Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Finland (Historia)
414
åtgärder och ej minst genom det
gammalfinska partiets undfallenhetspolitik hade det
passiva motståndet i hög grad försvagats, då
rysk-japanska krigets utbrott i febr. 1904
framkallade en förändring. Ungdomen sökte
redan utfinna mer aktiva former för motstånd.
16 juni 1904 fick Bobrikov banesåret av Eugen
Schauman, och 28 juli föll v. Plehwe i
Peters-buig offer för ett ryskt attentat. Till
generalguvernör utnämndes furst I. Obolenskij.
Pressen fick nu större yttrandefrihet, och lagtima
lantdag sammankallades till dec. 1904. De
förvisade fingo småningom återvända. Vid
lantdagsvalen segrade de förenade svenska och
ungfinska partierna, de »konstitutionella»,
över det gamrnalfinska undfallenhetspai tiet.
Ständerna yrkade i en petition energiskt på
de lagliga förhållandenas återställande, men
monarken bekvämade sig blott till att t. v.
inställa värnpliktsstadgans tillämpning. Sin
beredvillighet till överenskommelse visade
lantdagen, då den med anledning av en
regeringsproposition om ett årligt bidrag av 10
mill. fmk från Finlands statsverk till ryska
riksskattkammaren för åren 1905—07
beviljade denna summa för ett år framåt. Medan
kampen mot förryskningspolitiken pågått,
hade arbetarrörelsen, som officiellt anslutit
sig till den internationella socialdemokratien,
hastigt tilltagit i styrka, radikaliserats och
trätt i förbindelse med den ryska
socialdemokratien. Också ett litet men verksamt
radikalt »aktivistparti» hade konstituerat sig
(1903). När revolutionsrörelsen i Ryssland i
slutet av okt. 1905 bröt ut i en generalstrejk,
vann denna anslutning i F. av såväl
socialdemokratien och aktivisterna som de
konstitutionella. »Storstrejken» (30 okt.—6 nov.
1905) genomfördes överallt i landet och på
alla verksamhetsområden. På några orter, ss.
Helsingfors och Tammerfors, hade
arbetarpartiet makten i sina händer. I huvudstaden
härskade »röda gardet». Arbetarna kunde ej
mot de konstitutionellas vilja genomdriva
en nationalförsamling, som skulle ge landet
en ny författning. Generalguvernör
Obolenskij och den gammalfinska senaten förmåddes
att avgå. Ett av konstitutionella politiker
uppgjort förslag till ett kejserligt manifest
sändes till monarken, som i huvudsak,
godkände de däri fiamställda yrkandena (4 nov.
1905). Så upphävdes flera av de olagliga
förordningarna; senaten fick i uppdrag att
utarbeta ett förslag till representationsreform
enligt den allmänna och lika valrättens
grundsatser samt till stadganden om lantdagens
rätt att kontrollera lagligheten av regeringens
åtgärder ävensom om press-, församlings- och
föreningsfrihet. Lantdagskallelse utfärdades.
Ett dåligt omen var, att Februarimanifestet ej
upphävts utan blott suspenderats, tills däri
berörda frågor i lagstiftningsväg hunnit
ordnas. I den nya senaten inträdde efter
gammalfinnarnas avgång huvudsaki. medlemmar
av det konstitutionella partiet med L. Meche-
lin i spetsen. Geheimerådet N. Gerard blev
generalguvernör, generalmajor A. Langhoff
ministerstatssekreterare. Den i dec. 1905
sammanträdande lantdagen godkände ett radikalt
förslag till representationsreform, som 20 juli
1906 stadfästes av kejsaren. Också lagar om
tryck-, församlings- och föreningsfrihet
anto-gos av lantdagen liksom om återinsättande i
deras befattningar av de under
förtrycksregi-men avskedade tjänstemännen. Emellertid
rådde fortfarande stor spänning i landet. I
juli 1906 utbröt ett ryskt soldatuppror på
Sveaborg. Resningen kvävdes hastigt, men
socialdemokraternas »röda garde», som
alltjämt fortsatt sin verksamhet, skänkte det sitt
understöd. Gardet sökte få en storstrejk till
stånd i Helsingfors, men detta ledde blott
till en sammanstötning med de borgerligas
skyddskår, deras »vita garde». Röda gaidet
upplöstes nu. men terroristiska våldsdåd
fortforo. — Emellertid försiggingo i mars 1907
valen till den första enkammarlantdagen.
Socialdemokraterna, som vunnit stor
anslutning bland jordbruksarbetarna och
torparbe-folkningen, togo 80 platser av samtliga 200.
Närmast kommo gammalfinnarna, medan de
forna konstitutionella, det ungfinska partiet
och det nybildade Svenska folkpartiet,
tillsammans förfogade över omkr. 1li av
mandaten. Den Mechelinska senatens ställning
försvagades härigenom. Alla reformförslag,
som nu uppgjordes av senat och lantdag, blevo
f. ö. resultatlösa, ty den ryska reaktionen
hade åter segrat i kejsardömet. Ett förebud
om en ny förryskningsperiod var utnämningen
av Bobrikovs medhjälpare general F. Seyn till
generalguvernörens adjoint i slutet av 1907;
i febr. 1908 fick den humane Gerard avsked
och efterträddes av general Boeckmann, och i
maj s. å. gjorde ryske ministerpresidenten A.
Stolypin i ryska riksduman ett uttalande, som
varslade om stundande ryska kränkningar av
F :s rättsliga ställning. De ryska angreppen
motiverades främst med att F. erbjöd en
fiistad för de ryska revolutionärerna. Också
det aktivistiska Voimaförbundets verksamhet,
som åsyftade F:s framtida lösryckande från
Ryssland, erbjöd en angreppspunkt, som
senaten förgäves sökte avlägsna genom förbundets
upplösning. Vid en interpellationsdebatt med
anledning av de ryska angreppen erhöll
senaten ett misstroendevotum (april 1908).
Lantdagen upplöstes till följd härav, och den
Mechelinska senaten måste tiäda tillbaka för
en borgerlig koalitionssenat med Edvard Hjelt
som vice ordf. De ryska angreppen fortsattes
alltjämt. 2 juni 1908 utfäidades ett reskript,
vari bestämdes, att finländska
lagstiftningsåtgärder, som berörde kejsardömets intressen,
skulle granskas i ryska ministerrådet, innan
de föredrogos inför monarken. Härefter
avstyrde ministerrådet många finländska
lagstiftningsåtgärder. Till följd av en konflikt med
ryska ministerrådet avgingo de
konstitutionella senatorerna i april 1909, och deras
exem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
