Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Finland (Historia)
418
lantdagsmajoritet, och en borgerlig senat med
förre talmannen P. E. Svinhufvud som vice
ordf, tillsattes i slutet av nov.
Socialdemokraterna strävade alltmera öppet att med
våld erövra makten. Stödjande sig på de röda
gardena, som från början av okt. uppstodo
flerstädes i landet, och den ryska soldatesken,
uppträdde de alltmera hotfullt. Under
stor-strejksveckan (13—20 nov.) var en stor del
av landet i deras våld. På borgerligt håll
hade man redan på våren satt i gång en
frivillig skyddskårsrörelse, som, begynnande
i Österbotten under försommaren, på hösten
tagit fart annorstädes, särskilt i Karelen.
Löfte om jägarnas återsändande och
vapensändningar erhöllos från Tyskland. 6 dec.
framlade Svinhufvud i lantdagen en
oavhäng-ighetsdeklaration, som nu, sedan makten i
Ryssland övergått till bolsjevikerna,
föranledde ett beslut, vari lantdagen såsom
innehavare av högsta makten förklarade sig
omfatta F:s oavhängighet. Sedermera erkändes
landets oavhängighet av flera utländska
makter (först Ryssland, Frankrike, Sverige och
Tyskland). Den ryska militären stannade dock
kvar i landet, fraterniserande med de röda
gardena, vilka utövade ett radikaliserande
inflytande på det socialdemokratiska partiets
ledning. Rövarbragder och våldsdåd från de
rödas sida tilltogo. 12 jan. 1918 gav lantdagen
regeringen, som hittills stått maktlös mot
våldsverkarna, fullmakt att vidtaga åtgärder
för skapandet av en fast ordningsmakt.
Samtidigt styrde de röda gardena allt bestämdare
mot »proletariatets diktatur». 26 jan.
bildades i Helsingfors en »verkställande
kommitté», som tog ledningen om hand; följ, dag
besattes regeringsbyggnaderna, och 29 jan.
bildades en röd regering, F:s
folkkommissariat, med K. Manner som ordf. Arbetarråden
togo överallt, dit rörelsen nådde, makten i
sina händer. Revolutionsdomstolar inrättades,
de borgerliga tidningarna hindrades att
utkomma o. s. v. Skolorna, fabrikerna och
bankerna upphörde nu med sin verksamhet.
Under tiden hade den av regeringen utsedde
överbefälhavaren för skyddskårerna, frih.
Gustaf Mannerheim, i n. låtit skyddskårerna träda
i aktion (natten till 28 jan.) och öppnat
frihetskriget med avväpnandet av de ryska
styrkorna i Vasatrakten. Sedan frihetskriget
(se Finlands frihetskrig) lett till de
vitas seger, kunde den lagliga regeringen, av
vilken en del under upprorstiden från Vasa
handhaft styrelsen av det »vita» F., åter taga
sitt säte i huvudstaden (4 maj). Lantdagen,
som numera med undantag av ett par
socialdemokrater, vilka ej tagit någon del i
upproret, bestod blott av borgerliga
representanter, fick nu fatta många viktiga beslut. Så
inrättades särskilda statsförbrytelsedomstolar
för dömandet av de tillfångatagna röda (omkr.
80,000). En lag av stor social betydelse
godkändes, vilken tillerkände torpare och
back-stugusittare rätt att på förmånliga villkor
in
lösa sina legoområden. Sedan lantdagen avstått
från att handhava högsta makten, utsågs P. E.
Svinhufvud till riksföreståndare (18 maj),
och senare framlade regeringen genom sin nye
chef, senator J. K. Paasikivi, förslag till en
monarkisk regeringsform. Tanken på ett
mo-narkiskt styrelsesätt hade näml, vuxit sig
stark under den röda tiden, varjämte den
tyska orienteringen ansågs kräva det
republikanska statsskickets förkastande.
Kvalificerad majoritet kunde dock ej erhållas i
riksdagen för den nya regeringsformen, enär det
s. k. agrarpartiet och en del av ungfinnarna
motsatte sig dess godkännande i brådskande
ordning. Man skred då till kungaval enl. 1772
års regeringsform (9 okt.). Valet föll på prins
Fredrik Karl av Hessen. Efter Tysklands
fullständiga nederlag i världskriget avböjde
denne emellertid i nov. den erbjudna kronan.
För att tillmötesgå ententeopinionen bildades
vid samma tid en ny regering med Lauri
Ingman som statsminister. Efter Svinhufvud,
som till följd av den förändrade
utrikespolitiska situationen avsagt sig
riksföreståndar-skapet, utsågs (dec.) general G.
Mannerheim till statschef. Han återvände nu från
ententeländerna, där han sedan hösten vistats
i regeringens uppdrag. Frågan om
statsskicket upptogs åter av den riksdag, som efter
nyval sammankom i april 1919. Vid valen
vunno republikanerna, d. v. s. det nybildade
finska framstegspartiet, agrarpartiet och
socialdemokraterna, avgjord majoritet. Det finska
högerpartiet (samlingspartiet) och det i
huvudsak monarkistiska Svenska folkpartiet
mönstrade blott V4 av riksdagens medlemmar.
En borgerlig samlingsregering med
republikansk majoritet bildades nu (Kaarlo Castrén
statsminister). 17 juli stadfäste
riksföreståndaren den av riksdagen godkända
republikanska regeringsformen. 25 juli valdes
presidenten i högsta förvaltningsdomstolen K. J.
Ståhlberg till republikens president med
centerns och vänsterns röster mot högerns, som
tillföllo Mannerheim. Ministären Castrén
avgick och ersattes med en centerregering under
J. H. Vennola. Härefter följde täta
regeringsskiften: R. Erichs borgerliga samlingsregering
tillträdde i mars 1920, Vennolas andra
centerregering i mars 1921, A. K. Cajanders
opolitiska tjänstemannaregering i juni 1922, K.
Kallios centerregering i nov. 1922, Cajanders
andra tjänstemannaregering i jan. 1924,
Ing-mans borgerliga samlingsregering i maj 1924,
A. Tulenheimos ministär i maj 1925, Kallios
andra ministär i dec. 1925 och V. Tanners
socialdemokratiska ministär i dec. 1926. De
täta regeringsskiftena karakterisera bäst
bristen på en fast majoritet i riksdagen. Till en
början var den s. k. centerpolitiken rådande.
Centern, d. v. s. agrarpartiet och
framstegspartiet, kunde uppiätthålla sin ställning blott
genom eftergifter åt det numera av
högersocialister ledda socialdemokratiska partiet.
Under centerpolitikens tid genomfördes flera
VII. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
