Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Befolkning och administrativ indelning - Jordbruk och boskapsskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Finland (Jordbruk och boskapsskötsel)
374
Areal, kvkm
(inkl, vatten- Folkmängd
drag)
Nylands län ........ 12,241 473,281 39
Åbo o. Björneborgs
län ................ 22,874 512,013 22
Landskapet Åland 1,442 27,180 19
Tavastehus län ... 21,015 377,019 18
Viborsrs län ....... 43,175 592,123 14
S:t Mickels län... 23,314 209,251 9
Kuopio län ......... 44,067 369,351 8
Vasa län ........... 41,348 567,519 14
Uleåborgs län ..... 179,007 398,622 2
Inv. per
kvkm
Hela F. 388,483 3,526,359 9
kvinnkön 1,784,201 pers., varför på 1,000 män
kommo 1,024 kvinnor.
Sedan urminnes tider har F:s befolkning
varit delad i två språkgrupper, med finska
och svenska till modersmål. Enl.
folkräkningen 1920 utgjorde de finsktalande 88,7 %
och de svensktalande 11,0 %. Den svenska
språkgruppen representeras främst av
bosättningen utmed Ny^.nds och s. Österbottens
kuster samt i Egentliga Finlands skärgård
och på Åland, varjämte den svenska
befolkningen i städerna, särskilt de vid kusten
liggande, är betydande. Av rikets hela
stadsbefolkning voro 23,1 % svensktalande, och av
hela den svenska befolkningen, som 1920
uppgick till 340.963 pers., voro 33.4 %
bosatta i städer. Se kartor sp. 371—375. — I
nordligaste F. finnas omkr. 1,600 lappar.
Språkskillnaden i F. är icke alltid liktydig
med rasskillnad. Vissa förskjutningar i
språkgränsen på landsbygden ha under seklernas
lopp ägt rum, varigenom de olika
nationaliteterna blandats; sålunda har den svenska
befolkningen i kustlandet ö. om Kymmene älv
och i n. Satakundas kusttrakt förfinskats,
medan i andra trakter talrika finska ortnamn
i svenska bygder vittna om en utveckling i
motsatt riktning.
Uppgifter om F:s folkmängd föreligga från
mitten av 1700-talet. 1750 var
befolkningssiffran 421,537 och 1815, sedan det s. k. Gamla
Finland tillkommit, 1,095,957. I mitten av
1800-talet var den 1,636,915 pers, och 1900
2,712,562. Årliga antalet levande födda på 1,000
inv., som 1871—80 var 37,0, utgjorde 1911—20
25,4 och 1925 22,3. Dödligheten har under
den tid, för vilken tillförlitlig statistik finnes
att tillgå, småningom minskats, dock med
vissa främst av nöd- och farsotsår härrörande
avbrott. Antalet döda utgjorde årtiondet 1911
—20 17,8 och 1925 endast 13,5 på 1,000 inv.
Födelseöverskottet har dock minskats och
uppgick under tioårsperioden 1901—10 till 13,2
på 1,000 inv., därpå följ, årtionde till 7,6 och
1925’ till 8,8.
Utvandringen till Amerika var tidigare rätt
stor och uppskattas för årtiondet 1901—10 till
nära 160.000 pers.; 1913 voro utvandrarna
omkr. 20,000. På grund av den restriktiva
immigrationslagstiftningen i Förenta staterna
är utvandringen nu betydligt minskad; 1925
var antalet emigranter omkr. 2,500, de flesta
till Kanada. — Litt.: »Hufvuddragen af F:s
befolkningsstatistik för åren 1750—1890»
(Finlands off. statistik, VI: 29, 33 o. 41); E. Gylling,
»Statistiska bidrag till svenska
folkstammens historia i F.» (1911); E. Lindelöf, »F:s
svenska landskommuner. Statistiska
uppgifter» (1923). O. Brn.
Jordbruk och boskapsskötsel. F:s
huvudnäring är jordbruket, vars utveckling nära
sammanhängt med storskiftet, vilket numera
BYGDER MED SVENSKTALANDE BEFOLKNING l NYLAND.
SKAIA 1:2 MILt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
