robinson (1834
—1913); se släktöversikten. Blev 1853
underlöjtnant; tog avsked som kapten 1885. Sedan
1859 ägare av
Lövings-borg, Skeda socken,
ägnade sig F. åt jordbruk
men sysslade helst med
författarskap. Detta
började med den
anonyma äktenskapsno-vellen »Erik Werner»
(1874) och
»Protestantismens Mariakult» (s.
å.), en tungläst avh.,
vari han med sympati
för
kvinnoemancipationen likväl varnade för
missbruk av friheten. Erkännande väckte»Ibsen
och äktenskapsfrågan» (1882), som varmt och
optimistiskt sökte tolka Ibsens insats på detta
område. Som 1880-talets typiske kritiker, den
nya naturalismens förstående bedömare,
framträdde F. i »Realister och idealister» (3 bd,
1885), korta uppsatser om samtida diktare och
samhällsskildrare av vitt skilda skaplynnen.
1890—92 utgav han »Tjenare, statare och
tor-pare», ett resonerande statistiskt arbete om
Sveriges mer obemedlade jordbrukares och den
lägre tjänande klassens ställning. I
tidskrifter offentliggjorde F. ett antal uppsatser i
litterära, etiska, sociala och religiösa ämnen,
kännetecknade av mångsidig beläsenhet, djupt
human anda, ideell strävan, stark moralitet,
ridderlighet och rättrådighet; formen förblev
städse en smula kantig och svårtillgänglig.
Hans intellektuella och etiska ideal var
universellt och kosmopolitiskt nästan i Herdersk
mening men hans känsla för individens rätt
till självutveckling fullt modernt individuell.
F. översatte bl. a. de Vigny och Emerson,
vilken i hög grad påverkade honom. Monogr.
av A. Forsström (1924). R-n B.
Fél’sal (F e i s u 1, F a i s a 1), konung av
Irak (f. 1885), tredje son till konung Hussein
av Hidjaz. Uppfostrades i Konstantinopel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
