Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Féval, Paul Henri - Feydeau, Ernest Aimé - Feydeau, Georges - Feyen-Perrin, François Nicolas Augustin - Fez el. Fes (mössa) - Fez, Fes (stad) - Fezzan, Fessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Féval—Fezzan
288
Utsikt över Fez. I förgrunden ruiner av den
medeltida ringmuren.
Féva’l, Paul Henri, fransk
romanförfattare (1817—87) F. gjorde sig företrädesvis
känd som förf, av spännande
följetongsroma-ner i A. Dumas d. ä:s och. Eugène Sues anda;
mycket populär blev hans i 11 bd under
signaturen Sir Francis Trolopp utgivna
roman »Les mystères de Londres» (1844; sv.
övers. 1850 och 1876), som skildrar en
irländares försök att omvälva det engelska
samhället. Av hans övriga romaner, de flesta
sedermera dramatiserade, må nämnas »Le
bossu» (1857), »Roger Bontemps» (1865), en
jovialisk folkbild från Bretagne, som framför
allt på teatern blivit ett omtyckt
repertoarstycke, samt »Les revenants» (1867;
»Gengångare», 1883). På äldre dagar greps F. av
religiösa grubblerier och dog sinnessjuk i ett
kloster. Bäst äro hans historiska skildringar
från den bretonska hembygden. Kj. S-g.
Feydeau [fädå’], Ernest Aimé, fransk
författare (1821—73). F. var en mångsysslare,
vars litterära rykte vilar på en enda roman,
»Fanny» (1858; sv. övers. 1859), som med sin
naturalistiska behandling av ett
äktenskapsbrott väckte ett enormt uppseende. F. skrev
även målande skildringar från Algeriet, »Le
secret du bonheur» (1864), och en skoningslös
satir över det segrande Tyskland,
»L’Alle-magne en 1871» (1872). Jfr Sainte-Beuve,
»Causeries du lundi», XIV (1861). Kj. S-g.
Feydeau [fädå’], Georges, fransk
dramatisk författare (1863—1921), son till E. A. F.
Skaffade sig ett berömt namn som
farsförfattare; jämte M. Hennequin var han under en
mansålder den flitigaste leverantören till den
speciella parisiska farsscenen i Palais royal,
varifrån hans högeligen uppsluppna och ganska
skabrösa pjäser sedan gått ut över världen.
Flertalet har spelats i Stockholm med stor
framgång, ss. »Un fil ä la patte» (1894;
»Fer-nands giftermål», 1896), »L’hötel du
libre-échange» (1894; »Spökhotellet», 1896), »Le
dindon» (»Fruar på krigsstråt», 1898), »La
dame de chez Maxim» (1899; »Damen från
nattkaféet») och »Occupe-toi d’Amélie» (1908;
»Ta hand om Amélie», 1909). Kj. S-g.
Feyen-Perrin [fäjä’-pärä’],
FrangoisNi-c o 1 a s Augustin, fransk målare (1829—
88). Var bördig från Lothringen, målade
porträtt, historiska och fantasiämnen, landskap
och kustmotiv (»Återkomst från ostronfisket»,
1874, i Luxembourgmuseet). G-g N.
Fez el. Fes [sv. uttal fes el. fets], en i
Orienten, Nordafrika samt delar av Balkanhalvön
bruklig rund mössa utan skärm, vanl. av rött
ylletyg, upptill ofta försedd med en tofs. Den
är uppkallad efter staden Fez. Bärandet av f.
förbjöds 1925 i Turkiet. -— Jfr bild vid art.
E m i n p a s c h a m. fl. porträtt.
Fez, Fes, arab. Fäs, stad i Marocko, en av
dess huvudstäder, vid Sebous biflod Fez; 81,157
inv. (1926), därav 3,544 européer. F. är byggt
uppför dalsluttningen bland yppiga
trädgårdar, olivlundar och vingårdar. Det omges av
murar. Vattentillgången är så riklig, att den
kan lämna kraft till stadens elektriska
belysning, till kvarnar och till garverier i den
lägst liggande stadsdelen. Industrien
inskränker sig i övrigt till hemslöjd (arbeten i
mosaik, läder, trä, koppar och av silke). Handeln
är livlig. Över F. föras europeiska varor på
karavanvägarna till det inre av Afrika och
afrikanska produkter till Europa.
Järnvägsförbindelse har F. över Petitjean med Tanger
och Rabat—Casablanca och åt ö. med Oudjda
(delvis under byggnad); flygförbindelse med
Oran och med Rabat—Casablanca. F., Marockos
heliga stad, har ett sedan gamla tider
grundat rykte som ett lärdomens hemvist. Det
muhammedanska universitetet, el-Qarawijin,
anslutet till Mulei Idris’ moské, grundades 859
(79 prof., omkr. 520 stud.). E. L-r.
F., beläget där en av vandalerna förstörd
romersk koloni legat, gjordes 793 av Idris,
ättling till kalifen Ali, till huvudstad i
marockanska riket. På 1200-talet hade F. 400,000 inv.
och nära 800 moskéer och bönehus. Efter
1550-talet, då residenset flyttades till
Marocko, har staden gått tillbaka.
Fezzän, F e s s ä n, provins i s. delen av
distr. Tripolitania inom ital. kolonien Libia
Gatubild från Fez.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
